Veckans låt: Dear Mr. President

Som alla som vet att jag gillar kvinnliga artister vet så gillar jag kvinnliga artister. Och som alla som vet att jag inte är lika anti-mainstream som jag vill framstå som, ja ni fattar grejen…

De tre största kvinnliga mainstream-artisterna idag måste ju ändå vara Pink (jag vägrar skriva P!nk), Rihanna och Lady GaGa. Rihanna har redan fått en Veckans låt, GaGa har inte det och jag vet inte om hon någonsin kommer få det. Hon har något, men mestadels är hon bara konstig. Pink däremot, hon har gjort Veckans låt den här veckan.

Dear Mr. President är en sådan där lugn låt som är kritisk mot presidenten. Själva budskapet i sig är skit samma. Eller ja, egentligen inte, men skit samma.

Den här låten hade aldrig funkat med en manlig artist. Män kan vara upprörda och tänkande, men de kan inte vara svaga, känsliga och starka på en och samma gång. För att illustrera den starka svagheten krävs en kvinnlig röst. För att förklara vad jag menar krävs det förmodligen någon som är bättre på att förklara. Till exempel Pink, i den här låten. Så lyssna. Och se om ni fattar. Om inte så kan ni lyssna på alla andra Veckans låt också, bara för att.

UPDATE 2012-05-14: Lägger till länkar enligt min ”nya” standard.

Låt: Spellista:

Pink. Not just a nice colour.

Annonser

Akta er Uppsala!

Ja, jag vet. Det har varit lugnt och skönt i Uppsala ett bra tag nu. Man har lugnt kunnat röra sig i staden utan att riskera att stöta på mig. Men nu ska det bli ändring på det! Och med ”nu” menar jag förstås om knappt en månad och i knappt en månad. Har precis bokat tågbiljett och kommer anlända till Uppsala 15:56 19 december. Iår. Kommer stanna i Uppsala till typ strax innan mitten av januari.

Så, det är dags att börja barrikadera dörrarna så ni slipper se mig, alla Uppsalabor.

Veckans låt: Oh My God

Såg på Skavlan i fredags. Norska är ett roligt språk. Skavlan har bra gäster. Som sjunegr bra musik. För de som minns min gamla blogg så blev John Mayers Who Says veckans låt en gång.

Nu är det dags för nästa del i ”Musik-från-Skavlan-Veckans-Låt”. I fredags var nämligen Ida Maria där. Förmodligen tidernas sämsta artistnamn, men inte tidernas sämsta artist. Den låten hon sjöng där fanns inte på Spotify *sad-face* [Update 2012-05-14: Och nu verkar inte den här låten finnas på Spotify] och hon hade inte gjort så många andra bra låtar *sad-face* men den här låten är bra *happy-face*.

Okej, mina inlägg börjar mer och mer likna Tonkows (när han fortfarande skrev), men jag älskar ju honom, så klicka här för att lyssna på låten. Eller här. Eller här för att lyssna på playlisten.

UPDATE 2012-05-14: Lägger till länkar enligt min ”nya” standard.

Låt:  Spellista:

Bild på Ida Maria, för traditionens skull.

Veckans låt: Barbra Streisand

Veckans låt är bra, för titeln är så beskrivande. Nej, det är ingen låt med Barbra Streisand, som tydligen var jättestor en gång i tiden. Det är nog inet ens samma genre som Barbra Streisand höll på med (jag är för lat för att lyssna, men hon finns på Spotify). Nej, det smarta är att titeln även agerar som lyrics till låten.

Japp, där har du dina lyrics ”Barbra Streisand”. Svårare än så behöver det inte vara. Låten hade såklart inte klarat sig särskilt långt utan en bra musikslinga som backade upp sången, men jag vågar hävda att den inte hade klarat sig så bra utan den minimala sånginsatsen heller. Första gången man hör låten är ett riktigt ”WTF moment” (om man inte spoilat den som jag precis gjort) och man undrar om de är seriösa. Men ju mer man tänker på det desto mer inser man att det faktiskt är ganska genialiskt.

Typ som Tonk försöker med sina Dagens…, fast den här låten är faktiskt smart på riktigt, inte bara random. Lyssna här (på playlisten) eller här (på låten).

UPDATE 2012-05-14: Lägger till länkar enligt min ”nya” standard.

Låt: Spellista:

Barbra Streisand. Har inte gjort Veckans låt. True story.

Ett år kvar!

Japp, du läste rätt (förutsatt att du läste rätt)! Nu är det bara ett år kvar till Epic day of epic awesomeness (11-11-11). Det kommer bli epic. Och awesome.

Idag har jag meddelat styrelsen att de är med i styrelsen och det är dags för planeringen att börja. Varför börja planeringen så långt innan? Tonk är med i styrelsen, och med honom kan saker ta ett tag. Varför är han med i styrelsen då om han är så trög? För att han är epic och awesome såklart. Den andra medlemmen i styrelsen är min vän Egil, som givetvis också är epic och awesome. Innebär detta att jag (som är den tredje och sista styrelsemedlemmen) också är epic och awesome? Det är inte upp till mig att svara på, mitt uppdrag är bara att se till att samla de människor som är epic eller awesome och se till att de får uppleva denna oerhört episka dag på rätt sätt.

Tyvärr är jag inte helt säker på exakt hur rätt sätt är, men att träffa andra människor som är epic eller awesome är i alla fall en del i det. Jag, Tonk och Egil ska i alla fall träffas, tillsammans med annat löst folk som är epic eller awesome. Jag väntar med att bjuda in annat folk än styrelsen tills det är mer beslutat vad som faktiskt ska hända, men anser du att du tillhör gruppen av människor som är epic eller awesome så är det bara att kontakta mig snarast. Vårt event kommer förmodligen äga rum i Uppsala, eftersom det är där jag känner till flest människor som är epic eller awesome. Det skulle eventuellt kunna bli något i Linköping också (eller enbart), eftersom det är en rätt så epic stad, där jag dessutom råkar bo.

Vill du anordna ett eget Epic day of epic awesomeness-event och vill ha välsignelse eller något liknande från styrelsen för det officiellt officiella eventet så kontakta mig. Vi kommer eventuellt fixa lite merch för evenemangsansvariga (än så länge är det bara en idé från mig).

Håll utkik på den här bloggen för fler detaljer kring Epic day of epic awesomeness. Vad är grejen? Vad kommer hända?

Även om Epic day of epic awesomeness uppenbarligen är tidernas höjdpunkt får man inte glömma att nästa år faktiskt även är Epic year. Därför kommer det kunna hända coola grejer hela nästa år. EPIC!

23

Det här inlägget kommer megaspoila Number 23. Du borde inte bry dig, men gör du det så läs inte vidare.

Igår visade TV4 filmen Number 23. Jag såg den. Men vad tyckte jag om den? Ganska medioker. Varför tyckte jag det? Låt mig försöka förklara:

De flesta känner säkert till upplägget för filmen, en snubbe blir övertygad om att siffran 23 på något sätt förföljer honom och styr honom eller något liknande. 23 ska tydligen vara en förbannelse av något slag. Filmen misslyckas alltså redan på idéstadiet med att bli en succé, men den behöver ju inte vara värdelös för det. Varför misslyckas den redan på idéstadiet? Till att börja med valde de siffran 23, som inte ens är i närheten av att vara lika epic som 11. Sedan funkar det rent allmänt inte med att försöka övertyga tittaren om att en siffra på något sätt skulle kunna förfölja en människa. Man skulle kunna göra filmen hyfsat intelligent ändå om man i slutet kommit fram till att siffran inte alls förföljde mannen och att någon hade planerat att han skulle bli galen och så vidare, men så gör de inte. Anledningen till att huvudpersonen över huvud taget börjar reagera på närvaron av talet 23 i hans liv var att han började läsa en bok om en kille som var besatt av just 23. Det visar sig senare att det är huvudpersonen själv som skrivit boken innan han åkte in på psyket och det framstår i slutet som att talet 23 faktiskt bär med sig någon slags förbannelse. Ett mycket smartare slut vore om frun (som köpte boken åt honom) visste hur lättpåverkad mannen var och ville göra honom besatt av 23 för att kunna få honom satt på psyket så hon kunde fly med sin älskare eller något sådant. Då hade vi fått en ”ond” person som åtminstone hade hyfsad trovärdighet. Nu var det onda en siffra och det går liksom inte att tro på.

Trovärdigheten blir inte bättre av alla bullshitsätt som de hittar siffran 23 på. Summor får bildas på vilket slumpmässigt sätt som helst och det finns inget system. Det är många datum som de på något sätt får till 23. För att beskriva ett datum ordentligt krävs som vi alla vet ett dagnummer, en månad och ett år (t.ex 2 januari 1937). I den här filmen Får man fritt välja vilka av de man vill för att få siffran 23. Lyckas man inte kan man få fram 32 istället, för det är ju 23 baklänges. De kom säkert fram till siffran 32 minst lika ofta som 23. Kom igen liksom, hur fånig får man bli?

Dessutom var det en fånig scen där de ville få oss att bli skraj för djävulen. Huvudpersonen frågade nämligen en kille om 23 var gud, varpå denna kille hävdade att 2/3 ju är 0,666, vilket är djävulens nummer. Till att börja med så är ju djävulens nummer 666, men att bara ha en nolla och ett komma framför kan väl vara okej. Om det nu hade varit så att 2/3 är 0,666, vilket det inte är. 2/3 är ett rationellt tal, som lämpligen uttrycks som 2/3. Alla rationella tal uttrycks lämpligen som x/y, förutom de fall där de även är heltal, då nämnaren (1) lämpligtvis tas bort. Om man nu av någon dum anledning skulle vilja uttrycka 2/3 i decimalform är en korrekt benämning ”0,66…”. Detta skulle såklart kunna skrivas ”0,666…” också men i praktiken är det bara nödvändigt att se att de två första är lika och sedan skriva de tre punkterna. De tre punkterna innebär att sexorna fortsätter i all oändlighet. Vill man kan man såklart avrunda svaret till 0,67 eller 0,667 eller 0,6667 eller något, men inte 0,666. 0,666 är för övrigt det rationella talet 333/500, vilket inte är samma sak som 2/3.

Sammanfattning: TROVÄRDIGHET ÄR VIKTIGT! Gör om, gör rätt.