Veckans låt: Kill EVERYBODY

Så var det dags för veckans låt igen. För vecka 45. Samma vecka som Epic day of epic awesomeness. Då skulle man kunna tro att jag skulle skriva om typ Total eclipse of the heart, som är typ den låt som jag rankar högst av alla. Men den låten skrev jag ju om på Epic day of epic awesomeness så det vore ju dumt att skriva om den igen. Däremot är ju Veckans låt ändå relaterad till Epic day of epic awesomeness. Såklart.

Epic day of epic awesomeness innebar nämligen enligt ursprungstanken att jag skulle festa med mina gamla Uppsalavänner, framför allt Styrelsen (Egil/Tonk) men då den ena åkte till Japan och den andra var som den andra är så blev det inget av med det. Så jag fick festa med mina nya Linköpingsvänner istället.

Att dubstep är det nya heta insåg jag för länge sedan. Däremot förstod jag aldrig vad som var grejen med det. Det har jag inte gjort nu heller, men tydligen ska Skrillex (han är för övrigt klar för Peace & Love 2012 och headlinear för tillfället tillsammans med Lars Winnerbäck)vara ett stort namn inom området. Och visst kan jag på sätt och vis se charmen, det är inte direkt som med död musik som är helkasst. Då menar jag inte det som en av de tidigare nämnda Linköpingskompisarna menar med död musik (gammal musik, dvs skaparen är död), jag menar death metal typ. Folk som slår på sina instrument och tror att det blir bra. Men precis som dödsmusik så är dubstep lite för tungt för min smak. Den här låten med Skrillex har dock sina ljuspunkter och är den bästa låten vars titel jag kommer ihåg från kvällen. Det spelades en annan låt, som var bättre men den titeln minns jag inte. Sedan har vi ju förstås den här låten, vars enda merit är den LSD-trippade musikvideon.

Kill EVERYBODY är en låt som handlar om att döda alla i världen. Eller det är så jag tolkar det i alla fall. Dess lyrics är så enormt avancerade så det är lite svårt.  Bara för att man själv ska kunna göra sina tolkningar av vad innebörden i låten är så skriver jag ut lyrics för hela låten, saxade från metrolyrics.

hehe
I  want to kill everybody in the world
owee owee ee oh
i want to eat your heart

I  want to kill everybody in the world
owee owee ee ohi want to eat your heart
i  want to kill everybody in the world

i  want to kill… i , i , i ,i ..
I want to kill everybody in the  world
owee owee ee oh
i want to eat your
want to eat your

i  want to kill everybody in the world

i want ot kill
i want to kill
i want to kill
i want to kill
i want to kill
i want to kill
i want to kill
i want to kill

Japp, det är djupt. Riktigt djupt. Men man har väl å andra sidan aldrig kunnat beskylla partymusik för att vara djupt. Och många av de låtar som fått bli Veckans låt har inte varit så djupa, så det är ju inget krav för att en låt ska få vara med och leka.

Den här låten är som sagt dubstep, ett musikfenomen som blivit extremt stort i år.  Åtminstone var det först i år som jag hörde talas om det. Det första dubstep-materialet ska tydligen ha kommit 1998 och mainstream-popularitet ska ha ökat mot slutet av 00-talet och början av 10-talet (det är ju där vi är nu…). Wikipedia beskriver dubstep som ”tightly coiled productions with overwhelming bass lines and reverberant drum patterns, clipped samples, and occasional vocals” (det där har Wikipedia i sin tur citerat från någon annan) men jag gillar bättre den förklaring som gavs av en kompis på Epic day of epic awesomeness. Han sa något i stil med att det låter som att det var någon som satt och gjorde musik, men sedan fuckades något upp och så släppte de skiten ändå. Det kommer från en kille som för övrigt gillade dubstep… Det kanske viktigaste med dubstep är ”droppet”, det vill säga då musiken fuckar upp totalt. Från den här låten kan man till exempel lyssna på 1:18 och framåt en bit. Först är det lite skönsång om att döda alla i hela världen och sedan ger musiken liksom bara upp och spårar fullständigt. Det är då tänkt att de som lyssnar på musiken också ska spåra. Vad är det som är så häftigt med att spåra då, kanske man frågar sig. Det vet jag inte, men det är ju inte direkt unikt för just dubstep. Inom andra genrer (fast numera kanske även dubstep) är ju ett femonem kallat ”mosh pits” populärt. I en mosh pit moshar man. Moshing är något som inte kan beskrivas på något bättre sätt än engelska Wikipedia gör ”Moshing is a dance in which participants push and/or slam into each other.”. Jag gillar hur det kallas för dans att hoppa runt och slåss…

Nej, det här blir nog både första och sista dubstep-låten som får vara Veckans låt… Men man ska ju vidga sina musikaliska horisonter.

Låt: Spellista:

Det mesta kan beskrivas både bra och på ett roligt sätt med grafer. Därför skapades GrphJam som samlar på klockrena (och mindre klockrena) grafer. Nu skulle jag inte kalla det här för en graf, men den kommer i alla fall från GraphJam (som i sin tur snodde den från I Love Charts, som snodde den från whereinthehellisnowherenow, som i sin tur snodde den från under1sky-1destiny), där bilden hade den klockrena rubriken ”Can’t Tell if Epileptic, or Awesome Dancer”.

DVBF

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s