Veckans låt: När vi gräver guld i USA

Sommaren 1994. Jag är två (och ett halvt) år och är livrädd för höns. Med all rätta, höns är livsfarliga ju! Kolla bara på den här bilden, ser han inte farlig ut? Just det! Alla dessa hemska höns, som förmodligen var ute efter att mörda mig, stötte jag på nere i Rottne. Eller Växjö, eller någonstans där i närheten. Där passade jag även på att få värmeslag. Sommaren 1994 var ingen bra sommar för mig. Desto bättre var den för Sveriges manliga fotbollslandslag, som genom historien alltid legat på en ganska värdelös nivå, jämfört med världseliten. Sverige ligger för tillfället visserligen på 19:e plats i ”FIFA/Coca-Cola World Ranking” men de har ju liksom ingen chans mot de största lagen. Och ja, Coca-Cola sponsrar tydligen en lista. Vem sponsrar en lista egentligen? Kom igen! Hursom så lyckades svenska fotbollslandslaget med mer eller mindre manliga personer på något mirakulöst sätt komma trea i fotbolls-VM 1994. Ingen förstår hur det gick till.

Nu är det sommaren Epic year (av vissa kallat 2011) och svenska fotbollslandslaget (med män, typ) har återgått till att visa hur mediokra de är. De som vi besökte i Rottne kommer nu istället till Uppsala. Eller mamman i alla fall, tillsammans med dottern som inte ens var född då (född 1995). För att dottern ska tävla i DN-galan Youth. Det har förvisso varit extremt varmt på Stockholms stadion, men värmeslag har jag inte fått. Och jag har lärt mig att inte vara rädd för höns.

Mycket har ändrats på 17 år, men en del har inte gjort det. Den officiella svenska VM-låten från 17 år sedan är fortfarande bra. Den 39:e största sommarhiten från de senaste tjugo åren (min levnadstid) enligt P3. Det är nog en av de smartaste VM-låtar som en svensk någonsin har gjort. Visst får den en del extra cred för att det råkade gå bra för Sverige just det året. Den väcker liksom minnen från sommaren då Sverige lyckades sparka på en boll åt rätt håll (vilket inte är helt lätt). Till och med för mig, som inte minns ett skit från det året (jag bara litar på det folk säger hände) så är det ju lite häftigt liksom. Fast det jag gillar med den här låten är att GES (Glennmark Eriksson Strömstedt) lyckades slänga in svenks historia i en fotbollslåt. Fotboll är ju inte jättehäftigt att sjunga om, men när man drar kopplingar till stora händelser i svensk historia (varenda jäkel flyttade härifrån) så blir det liksom coolt. Typ?

(Youtube är en enormt homoerotisk video som man bara måste se, finns det någon bättre erotik än homoerotik?)

Låt: Spellista:

Glassar kunde man tydligen köpa 1994 också. Jag fick nog ingen sådan, det var nog därför jag fick värmeslag.

Annonser

Epic Gyllene Tider: Chrissie, Hur Mår Du?

Länk till låten på Youtube. Och Spotify. Och spellistorna förstås, på Spotify: Epic Gyllene Tider, Awesome Artists.

I måndags skrev jag om en låt där texten var helt irrelevant. För mig i alla fall. Jag gillar låtar av olika anledningar, ibland är det en bra låt, ibland är det en bra ”handling”, ibland är låttexten så skrämmande prcksäker att man blir rädd. Och då skriver man ett inlägg om låten där man helt enkelt bara tar låtens lyrics och sedan publicerar inlägget. Fast för att inte verka lat för man ”coola” (aslama) grejer med texten.

Lyrics to Chrissie, Hur Mår Du? (by Gyllene Tider)

_____________________________________________________________

Hej Chrissie, hur mår du? Jag, jag har det ganska bra.

Lite ensamt kanske, men man börjar ju bli van

Jag känner igen folket omkring mig

Men jag känner inte nån mer

än jag känner dig.

Och vem känner du?

Chrissie,

hur är det med längtan?

som i alla fall jag sopar undan var kväll

jag väntar på chansen…

JAG TÄNKER TA DEN!

Jag gör en som Ulf Lundell

Och det är nog bra

att jag får vänta

för jag har alrig väntat

inte ens på mig själv.

Åh Chrissie!

Åh-åh-åh-åh. Åh-åh-åh-åh. Åh-åh-åh-åh-åh-åååå.

Hej, Chrissie, hur mår du?

Nej.

Jag har det egentligen inte så bra.

Jag väntar på solen

för här är det mörkt.

natt. som. dag.

  • men du ska veta
  • att jag lever
    • ja, jag lever
  • men jag lever mindre
    • än jag gjorde förut

Chrissie, vet du nån väg ut?

Chrissie, jag tänker.

Alltsom oftast.

Ja, nästan var dag.

Jag hoppas vi träffas.

Och begrundar det som var.

Åh Chrissie, är det din tur? Eller min tur?

Att låtsas att det är maskerad?

Har du lärt av dina misstag?

INTE JAG!

Åh-åh-åh-åh. Åh-åh-åh-åh. Åh-åh-åh-åh-åh-åååå.

_____________________________________________________________

Vem fan heter Chrissie liksom? Jaha, Chrissie Chau.

(Förra) Veckans låt: Love you

Toyota gör bilar. För att kunna sälja sina bilar så gör de reklam för sina bilar. Då anlitar de förstås någon reklambyrå som gör reklamen åt dem, för de vet bara hur man gör bilar. Reklambyrån har en idé där musik är involverat. Då använder de förstås någon annans musik, för de vet bara hur man gör reklam. Och där kommer vi till det bästa i den här historien. Toyota gör rätt bra bilar, reklambyrån gör säkert rätt bra reklam, men Free Design gjorde bra musik! Eller åtminstone en bra låt, tänker inte påstå att jag har någon som helst koll på deras övriga musik.

Jag skulle gissa att många andra upptäckte Love you (fantasilös låttitel?) på samma sätt som jag gjorde, via reklamen för Toyota. Fast få var det nog som visste vad låten hette. Jag Shazamade låten och kom fram till att det var Love You av Free Design. Men de fanns ju inte på Spotify, så det var inte så mycket mer med det. Det här var på tiden när Spotify fortfarande var ett vettigt program i gratisversionen, som man kunde använda som standardprogram för att lyssna på musik. Nu efter att Spotify har gått och blivit dåligt har jag sett att Free Design har lagts till och därmed även låten Love You. Och då lyssnar man ju såklart på den, trots att Spotify inte är vad det en gång var. För visst är låten lovande i reklamen, men man vet ju aldrig om den håller i en hel låt. I reklamen väljs ofta den bästa delen av låten ut och ibland kan resterande vara rätt värdelöst.

Så var det inte. Love You är bra. Hela låten.

Låt: Spellista:

Free design är old school. Så old school att de inte ens hade uppfunnit färg än.

Epic Gyllene Tider: Ljudet Av Ett Annat Hjärta

Länk till låten på Spotify och Youtube. Länk till spellistan Epic Gyllene Tider och Awesome artists. Båda på Spotify, för jag orkar aldrig fixa Youtube-listor. Men det kommer…

Per Gessle är Gyllene Tiders stjärna, precis som Hayley Williams är Paramores stjärna, Eminem är D12:s stjärna och din mamma är prostituerad. Så är det bara. Jag borde veta, jag utnyttjade hennes tjänster igår. Fast jag behövde förstås inte betala. Bara för att Gessle är stjärnan så är inte Gessle Gyllene Tider. För Gyllene Tider är ett band. Eller var ett band, numera är de ju nerlagda.

Hur som helst så valde jag den här låten bara för att den tydligt visar att Gyllene Tider inte är Per Gessle. Frågar man mig så är varje sekund i den här låten utan Gessle bättre än när han är med. Då syftar jag inte bara på den sköna synthslingan utan även de små pauserna utan Gessle är bättre än när Gessle är med. Inte för att jag har något emot Gessle, men i den här låten är det så. De stora jublen på en konsert från de 14-åriga flickorna (som egentligen är 16-20) lär ju inte komma under sånginsatserna liksom.

Den här låten handlar om hur alla behöver kärlek ”ljudet av ett hjärta behöver ljudet av ett annat hjärta” liksom. Trodde jag i alla fall. Men sedan lyssnade jag på låten och Gessle sjunger ju faktiskt ”ljudet av mitt hjärta behöver ljudet av ett annat hjärta”. Jaha, det är bara Per som behöver kärlek alltså. Det var ju skumt, kan man tycka. Fast det finns ju en annan GT-låt med ett rätt liknande namn och så, nämligen Det Hjärta Som Brinner. Och där är det ju faktiskt ett generellt hjärta det sjungs om, inte specifikt Gessles. Den låten kommer aldrig föräras ett sådant här inlägg, men den är lite småkul, så den får ett sidospår. Ni vet ju hur mycket jag gillar sidospår. Eller det kanske ni inte vet. Jag har ingen aning om vilka som läser min blogg (vem fan är du!?) och vad de vet om mig. Men jag har ju en läsare som har bra koll på det där med mig och sidospår, så det här är väl dedikerat till henne. Interna referenser som ingen förstår, sådant får man som läsare av min blogg! Om man vågar kliva ut ur skuggan förstås.

Sidospår: Det Hjärta Som Brinner
Den här låten är lite skoj. Mycket av Gyllene Tiders musik är lite skoj. De har en rätt så låg lägstanivå så man kan stöta på en hel del som är lite fascinerande när man lyssnar genom deras musik. Det här är inte en av deras sämsta låtar, men inte en av de bästa heller. Det roliga med den här låten är dock att de har med ett av världens förmodligen mest klockrena rim. ”Ändå” rimmar med ”en å”. Jag bullshittar inte. Kan man bli bättre än så?
Slut sidospår.

Förutom att jag stör mig på att Gessle sjunger om sitt eget hjärta som om det skulle vara något speciellt med det och att det geniala med den här låten är allt utom sången så finns det inte så mycket mer att säga. Det känns som att det är lättare att skriva om en låt om dess sångtexter är djupa och geniala och allt sånt. Men så är det inte här. Jag gillar låtar av olika anledningar. Ibland är det ett klockrent budskap, ibland är det bara bra musik. Så jag har inte så mycket mer att säga.

Jo, just det, slutet (ej med på Youtube-versionen). Jag vet inte heller vad som är grejen med det. Det var nog bara någon som hade lite roligt och lade till det i slutet. Och jag gillar folk som har kul, så +1 på den!

Mats Persson, Anders Herrlin, Göran Fritzon, Micke ”Syd” Andersson, utan dem vore den här låten rätt medioker.

(Förra) Veckans Låt: Seven Nation Army

Riktigt uppmärksamma läsare (lyssnare?) kanske redan märkt att jag lagt till Seven Nation Army av White Stripes i min Vekans Låt-playlist, både på Spotify och Youtube (länk längre ner ju). Fast uppmärksamma läsare har förmodligen även märkt att jag inte skrivit något inlägg om låten. Så här kommer det.

Det här är egentligen förrförra veckans låt, skulle man kunna säga. Då var jag som bekant (?) på Epic Putte (”Var?” ”I parken”) ju. Där White Stripes inte spelade. Det hade varit rätt så fett att se dem men tyvärr lade de ner 2/2 Epic year. De angav som främsta anledning att de ville behålla det som var vackert med bandet och inte förstöra det, vilket är den klokaste anledning man kan ha att sluta. Fast lite trit är det ju. Inte för att jag lyssnat någonting på White Stripes, men jag har ändå rätt rejäl respekt för dem. Och vill man lyssna på dem så har de ju släppt en hel del som man kan lyssna på.

Till exempel Seven Nation Army. Den både kan och bör man lyssna på. Inte bara för att det är en bra låt, men även för allmänbildningens skull. Nästa gång du står på en arena och sjunger i dess melodi bör du veta att det är Seven Nation Army du nynnar på. Vilket jag är rädd att många inte har en aning om. Inför Paramores konsert sjöngs melodin, vilket kändes lite som en förolämpning mot Paramore för mig. Fast publiken trodde väl bara att det var någon slags random hejarklacksgrej antar jag. Vissa i publiken var det lite mer vett på och de fick istället igång Paramores eget Ba-ra-ba-ba-ra-ba-ba-ra-ba-ra (osv…) från Brick By Boring Brick (eller bbbb som en del förkortar det). Vilket är najs, men den melodin vill man gärna avancera i vilket lätt leder till ett snabbt avslut. Det är förmodligen därför Seven Nation Army funkar så bra, för det riffet funkar hur länge som helst. Faktum är att det ju körs non-stop i princip genom hela låten (4 min-ish). Det sjöngs förmodligen på The Arks konsert också (jag stod inte så nära scenen att jag hörde publikens påhitt) eftersom Ola Salo inför sista låten sa att han tyvärr skulle göra publiken besviken, för de skulle inte spela Seven Nation Army. Klockrent tycker jag, vad fan snackar han om tyckte nog andra.

Det finns inte så mycket mer (säkert egentligen jättemycket mer) att säga om låten, förutom att jag helt plötsligt blev väldigt taggad på att gå genom White Stripes musiksamliung. Fast jag har liuksom aldrig lyssnat på dem förut. White Stripes bestod förresten av Jack White och Meg White. Syskon? Nej, men en gång i tiden gifta. Meg White är givetvis coolast, för hon är ju tjej. Fast kolla i videon liksom, vilken grym känsla! Videon ja, den har ni en länk till här (Youtube). Och här är låten utan video, på Spotify. Vill ni lyssna på all musik jag skrivit om i den här bloggserien så finns det givetvis (?) en playlist för det, både på Spotify och på Youtube (det som såg ut som länkar var länkar). Youtube-listan är tyvärr inte komplett (saknar Melon t.ex) menmen…

UPDATE 2012-07-29: Lägger till länkar enligt min ”nya” standard.

Låt: Spellista:

För att vara ett band som har engelska ordet för vit med i namnet har White Stripes använt väldigt mycket rött i sin marknadsföring. Fast jag klagar inte, det är ju snyggt.

Epic Eminem: Lose Yourself

Ja, jag vet att jag ligger lite efter, men det tar jag igen någon gång. Här är i alla fall länk till låten på Spotify och på Youtube. Och här är länk till spellistan Epic Eminem och Awesome Artists, båda på Spotify.

Eminem var med i en film en gång i tiden. Den hette 8 Mile. Den handlade om en kille som battlade. Alltså rappade om hur dålig motståndaren var, med varierade resultat. En rätt bra film faktiskt och jag har för mig att den var lite halvt självbiografisk. Filmen handlade ju faktiskt om musik och den stora stjärnan i filmen var dessutom artist, så det vore ju skumt om filmen inte hade ett soundtrack där Eminem var med. Det hade filmen.

Där var bland annat Lose Yourself med, en låt som har ett sjukt härligt beat, men ganska najs lyrics också. Ofta lyckas rappare med bra texter, men att kombinera det med någon skön melodi är inte riktigt lika vanligt. Fast det gör alltså Eminem i den här låten. Jag vet inte om det faktum att det handlar om soundtrack till en film gjorde att Eminem tyckte att han kunde satsa mer på en utmärkande melodi eller om det bara var slumpen. Eminem har ju en del låtar med ganska utmärkande melodi, men Lose Yourself tar nog någon slags vinst där skulle jag tro. Vilket inte är dåligt.

Att låten dessutom handlar om vilken press den här killen har på sig och hur varje battle liksom är typ liv och död stoppar ju inte mig i mitt omtyckande av låten. Det är liksom ett trevligt ämne. Typ…

Filmen hade inte bara ett soundtrack, den hade en poster också. Fick dessutom en Oscar för bästa originallåt. Den låten var den här låten. Det är ändå rätt coolt.

(Förra) Veckans låt: One Of Us Is Gonna Die Young

Vad faan gör man om man haft en vecka fylld med bra (och mindre bra) musik och ska välja ut Veckans Låt? Är man som mig så blir man sjuk/trött/lat och skriver inte ihop något förrän fredagen veckan efter. Fast när man väl skriver något så skriver man om en låt från en av de bästa konserterna man såg på festivalen man precis var på. Och då var valet inte så svårt.

Det fanns nämligen tre artister/band som hade överlägset bäst konserter. Två av dem har redan en låt i Veckans Låt-spellistan, men den tredje har inte det. Alltså väljer jag en låt från den tredje. Den tredje är The Ark. Och One Of Us Is Gonna Die Young var den överlägset bästa låten på deras konsert. Eller ja, egentligen var ju bästa låten från deras konsert Forever Young, ursprungligen av Alphaville, från 1984. The Ark gjorde allt för att visa hur bra de var och sedan påminde de oss om hur bra Alphaville var. Otaktiskt. Hursom så var Forever Young ju bara ett litet inslag i One Of Us Is Gonna Die […]. One Of Us Is Gonna […] sjöngs ju både innan och efter, så man kanske kan säga att det var One Of Us Is […] hela tiden. Typ. Kanske.

Fast jag tänkte inte säga så mycket mer om One Of Us […] eftersom det kommer en del om den i inlägget om konserten som jag tänker skriva. Någon gång (läs: aldrig)… Jag vet inte om One Of […] är The Arks bästa låt, de har liksom gjort många som ligger på ungefär samma nivå. Men förra veckan, på Epic Putte (i Parken), i Karlskoga, så var One […] definitivt bäst. Enligt mig i alla fall, vad säger Johanna (som var där med mig)? ”Oj, jag vet inte… Vet inte vad den hette :P” och ”En av dom äldre låtarna.”. Jaha…

Här har ni en länk till låten på Spotify och på Youtube och till spellistan på Spotify och på Youtube. Det är ju standard procedure liksom.

UPDATE 2012-07-29: Lägger till länkar enligt min ”nya” standard.

Låt: Spellista:

I […] hävdas det att någon ska dö ung. Ja, inte är det jag i alla fall. Bilden snodde jag från bloggen Musicinmylife. Alltså inte Musicismylife, som Egils flickväns blogg heter. Musicismylife är en sådan där blogg som jag älskar, som ber om ursäkt för att det inte skrivs några inlägg och lovar bättring och sedan inte skriver ett skit på mer än en månad. Det får mig att känna mig bra. Musicinmylife-tjejen däremot var också på Putte i Parken. Och tog den här bilden på Putte i Parken. Alldeles själv. Och sedan snor jag den bara. Sådan är jag…