(Förra) Veckans låt: I Will Survive

Eftersom jag är inkapabel att skriva två inlägg på samma dag kommer Veckans låt idag istället.

Veckans låt är så gammal som från 1979. Vilket är det bästa musikåret någonsin. Enligt min fader, som var på besök här tillsammans med resten av familjen i helgen. Det slutgiltiga beviset för att det här stämmer är att det är det årtal som är mest representerat i Dagens Visa, en grej som far håller på med på sitt jobb.

I lördags hade de kommit till detta årtal i serien The seventies, som handlade om musik från 70-talet. Där spelades några av de populäraste låtarna från 79, men ingen av de hade varit med som DV, så jag vet inte riktigt vad det är för låtar gubbarna på pappas jobb väljer… Den här låten var däremot med jättemycket i det programmet, vilket tyder på att den här låten faktiskt hör ihop med 1979 på riktigt.

I Will Survive är en gammal discodänga som tydligen gaypubliken tog till sig och gjorde till deras anthem. Whatever, det är en rätt bra låt, så den får bli Veckans Låt.

Klicka här för att lyssna på låten, här för att lyssna på spellistan, eller här för att ladda ner Spotify och lyssna på lite vafan du vill. Men bli inte som min vän Tonkow, som inte har lyssnat på någonting på flera veckor.

UPDATE 2012-05-14: Lägger till länkar enligt min ”nya” standard.

Låt: Spellista:

Gloria Gaynor sjöng Veckans Låt. För typ jättelänge sedan.

Veckans mat: Spagetti med tomater

Nej, inga bilder den här gången heller, men nästa gång kanske. Ingen numrerad lista heller.

Det här är egentligen inte så mycket Veckans mat och mer Årets mat, eller Tidernas mat eller nåt. Inte för att det är den godaste någonsin, men för att det är så enkelt och kräver så lite ansträngning från mitt håll att jag gör det typ hela tiden.

Spagetti med tomater är nästan det det låter som, det är egentligen spagetti med tomater och ost och peppar. Så här går det till:

Ta kokad spagetti, endera från kylen eller koka rå spagetti och ta resultatet, och ha i typ hälften i en ugnssäker form. Ha på lite tomat skuret i skivor och lite ost hyvlat i skivor och peppar, vitt eller svart. Gör om, fast ha på mer tomat och ost. In i ugnen, som du satte på tidigare när jag inte skrev att du skulle göra det.

Hur varm ska ugnen vara? Det beror på din ugn, men en bra idé kan ju vara att du har den ungefär 20 grader lägre om du har en varmluftsugn än om du har en ”vanlig” för annars kan det bli som det blev för undertecknad…

Jag vill även påpeka att man kan äta nästan hur mycket som helst av denna maträtt, dels för att det är gott och dels för att det ”slinker ner”, typ som sorbet. Hur mycket du äter är upp till dig, men jag rekommenderar att du inte gör som min vän Tonkow, som inte har ätit på flera veckor. Kom igen Tonk, du måste äta något, annars dör du!

(Förra) Veckans mat: Pizza

Precis som jag skrev i förra inlägget så bestod helgen av Halo: Reach. När man håller på med så viktiga grejer har man inte tid med så oviktiga grejer som att laga mat. Däremot har man tid att äta, för det är trots allt jättejättejättejättejätteviktigt. Så, hur gör man om man vill äta pizza? Det blir inga bilder den här gången, men en numrerad lista. Nästan lika bra.

  1. Gå till närmsta pizzeria. Ja, gå. Det är ju bara typ 100 meter.
  2. Kolla på pizzerians meny.
  3. Bestäm dig för en pizza.
  4. Säg till personen i kassan att du vill ha den pizzan du bestämt dig för.
  5. Vänta ca 15 min.
  6. Få studentrabatt med ditt LiU-kort (smittar av sig om du skulle ha någon kompis med dig)
  7. Betala.
  8. Ta hem pizzan.
  9. Servera med Coca Cola.

(Förra) Veckans låt: Never surrender

Förra veckan hade jag fullt upp med att städa inför Egil och sedan spela Halo: Reach med Egil, så det bidde varken Veckans låt eller mat. Men båda kommer istället den här veckan, plus att den här veckan också får en egen låt och maträtt. Najs!

Jag spelade som sagt var Halo: Reach. Då blir det självklart en Halo-låt. Tyvärr finns inte Reach-musiken på Spotify för tillfället, men tittar man tillräckligt noga i eftertexterna (ja, jag har klarat spelet. Tog bara 8 h) ser man att Never surrender var med. Men vafan, den var väl inte med!? Jo, googlar man bara tillräckligt noga så kommer man komma fram till att den är ett easter egg i kampanjen som *MINDRE SPOILER-VARNING* kan spelas på klubben där det är hunters på banan där man flyger runt om man trycker på lite knappar *SLUT SPOILER*.

Never Surrender kommer ursprungligen från soundtracket till Halo 2 och är faktiskt INTE gjord av Martin O’donnell. Nu är Martin O’donnell visserligen lite av en husgud för Halo-nördar, men i Halo 2 experimenterades det lite mer med externa artister, något som jag tycker var en väldigt lyckad idé. Halo 2 innehöll musik från Hoobastank, Breaking Benjamin, Incubus och så givetvis Nile Rodgers och Nataraj, som står för den här låten. Jag har ingen aning om vad det där Nataraj är, men enlit Wikipedia ska det tydligen betyda ”The Lord of Dance”, vilket kanske förklarar lite vad det är för typ av låt. Nile Rodgers ska tydligen ha varit en av de mest inflytelserika producenterna inom populärmusik. Någonsin. Låter rätt coolt…

Nog skrivet, för lite lyssnat. Klicka här för att lyssna på låten. Eller här för att lyssna på alla Veckans låt.

UPDATE 2012-05-14: Lägger till länkar enligt min ”nya” standard.

Låt: Spellista:

Reach. Där spelades den här låten (om man gjorde massa skumma grejer). Nu är den Veckans låt.

Om kärlek och vänskap

Kärlek är som bäst när den är symmetrisk. Det är den kanske ungefär lika ofta som den är antisymmetrisk, vilket ändå är ganska bra statistik. Kärlek är inte ens i närheten av att vara transitiv, snarare tvärtom i många fall. Det enda vi med säkerhet kan säga om kärlek är att den är reflexiv, i alla fall innerst inne. Om man inte är emo förstås.

Det fina med vänskap är att den nästan alltid är en ekvivalensrelation, det vill säga symmetrisk, transitiv och reflexiv. Antisymmetrisk är den nog aldrig skulle jag säga. Den kanske absolut bästa egenskapen hos vänskap är transitiviteten, något som vi redan konstaterat är omöjligt i fallet med kärlek.

Fredrik vs Mona

Som sagt var, igår såg jag på ”den stora debatten” mellan Sveriges två statsministerkandidater. Så nu har jag full koll på vem som lämpar sig bäst för jobbet, fortsätt läs för att få reda på vem ni ska rösta på!

Ville ni bara ha svar på det så kan ni sluta läsa nu, istället blir det lite allmänna tankar om gårdagens debatt.

Både Mona och Fredrik är sjukt tråkiga. De hade ungefär två saker var som de ville ha sagt och de sa saken. Om och om och om igen.

Mona och Fredrik hade varsin debatt, med sig själva som enda deltagare. Båda sidor klagade gärna på den andra och ifrågasatte något beslut de gjort. Istället för att faktiskt besvara det den andra frågade om börjar det pratas om något helt annat. Direkta frågor behöver tydligen inte besvaras. Märkte speciellt att Fredrik tyckte det var skoj att börja prata om helt orelaterade grejer.

Det bästa Mona Sahlin gjorde under hela debatten är även något som jag hört henne göra förut. Hon försvarar deras förslag till höjning av bensinskatten med att de ”vågar säga det innan valet”. På så sätt säger hon i princip att det kommer höjas oavsett, men att S i alla fall är ärliga med det redan nu. Det finns såvitt jag vet inget som pekar på att Alliansen skulle få för sig att höja bensinskatten, men Mona får en ändå att lita mindre på M. Fredrik svarade ganska bra genom att säga att han vågade säga att bensinskatten inte ska höjas, men det är liksom inte riktigt lika modigt, så Mona kommer ändå ut som vinnare där.

Det finns i princip bara ett ämne att prata om i politiken: jobb. Både M och S verkar vara sjukt jobbkåta och visst är jobb viktigt, men kom igen! Något annat kan ni prata om. När Folkpartiet också är med brukar det kunna bli lite snack om skolan också. Miljöpartiet införde säkert miljöpratet en gång i tiden, men nu är den debatten mest fånig där alla säger att de älskar miljön och att vi ska köpa lågenergilampor. Tydligen är lite el och mycket kvicksilver bättre än mycket förnyelsebar el. För att få mycket förnyelsebar el måst ju regeringen göra något, usch (jaja, de satsar på sånt, blablabla FU). På sätt och vis förstår jag ändå Piratpartiets funktion, de är de enda som kommer i närheten av den enda fråga de tar upp. Sedan att deras åsikter är heeelt … är ju en annan sak.

Fredrik och Mona håller definitivt INTE med varandra. Allt den andra personen säger är helt fel. Fredrik skulle kunna säga att han vill ha ett bättre Sverige och Mona skulle tycka att han hade fel (och vice versa). När de kom till frågan om Sverigedemokraterna så glömde Fredrik bort det här och hävdade att både han och Mona skulle göra allt för att Sverigedemokraterna om de kommer in i riksdagen ska få så lite makt som möjligt. Men Mona hade inte glömt bort den viktiga regeln om att inte hålla med och tjafsade emot utan något egentligt budskap. Självklart håller hon med Fredrik egentligen, men reglerna…

Så vad har den här debatten gett mig då? Absolut ingenting, den sög stenhårt. Småpartierna och småfolket i storpartierna kan vara okej, men de största personerna i de största partierna? Nej tack. Rösta inte M eller S med andra ord, men rösta på något av de andra riksdagspartierna (förklarning till varför alla utanför suger kommer. Kanske.). Jag vet att din röst indirekt kommer vara på M eller S, men rösta inte på någon av dem direkt! Eller gör det, jag skiter i.

Veckans Låt: Melon

Veckans låt framförs av en artist som hade en konsert igår på kulturnatten i min gamla hemstad. Jag var givetvis inte på den, eftersom det som sagt var är min gamla hemstad. Och jag tror inte någon av ”de som blev kvar” (mina kompisar…) gick på den heller, för de har nog inte insett att Little Marbles äger än. Synd för dem att jag berättar det nu dagen efter…

Om du har hört någon låt av Little Marbles är det förmodligen Jag hoppar och trampar på ditt hjärta, som inte är en alltför dålig låt och även den första låten jag hörde av Little Marbles. Anledningen till att jag gillade den låten var deras härliga röst, spårade lyrics och glada musik (låten är inte så glad, men musiken). Alla dessa faktorer är större i Melon, vilket uppenbarligen gör den till en bättre låt.

Melon är spårad. Ologisk. Rolig. Bra. Bäst är den vid typ 1:45 till typ 2:05, typ. Sköna brudar helt enkelt. Typ. Typ.

Jag var tydligen inte så bra på det där med att skriva. Jag är desto bättre på att länka. Både till låten och till Veckans låt-spellistan. LYSSNARÅ!

UPDATE 2012-05-14: Lägger till länkar enligt min ”nya” standard.

Låt:   Spellista:

De här två galningarna har lyckats fixa en plats på Veckans låt-listan.

(Såg på debatten mellan F. Reinfeldt och M. Sahlin idag. Åsikter kommer imorgon, är Tonkow politisk kan jag också vara det)