Veckans låt: Superheroes

Vilken låt som ska vara Veckans låt har nog aldrig varit lika självklart förut som det är den här veckan. Allas vår Dani Shay har nämligen en liten utmaning, som går ut på att man ska göra en video till hennes låt Superheroes. Gör man det duktigt så kan man vinna grejer. De tre bästa bidragen kommer få coverlåtar (som de valt själva) dedikerade till dem. De två bästa kommer dessutom få en tavla, målad av Dani Shay. Och den bästa får dessutom Danis första iPod, laddad med musik vald av Dani själv. Kul! tänkte jag och gjorde ett bidrag till tävlingen. Mitt bidrag är väl inte världens bästa kanske, men av de (hittills 39) bidrag som jag kollat på så finns det många som har lite halvdan kvalitet. Hur som helst så hade jag inget bättre för mig, så…

Men vem är egentligen Dani Shay? Ja, det kanske vore lämpligt att berätta förstås. För hon är ju inte så himla känd liksom. Hon är nog för de flesta känd som ”den där tjejen som ser ut som Justin Bieber som var med i America’s got talent”. Se den här videon, eller den här där hela ”Bieber-låten” är med. Jag skulle rekommendera den andra videon, eftersom den ju faktiskt är en officiell Dani Shay-video och dessutom är hela låten med. Och så finns den i 1080p och så… Jag såg den första videon och tyckte att den där Dani Shay verkar ju vara en skön tjej. Sedan såg jag den andra videon och tänkte att hon är ett geni. Jag ville verkligen älska henne. Men sedan lyssnade jag på hennes helt egna musik och blev lite besviken. Den är ju rätt bra och så, men den sköna lekfullhet som finns i What the Hell fanns inte där. Hon har gjort en del bra covers, kanske framför allt på Eminems Love the way you lie. Men när det kommer till hennes egna låtar så lyckas hon tyvärr inte riktigt leverera. Och det är synd, för jag vill verkligen gilla henne. Hon verkar vara en riktigt skön tjej. Det sägs att hon är lesbisk, vilket säkert stämmer även om jag inte sett henne säga det själv. Det ökar bara på min teori om att homosexuella människor på något sätt är bättre än oss vanliga heterosexuella. Men jag blir lite ledsen varje gång jag hör henne sjunga något helt eget. För det är helt enkelt inte så bra som det borde vara. Vilket är jättesynd. Det är dessutom anledningen till att hon åkte ur AGT. Fast å andra sidan behövde hon ju inte vinna tävlingen, hon har fått mycket mer fans efter att hon var med, vilket ju måste ha varit målet.

Superheroes är faktiskt en av hennes helt egna låtar och nej, den är egentligen inget undantag. Den är helt enkelt inte jättespeciell. Den är inte dålig, men den är… Lite intetsägande. Tyckte jag. Efter att ha lyssnat genom den ungefär femtio-elva gånger när jag gjorde videon så kan jag ju inte annat än se något i den. Den är rätt fin ändå. Men det har aldrig varit det fina jag har gillat i Dani Shay, det är det sköna jag gillat. Och det verkar som att hon vill vara fin när det kommer till musik, inte skön. Och att göra fin musik som håller är svårt. Riktigt svårt. För att göra skön musik räcker det nästan med att vara skön, vilket Dani Shay uppenbarligen är. För att göra fin musik som håller krävs en enorm talang och det finns väl i princip bara ett hundratal låtar som lyckas. Max.

Hur som helst, hoppas jag vinner den här tävlingen. Det vore skoj. Inte för att mitt bidrag är jättebra, men är ändå rätt nöjd. Så nu kommer jag länka till det! :O

Låt:  (Youtube-videon har jag som sagt var gjort själv)

Spellista:

En fin bild från min fina tecknade musikvideo. Typ.

Epic Eminem: White America

Låt:

Spellistor

  • Epic Eminem:   (Äntligen Youtube!)
  • Awesome artists:

Eminem är vit. Men det visste ni ju redan. Faktum är att Eminem också märkt det och han har även märkt att det har gjort att hans karriär inte blivit likadan som för andra rappare, svarta sådana. Det är det den här låten handlar om och om att det egentligen inte borde vara någon skillnad bara för att han är vit.

Något som kanske kan vara lite förvånande är att Eminem faktiskt inte bara haft fördelar av att vara vit. När han fortfarande var underground så brydde sig inget just eftersom han var vit. Underground-världen inom hip hop består ju liksom av svarta, så varför skulle man bry sig om någon vit? Säkert bara en wanna-be. Eminem blev tydligen ganska trött på det och höll på att ge upp tills han träffade Dr Dre, som kunde se bortom hudfärg och se att Eminem faktiskt var riktigt bra. Det här samarbetet tjänade både Dr Dre och Eminem på. Dr Dre var på väg nedåt, men Eminem drog upp honom igen. Eminem fick Dres svarta fans och Dre fick Eminems vita fans. Jag är vit och upptäckte Dre via Eminem så det stämmer åtminstone för mig. Efter Dre så började Eminems hudfärg spela till hans fördel. Han räknar själv med att han skulle ha sålt ungefär hälften om han varit svart. Nu vet jag visserligen inte hur mycket man kan lita på det, han hoppade ju faktiskt av skolan. Men vad ska han i skolan att göra, han kan ju rappa så han behöver bara en mikrofon. Dessutom är han alldeles för cool för skolan.

Att Eminem sålt så pass mycket beror till stor del på hudfärgen (även ögonfärgen (blå)) vilket lett till att han kunnat nå ut till en större publik. Problemet med det är att de vita förortsungarna aldrig hade hört den här typen av musik om det inte vore för Eminem. Och de vita förortsungarnas föräldrar är ganska känsliga och blir lätt upprörda. Att Eminem är långt från ensam i hip hop-världen om att säga mer eller mindre olämpliga grejer skiter de fullständigt i, kanske för att de aldrig tidigare haft en inblick i den världen. Det protesteras och censureras vilt kring Eminem, allt i ett försök att göra oroliga föräldrar nöjda. Inte riktigt Freedom of speach…

Ja, jag översatte i princip bara låten till svenska och bytte format från låt till blogginlägg. Men det är det som är så häftigt med Eminem, låten i sig säger liksom allt. Lyrics ÄR asviktigt i Eminems musik, men det man säger i lyrics kan man egentligen lika gärna skriva i vanlig text. Så att själva musiken är bra är givetvis också viktigt för att det ska finnas en vits med att sjunga det istället för att skriva det. Men där levererar ju Eminem också. Och faktiskt Dr Dre också, han måste få en del cred när man pratar om Eminem. Jag vet inte hur delaktig han var i just den här låten, men rent generellt har han gjort jäkligt mycket för att Eminems musik blev så bra som den blev.

Eminem och Dr Dre, en svart och en vit. Skillnaden i hudfärg har gjort att de har fått helt olika karriärer, men den störste (Eminem) vore inte mycket utan den mindre (Dr Dre). Däremot var ju faktiskt Dre relativt stor innan Eminem, så…

 

Veckans låt: En Kungens Man

Var på hajk igår. För det är sådant man gör under nolle-p. Och jag är ju fadder så det är ju en fördel om jag är där också. Där eldades det upp träbitar och så satte vi oss runt de brinnande träbitarna och sjöng samtidigt som någon spelade gitarr. För det är tydligen sådant man gör. Najst ju! Då sjunger man bland annat så hemska, men ändå vackra låtar som denna Veckans låt.

Alla har hört En Kungens Man. Annars har man failat. Däremot är det nog många som inte har en aning om var låten kommer från. Jag hade inte det i alla fall. Det är ju liksom en sån där allmän låt, som bara finns där, fritt fram för vem som helst att sjunga. Typ som Nationalsången. Fast snäppet hemskare. Eftersom jag gillar låten så tycker jag att dess skapare förtjänar lite cred så tänkte därför skriva lite om låten, mer eller mindre saxat från svenska Wikipedia. Björn Afzelius heter tjommen som skrev låten, men sedan skänkte han den till Monica Törnell. Afzelius har däremot spelat in låten själv också, precis som en massa andra artister. Förmodligen är Mimikrys version en av de mer kända.

Låten handlar, som du säkert redan vet, om en kvinna som blir våldtagen av en riddare men inte gillar det och därför dödar riddaren. Sedan fängslas och stenas kvinnan men minnet av riddaren firas varje år. En extremt obehaglig låt, som ändå på något vis lyckas vara vacker. Wikipedia spekulerar om att låten skulle ha ett socialistiskt budskap. Eller spekulerar och spekulerar, ingen källa anges i alla fall. Hur som helst så tror jag att det stämmer. Sådan här obehaglig (men bra) musik är ofta socialistiskt. Låtar som har lyckats bli folkliga trots att de är hemska är ofta socialistiska. Låtar som det känns som att det finns en stark åsikt (åt hata-hållet) bakom är ofta socialistiska. ”Kultur” i allmänhet anses ofta vara socialistiskt. Följde Kulturbloggen förut, där sågs det som självklart att Socialdemokraterna var det bästa partiet och att alla deras läsare visste det.

Jag röstar själv inte socialistiskt men måste ändå medge att de är bäst på politisk musik. Men samtidigt så är det lite det jag ogillar med socialism, deras ständiga fokus på kampsånger, revolution och annat liknande. Etablissemanget får man absolut inte gilla, även om det nog inte är någon som vet vad det där etablissemanget är. Socialism bygger liksom på hat och radikala handlingar hyllas, även om inget seriöst svenskt parti (riksdagspartierna minus Sverigedemokraterna) är särskilt radikala. Även om Socialdemokraterna inte är radikala och inte egentligen strävar efter någon blodig revolution så känns det som att det egentligen är det de är ute efter och att de ser upp till folk som varit radikala. Och det tycker jag är obehagligt. Men på något underligt sätt så funkar det i musik. När det kommer till politik däremot…

Ja, Vänsterpartiet inkluderas i kritiken ovan, men inte Miljöpartiet. När det gäller högerpartierna (Sverigedemokraterna inräknat) så skulle jag kunna skriva om varför jag inte gillar dem också, men nu är det här ju inte tänkt att vara ett politiskt inlägg, det handlar ju bara om en låt. Kände mig dock tvungen att lägga in det i kategorin Politik menmen…

Jag valde att ha med originalversionen (?) av låten, det vill säga den med Monica Törnell. För original känns bäst.

Låt:

Spellista:

Kungen. Hans män verkar visserligen vara av tveksam karaktär med tanke på hela skandalgrejen tidigare iår, men jag tror inte de våldtar folk så ofta. Eller är riddare som rider på hästar.

Epic Gyllene Tider: Sammanfattning

  • Epic Gyllene Tider:  
  • Awesome artists:

En av de två ovan länkade spellistorna är färdig. Det kommer inte komma några fler låtar. Inte för att det inte finns fler låtar med Gyllene Tider som skulle passa, men för att man måste sluta någonstans vid lagom många låtar. Precis som den andra färdiga Epic Year-playlisten (Epic Remixes) så är inte spellistan något försök till en fullständig samling av allt bra som finns inom temat (i detta fall Gyllene Tider) utan den ska fungera som ett sätt att visa lite olika sidor av temat, som alla är bra. Sedan är det bara att leta reda på resten själv. Just i Gyllene Tiders fall (även remixes förresten) så kommer man stöta på en hel del mindre bra, men det finns en hel del guldkorn som inte kom med i spellistan, så det är ändå värt att lyssna.

Här kommer en sammanfattning av låtarna som är med i spellistan, inklusive random citat från låten utan någon förklarning. För det är så man gör om man víll verka vara djup. Dessutom länkar jag såklart till inlägget där jag skrev om låten och så länkar jag till låten både på Spotify och Youtube. För det är så jag rullar.

  1. Sommartider   Sommartider, jag känner det är nånting på gång
  2. Upphetsad    Kom och existera, kom med törst och vatten
  3. (Kom Så Ska Vi) Leva Livet   Det har gått sönder ungefär en porslinsaffär men vad fan, natten är ung. Vi kan slå sönder några timmar ihop.
  4. (Hon Vill Ha) Puls   Morgondan är anonym
  5. När Vi Två Blir En   Det blir mest en massa ord som glider, om myggbett som svider och gyllene tider
  6. Billy   Och han skrev att hans liv var en väska
  7. Povel Ramel, Paul McCartney & Jag   Vad ska jag med en värld som snart är väck?
  8. När Alla Vännerna Gått Hem  Är jag stark eller svag? Det spelar ingen roll…
  9. Ljudet Av Ett Annat Hjärta  Jag tog hjärtat, så ge mej kroppen, du får mitt när du vill
  10. Chrissie, Hur Mår Du?  Lite ensamt kanske, men man börjar ju bli van
  11. Teaser Japanese    And boy, take your eyes away from her

Exempel på låt som inte kom med, av en anledning:  

Exempel på låt som lika gärna hade kunnat komma med:  

Det var slutet på den bloggserien. Hoppas att den har varit uppskattad och fått er att bli intresserade av ett av Sveriges bästa band, speciellt bland de som sjunger på svenska.

Numera (bild från 2004) är Gyllene Tider ett gäng gamla gubbar, men deras musikarv lever kvar.

(Förra) Veckans låt: Loca people

Nu var man tillbaka i sin kära hemstad Linköping. Härligt ju! Fast samtidigt lite drygt eftersom jag inte har någon vettig dator här. Har man suttit hela sommaren och jobbat på en Win7-dator med två skärmar och hemma använt en Vista-dator med 24-tumsskärm vill man inte direkt återgå till att använda sin bärbara Vista-dator som autodör lite när den känner för det, eller sin bärbara XP-dator med en pyttepytteskärm. Jag har beställt en dator som jag ska bygga ihop, men har inte fått den än, så… Inhandlade precis en 22-tumsskärm som jag nu har min XP-dator uppkopplad till och använder extern mus och tangentbord, som jag hade sedan tidigare. Så nu funkar den bärbara i princip som en stationär. 😛 Men det får duga för att skriva blogginlägg på.

Audacity of huge, Fuldans, Barbra Streisand, Party Rock Anthem, Toffelskater med flera. Ja, det har blivit en del ”dansmusik” förut här på bloggen och nu är det alltså dags igen. Den här låten känns som en sådan som bara är lite av en fluga och som man kommer tröttna på snart, men just nu är den extremt populär. Låten ligger tvåa över mest spelade på Spotify i Sverige och femma ”Everywhere”. Nu är det visserligen inget mått på hur bra en låt är, Fest hos Mange ligger ju liksom åtta i Sverige.

Loca people heter Loca people och inte What the Fuck. Det är lite som den där låten Om Sanningen Ska Fram som inte heter Vill Du Ligga med mig då? Jag tror nog att de flesta som pratar om den här låten (och inte vet vad den heter) pratar om den som ”den där what the fuck-låten”. Jag hade ju döpt låten till What the Fuck, men alla är ju inte som jag är… I Sverige har låten i alla fall parentestiteln What the F**k!” men Youtube-videon jag kommer länka till senare heter ”Loca People – Sak Noel (La gente esta muy loca) [Official VideoClip]”. Vilket ju bara är skumt…

Hur som helst, artisten är Sak Noel. Eller är det? Sak Noel är inte bara en spansk DJ, han är även en kille. Och jag tycker klart och tydligt att jag hör en kvinna sjunga. Efter en grundlig undersökning (gå in på närmsta Wikipedia) så kom jag fram till att det ju faktiskt är holländska Esthera Sarita som sjunger. Kalla mig gammaldags, men jag tycker att det är endera ett band eller en sångare som är artisten, förutsatt att det inte är en instrumental låt förstås. Nu på senare tid har dock den person som varit DJ fått rätt mycket uppmärksamhet, till exempel förekommer David Guettas namn lite överallt. Fast han brukar i alla fall ha hyfs nog att kreditera även de som sjunger. Loca People är, på alla sätt som är relevanta, en låt med Sak Noel. Omslaget till singeln är en bild på Sak Noel och Sak Noel är den enda som står som artist. Sämst ju! Fast låten är inte sämst, då hade den inte fått vara med i Veckans låt. Låten är bra. Och faktum är att Sak Noel ändå har en rätt stor del i det.

För visst, alla dessa ”What the fuck” är ju bra och så, men det skönaste är ändå melodin. Om man nu kan kalla det så. Hade det varit hip hop hade det ju hetat att det var sköna beats. Jag vet inte hur man säger när det kommer till house-musik, men bra är den. Nu tänker jag främst på det som körs efter ”Johnny, la genta esta muy loca. What the fuck!?”. Det är naaajs.

Låten handlar om festandet i Spanien. Därför tycker jag det är lite skoj att den för tillfället INTE är med på topp 100 tracks i Spanien på SPotify. Men nu är det länkdags!

Låt:

Spellista:

WTF? Som bekant en förkortning för Why The Face. Jo, tänkte att det är bra att ha en bild på hon som sjunger. Eller jag hoppas att det är henne i alla fall, det är hon som är med i musikvideon.

Och ja, jag vet att det stavar loca fel i videon, men jag vet inte varför. De kanske tyckte det var coolt?

Veckans låt: My Heart Will Go On

My favorite song, motherfucker I don’t like to admit it is the Celine Dion song from the movie Titanic.

Every night in my dreams I see you, I feel you.

Every time I hear that fucking shit a tear comes to my eye. Why the fuck did Leonardo DiCaprio have to die? No I’m not afraid to say I’m a sensitive guy. Sticks and stones break my bones, but it’s the words that make me cry. Like that time in grade three when that girl called me stuipid face. She really hurt me, why did she call me stupid face? Is my face stupid? How’s that even possible? A person can be stupid, but a face that’s impossible! Shit happens all the time and you learn how to deal with it.

Regular

Everyday

Normal fucking bullshit.

Okej, jag tänkte trolla och skriva My Heart Will Go On i rubriken, men sedan ha Everyday Normal Guy 2 som Veckans Låt. Men Jon Lajoie har ju faktiskt redan en låt i listan och My Heart Will Go On är ju faktiskt genialisk på sitt sätt. Men lyssna på Everyday Normal Guy 2 också, den är också genialiskt. På sitt sätt… Länkar:

My Heart Will Go On är som bekant ”the Celine Dion song from the movie Titanic”. Om det är din ”favorite song, motherfucker” så är det inget att skämmas över, även om det inte är så för just mig. Om det är så att ”every time I hear that fucking shit a tear comes to my eye” så klandrar jag dig inte. Det gäller dock inte heller för mig. Är det så att du frågar dig ”Why the fuck did Leonardo DiCaprio have to die?” Så är du helt fel ute. Leonardo skulle dö, det var essentiellt för att filmen skulle funka. Titanic var (och är) för övrigt en genialisk film, tro inget annat. Anledningen till att ”alla tjejer gillar Titanic” är för att Titanic är en jäkligt bra film. Och så är det det där med kärlek förstås, tjejer diggar det där med kärlek. Fast presenteras det på ett bra sätt så funkar det för killar också. Och det gör det i Titanic. Skulle någon jämföra Titanic med alla romantiska komedier som finns där ute skulle denna någon vara helt borta.

Filmen är alltså genialisk, låten är genialisk och Einstein var också rätt smart. Däremot måste musikvideon klassas som ett misslyckande. Det är en hel del scener från filmen och ja, det funkar faktiskt bra. Förutom klippen från filmen är även en extremt oengagerad Celine Dion med och sjunger, med någon slags jättedåliga specialeffekter i bakgrunden. Det är förstås ganska irrelevant egentligen, det tar inte särskilt mycket från varken låten eller filmen, som fortfarande är genialiska verk.

Som med alla låtar på den här nivån så är det enormt svårt att återupprepa det som Celine Dion gjorde. Många har försökt göra covers på låten, men hittills har jag inte hittat någon som riktigt lyckats. De flesta försöker kopiera Celine, vilket aldrig kan lyckas. En del har dock kommit rätt nära, men originalet (finns för övrigt i 19 versioner enligt Wikipedia) håller fortfarande. En del försöker göra något nytt (t ex new found glory) men misslyckas fatalt. Bästa jag hittat hittills är denna tjej, som gör låten till sin egen utan att ändra på det som är bra med låten. Men nej, hon kommer inte upp i originalets nivå.

Fast nu börjar det bli dags för länkar till låten, så ni kan lyssna på den igen. För ni har hört den förut. Hoppas jag. En låt som har legat etta på alla möjliga singellistor (Australien, Tyskland, Österrike, Belgien, Kanada, Danmark, Nederländerna, Europa, Finland, Grekland, Irland, Italien, Norge, Spanien, Sverige, Schweiz, Storbritannien, USA), fått multipla platinumskivor, guldskivor och en diamantskiva (vad nu det innebär) fått Oscar och Golden Globe för bästa originallåt samt fått en Grammy för bästa låt bör man ha hört. En gång. Minst. Jag kör på de söta bilderna som jag introducerade förra veckan, de var trevliga.

Låt: Spellista:

smosh.com tyckte de det var kul med ”internetspråk” i historiska händelser. Det tyckte jag också och en av deras exempel hade med Titanic att göra. Det tyckte jag var passande.

Epic Gyllene Tider: Teaser Japanese

Låt:

Spellistor

  • Epic Gyllene Tider:  
  • Awesome artists:

Japp, ni såg rätt! Numera finns det även en Epic Gyllene Tider-playlist på Youtube! Tyckte det var dags nu när playlisten är färdig. Ja, Teaser Japanese blir sista låten i denna bloggserie. Men det kommer något mer inlägg i bloggserien, som fokuserar på hela spellistan. Nu är det dock låten som gäller. Låten, som dessutom råkar vara på engelska. Jag vet, asskumt! Gyllene Tider sjunger väl på svenska? Tydligen inte.

Gyllene Tider släppte en skiva med engelska låtar, i ett försök att slå utomlands (främst i USA). Det var inte deras bästa beslut någonsin, för det gick inte så bra och kort därefter splittrades bandet. Ärligt talat så var inte materialet det bästa heller, det var väl i princip bara Teaser Japanese som var något att hänga i granen. Om man nu gillar att hänga bra låtar i granar. Själv föredrar jag att spela bra låtar. Och granar har jag aldrig förstått grejen med.

Heartland Café hette skivan som var på engelska. Åtminstone i Sverige. I USA hette den bara Heartland och där var det dessutom bara sex låtar istället för elva. ELVA! Eller sexton om man köpte nyutgåvan 1990. Gyllene Tider skrev alltså en massa låtar på engelska för att kunna slå utomlands men sedan så släpptes bara ett fåtal av dem faktiskt utomlands? Dessutom trodde de av någon anledning att Gyllene Tider inte funkade som namn i engelsktalande länder (de hade nog rätt) och släppte istället skivan under namnet Roxette. Inte särskilt likt Gyllene Tider, men ändå ett hyfsat namn liksom. Så här i efterhand blir det bara förvirrande, eftersom Gessle senare valde att starta ett band med Marie Fredriksson och döpa bandet till… Roxette! Roxette gick dessutom och blev ganska stora, så nu är allt jätteförvirrande. Är Roxettes första skiva Heartland? Marie var ju faktiskt med där men samma låtar släpptes ju i Sverige från ett band som hette Gyllene Tider. Förvirrande ju!

Teaser Japanese finns det kanske egentligen inte så jättemycket att säga om, det är liksom lite av en typisk GT-låt, fast på engelska. Jag skulle nog säga att den ligger lite mer åt det rockiga hållet än mycket annat Gyllene Tider gjort, men det säger egentligen inte så mycket.

Två snarlika skivomslag, fast med två olika artister? Nej, det är ju samma. Fast med olika namn.