Epic Veronica Maggio: Vi Kommer Alltid Ha Paris

Låt:
Epic Veronica Maggio (spellista):
Awesome artists (spellista):

Detta skrevs 03:14 och framåt 31 december Epic year. Promillehalten i blodet kanske påverkar inlägget:

Okej. Jag måste ju klara av det här. Epic Veronica Maggio ska färdigställas under Epic year. Visst, Epic Eminem blir kanske inte färdigt och alla andra random playlists och grejer jag tänkt skriva blir inte färdiga. Det skulle vara spelkväll hos mig ikväll, vilket brukar vara en ganska lugn (och fullständigt nykter) tillställning. Sedan var det någon idiot som kom på idén att gå ut ikväll. Kvällen innan nyårsafton liksom. Hur tänkte de där? Där befinner jag mig alltså nu, efter en utekväll inklusive snyltande på 95-kronorsdrink. Inget elakt snyltande heller, han som köpte den köpte mest för att tvinga oss andra att köpa men så blev det jag som fick dricka upp. Eller fick och fick, jag gjorde det och killen som köpte tyckte det var bra. För han var redan rätt borta. Jag tål ju inte ett skit så… Ni får väl se om det märks på det här inlägget. Jag tänker inte censurera eller korrekturläsa ett skit i alla fall.

Att gå ut och dricka dagen innan nyår är en typiskt dålig idé (i alla fall om man planerar att fira nyår). En annan dålig idé är att tatuera in namnet på någon man knappt känner på armen. Det är typ det den här låten handlar om. Bland annat. Veronica Maggio tillbringade tydligen en del tid i Paris och hade någon slags romanshistoria med någon idiot som var dum nog att tatuera in hennes namn på armen.

Den här låten verkar vara ganska viktig för Veronica, eftersom hon alltid (alltid) sjunger låten på sina konserter. Till och med när hon var med i P3 Sommarsession från Putte i Parken drog hon av den. Om jag minns rätt. Vilket måste innebära att den betyder mycket för Maggio. För den är inte direkt hennes mest populära. Faktum är att jag tyckte att hon var korkad som spelade en så pass dålig låt. Fast nu har jag förstås ångrat mig och det hade jag gjort redan innan promillehalten steg. Jag bestämde mig tidigare, men tänkte skriva inatt. Sedan blev allt inte riktigt som planerat. Men nu ska vi inte hänga kvar vid det. Folk kanske inte ens märkt att jag var full om jag inte sagt det. Jag brukar ju skriva så jäkla konstigt ändå, så… Vi Kommer Alltid Ha Paris är en bra låt. Tydligen. Vissa låtar kräver en del lyssningar innan man inser dess storhet.

Varför den här låten är brta är det helt fel tidpunkt att argumentera om. Men det är ju främst början av låten som är intressant. Sedan är det ju förstås lite kul att låten verkar betyda en del för artisten. På något sätt känns det som att det bevisar att låten har något slags djup. Men vad vet jag liksom? Den verkar i alla fall vara baserad på någon slags verklig historia, att döma från de tre konserter med VM jag varit på i år.

Nu ska jag sova. Men när su läser det här ska du inte göra det. För Epic year är snart slut. Så nu jääävlar gäller det! Ha en bra nyårsafton. Jag ska försöka skriva de viktigaste Epic year-inläggen som inte hanns med under nästa år, som heter…

Final year.

Vi avslutar hela den här serien med ett klassiskt Veronica Maggio-foto.

 

Epic Veronica Maggio: Välkommen in

Låt:
Epic Veronica Maggio (spellista):
Awesome artists (spellista):

Välkommen in. Tack. Jaså, var det bara en låt? Förlåååt då. 😦

Men det är inte vilken låt som helst. Man kan se det på olika sätt, men jag skulle säga att det är Veronicas näst mest populära låt. Den peakade som tvåa på Sverigetopplistan, en placering som endast slagits av Jag Kommer och tangerats av Satan i Gatan. Tittar man så är låten tvåa eller trea. Kollar man på ”Top Hits” i Spotify ligger låten i skrivande stund tvåa, efter Satan i Gatan (innan Jag Kommer). Tittar man på mest spelade låtar under 2011 på Spotify är det Veronicas andra låt på listan och har plats 11 (!) på den totala listan (Jag Kommer ligger etta, Satan i Gatan på plats 17, ytterligare fyra låtar på okända platser (orka räkna…)). Det är alltså ganska självklart vilka som är de tre mest populära och den här låten är en av de låtarna. Faktiskt den enda av de tre som kommer komma med på min spellista. För att det är den bästa av dem. Om man frågar mig, men det gör man ju som bekant.

Den här låten har nog alla hört och har bildat en egen uppfattning om så jag kanske inte ska skriva allt för mycket. Men det alla tänker på är vad hon egentligen sjunger att de sjunger.

Låten ”Välkommen in” på nya albumet handlar om en lägenhetsfest. I andra versen sjunger Veronica: ”Spelar pappas skiva från 69/Dom sjunger ’Cosa vuol dir sono una donna ormai, O mare nero o mare nero mare ne’”.

Citatet är hämtat ur den italienska popikonen Lucio Battistis hitlåt ”La Canzone Del Sole”, en av de där låtarna som Veronica brukade snurra runt till på pappas vardagsrumsgolv. Det är ett tag sedan nu. Men Veronica Maggios passion för musik är precis lika stark nu som då, och hon är fortfarande väldigt förtjust i stråkar.

Saxat direkt från Veronicas officiella hemsida. Citatet är mycket riktigt taget från Lucio Battistis gamla låt, som man kan lyssna på här. Lyssnar man på den inser man också att Maggio inspirerats lite smått av melodin till låten. Inte för att jag tror att Veronica Maggio tänkte så mycket på vad citatet betydde, men jag tyckte det var intressant så jag försökte mig på att hitta någon översättning. Google Translate ger:

Italienska (input) :

Cosa vuol dir sono una donna ormai, O mare nero o mare nero mare ne

Engelska (output) :

What does it say I am a woman now, O or sea black sea black sea it

Svenska (output) :

Vad står det jag är en kvinna nu, O eller havet svarta havet Svarta havet

Låter skumt både på engelska och svenska… En snabb googling gav en mer manuell översättning. Eftersom O mare nero […] faktiskt inte sjungs direkt efter Cosa vuol […] så fick jag ta två separata delar av översättningen:

  • cosa vuol dir sono una donna ormai? –>What does it mean: “I’m a woman now” ?
  • oh mare nero, oh mare nero, oh mare ne.. –> Oh, black sea, oh black sea, oh black sea…

Första meningen är fortfarande lite småskum, men den andra handlar alltså tydligen om något svart hav. Här finns den något svårläsliga översättningen om man vill se hela låten översättas och försöka förstå något av sammanhanget.

Sedan var det en sak till… ”Spelar pappas skiva från 69” står det på hemsidan. I häftet som finns i skivomslaget står det ”spelar pappas skiva ifrån ’69”. Det är alltså ganska klart att hon sjunger om en skiva från 1969 och inte att hon sjunger att hon spelar pappas skiva från 18.00-21.00 (sex till nio). Enda problemet är att var jag än tittar så verkar La Canzone Del Sole ha släppts… 1971. Ajdå Veronica. Mina källor (främst italienska Wikipedia, men även andra strösidor som dyker upp vid googling) kan förstås ha fel, men jag tror nog ändå att Veronica gjort en tabbe. Igen. För inte föddes hon på en lördag heller, som hon hävdar i Måndagsbarn. Och Lördagen Den Femtonde Mars. Man tycker att det där dagfelet bara borde ha behövt göras en gång. Lördagen Den Femtonde Mars släpptes trots allt fem år efter Måndagsbarn, så Veronica borde ha fått reda på att hon föddes söndagen den 15 mars. 1981. I Lördagen Den Femtonde Mars framkommer det tydligt att det är fel. Så här sjunger hon:

1981 det var fredag men det skulle snart bli lördagen den femtonde mars

Fast lördagen den femtonde mars ägde ju inte rum 1981.  Just den låten är extremt kort och det enda som sägs är i princip denna felaktighet så det känns lite onödigt. I Välkommen In är det lite annorlunda, eftersom 69 rimmar bättre med kvart över tio än 71 gör. Dessutom är 71 för få stavelser för att passa. Man hade förstås kunnat sjunga sex till nio, vilket jag faktiskt tycker att Veronica gör. Jag hör ett litet ‘L’ där som inte borde vara med om det är 69. Men alla ”officiella” dokument säger ju 69, så… Dessutom är inte sex till nio helt logiskt heller eftersom hon strax innan pratar om att grannarna klagade kvart över tio, det vill säga senare än sex till nio.

Det är inte lätt att skriva en låt där allt måste vara sant. Det lyckas inte heller Veronica Maggio med.

Det är inte lätt att skriva en låt som är bra. Det lyckas Veronica Maggio med. Flera gånger. Det här är bara en av dem.

Lucio Battisti var inte lika snygg eller cool som Veronica Maggio, men han gjorde låten La Canzone Del Sole som citeras i denna låt. Den släppte han alltså 1971. Inte 1969.

Epic Veronica Maggio: Havanna Mamma

Låt:
Epic Veronica Maggio (spellista):
Awesome artists (spellista):

Jag har skrivit om åtta låtar med Veronica Maggio, det här blir den nionde. Tre av låtarna har varit från senaste skivan, fyra från näst senaste och bara en från den äldsta. Det finns egentligen ingen anledning för mig att försöka skriva så jämnt fördelat över skivorna som möjligt. Det skulle bli skevt, eftersom alla skivor inte innehåller lika många riktigt bra låtar. De låtar på första skivan som är riktigt bra får förstås vara med ändå. Havanna Mamma är en av dem.

För bara någon månad sedan hade jag sagt att Havanna Mamma är min favoritlåt med Veronica Maggio. Nu håller jag inte alls med och flera av de låtar jag skrivit om tidigare anser jag vara bättre. Vilket förstås inte innebär att Havanna Mamma helt plötsligt slutat vara bra. Den är fortfarande riktigt bra och tillhör fortfarande det bästa av Veronicas tidigare alster.

Den här låten handlar om en kvinna med en kass man. Det är ganska självklart. Hur barnen, huset och katten var är mer oklart. För hon lämna man och barn och huset och ville att familjen skulle komma ihåg att mata katten. Så med andra ord lämnade hon man och barn och huset och katten. Huset är inte särskilt allvarligt, inte katten heller. Men lämna barnen? Dålig-mamma-varning?

Förutom den lilla luckan i logiken gillar jag låten och jag gillar kvinnan. Har man en skitman så gör man helt rätt i att lämna honom. Och som man måste jag tyvärr säga att det oftast är vi män som är skitmän. Det ingår liksom i definitionen (skitman = man som beter sig som skit) men skitkvinnor finns det nog mer ont om skulle jag tro. Inte för att kvinnor alltid är bra, det finns många dåliga sådana också.

Förstås.

Låten får i alla fall sin plats i spellistan på grund av det fina budskapet. Fast nu när jag tänker efter var det ju inte helt okej att lämna barnen, speciellt inte om pappan sög.

Till musikvideon valdes en lite… annorlunda styling till Veronica Maggio. Man känner knappt igen henne. Är det ens henne? Nej, det där var nog ett misstag, hon ska se ut som hon alltid gör annars.

Epic Veronica Maggio: Sju Sorger

Låt:
Epic Veronica Maggio (spellista):
Awesome artists (spellista):

Länge leve länge sen. Veronica slutar aldrig förundra mig. ”Länge leve länge sen” liksom. Hur genialisk kan man bli egentligen? Länge leve länge sen!

Det var bättre förr, det vet alla. Allt var lätt då, även när man trillade omkull. Nu kanske ni tycker att det låter fel. Det var jobbigt att trilla omkull då också, men man kommer bara ihåg de fina stunderna och förskönart sin dåtid. Det kanske är sant för tonårstiden, som faktiskt inte var särskilt häftig. För någon. Tonåren är ju den sämsta tiden i ens liv, om man kollar på vilken typ av människa man är. Jag hatar tonåringar. Själv slutade jag vara tonåring för… 24 dagar sedan (skriver detta 27 december, kvällen innan publicering). Så det var ju extremt länge sen. Men ännu längre sen var jag ett litet barn. Och då var allt lätt, även är man trillade omkull. Jag har på senaste tiden varit med en massa barn (mina kusiner börjar få barn) och de har det lätt. Även när de trillar omkull. Och trilla omkull gör de. Fast fallhöjden är väl inte jättehög, så det kan ha något med det att göra.

Många av Veronicas låtar handlar dock om hennes tonårsliv, vilket det känns som att även den här gör. Eller 25- (tjugofemminus) i alla fall. Nu är hon 30 år och sjunger om en tid för länge sen, säkert längre än sju sorger och åtta bedrövelser sen. Jag är visserligen tio år yngre, men har inte ens haft i närheten av sju sorger och åtta bedrövelser. Endera har jag haft ett oförskämt bra liv, kommer vara väldigt bedrövad de kommande åren, eller så tål jag mer än många andra. Eller så lever (och har levt) jag och Veronica Maggio helt olika liv. Jag tror på det sistnämnda. Ändå lyckas jag på något sätt identifiera mig med hennes musik. Kanske är jag bara lättpåverkad.

Jag skiter faktiskt ganska fullständigt i vad den här låten handlar om och så. Det är inte en sådan låt. Inte för mig i alla fall. Länge leve länge sen och länge leve du min vän, du som alltid följt mig hem, nykter eller alldeles för full är vad jag tar med mig från den här låten. Vad tar du med dig?

2006 släpptes Veronica Maggios första skiva Vatten & Bröd. Det var så länge sen. Men det var nog inte riktigt sju sorger och åtta berövelser sen. Låten Sju Sorger släpptes fem år senare (och okänt antal sorger och bedrövelser), på skivan Satan i Gatan.

Epic Veronica Maggio: Snälla Bli Min

Låt:
Epic Veronica Maggio (spellista):
Awesome artists (spellista):

Alla som vet någonting om vad jag gillar vet att jag gillar mycket olika typer av musik. En typ är låtar om kärlek som misslyckats. Varför? Jag vet inte. Faktiskt. Men jag anser att kärleken är som tydligast och visas bäst när man är desperat. Som Veronica Maggio är i den här låten.

Snälla Bli Min handlar om en tjej som varit otrogen mot sin pojkvän. Exakt hur otrogen är oklart, men hon har i alla fall kysst en annan kille och blivit påkommen. Hennes pojkvän är naturligtvis upprörd men hon älskar honom verkligen och gör allt hon kan för att få honom att förlåta henne.Fast det är inte mycket. För det är svårt. Hon vet förstås att det hon gjort var fel och att det inte är särskilt realistiskt att tro att hon ska bli förlåten. Det är omöjligt att komma på något vettigt att säga eller göra. Det är kört.

För en gångs skull måste jag faktiskt säga att jag är ganska säker på att min analys av vad låten handlar om stämmer. Det framställs nämligen ganska tydligt och jag kan inte se hur Maggio skulle kunna mena något annat. Budskapet kommer fram klart och tyudligt och det sjungs verkligen med inlevelse. Varför vet jag inte för såvitt jag vet har Veronica inte varit med om någon liknande upplevelse. Det har å andra sidan inte jag heller, men tycker mig ändå kunna förstå.

Den här låten är givetvis väldigt sorglig. Men som jag sagt förut: sorgligt är vackert. Nu kanske det kommer folk och säger att jag bara tycker det när det inte är på riktigt eller framför allt när det inte sker mig. Men då har man fel. Visst är jag inte glad om jag upplever något sorgligt, men jag kan ändå se det vackra i sorgen, även när jag är mitt uppe i den. Fast det kanske bara är jag…

Veronica Maggio ser sällan glad ut på bild. Hon har alltid något… Något i sin blick. Det är vackert.

Epic Veronica Maggio: 17 år

Låt:
Epic Veronica Maggio (spellista):
Awesome artists (spellista):

Den här låten har jag som bekant skrivit om förut. Det jag skrev då stämmer ju även idag, men jag kan dra en uppdaterad variant av samma åsikter.

17 år är en låt om Uppsala. En låt om att flytta från Uppsala. Detta gör att låten automatiskt får en speciell innebörd för mig. För jag har bott i Uppsala och flyttat från Uppsala. Det finns låtar som man tycker har så pricksäkra texter att man tror att de sjunger om ens eget lic. Ofta handlar de om olycklig kärlek och de likheter med ens liv som faktiskt finns förstoras något enormt tills man tror att låten handlar om en själv. Är man bara vag så kan allt tolkas åt rätt håll.

17 år är lite mer specifikt än så, eftersom låten behandlar en speciell stad. Visserligen kan nog även personer från andra städer identifiera sig med låten, men den betyder något extra för alla före detta Uppsalabor.

Nu ska vi förstås inte överdriva här, jag känner inte igen mig i några randiga kinder eller tonårssynder som jag aldrig glömmer. Inga hemmafester eller stulna bilar, jag har inte suttit vid Fyrisån och dödat tid. Snurrade inte flaskan, hade aldrig, lögner utan konsekvenser. Det var 18 år i staden. Jag har inte slitit ut jättemånga skor, har inte hjälpt till på någon brorsas restaurang (har ingen brorsa), mina vänner ville inte vara som han (har inga vänner). Var inte med om något valborgskaos på stora torget, var inte på Rackarberget 95. Jag har aldrig bott högst upp. Minns inte att ingen ville åka hem, hade inget intresse av att åka utomlands och behöll mitt efternamn. Jag har kommit hem.

Man kan tycka att det nästan är hela låten jag gick genom nu och att jag inte höll med om ett ord. Men så är det inte. Inte riktigt. Jag ville inte vara den som blev kvar. Det känns som en stad där ingen längre bor (även om många av mina sk vänner faktiskt gör det). Jag minns vattenfestivalerna. Mycket mer än så är det inte. Eller jo, ett citat förstås. Något som inte har så mycket med Uppsala att göra, men som blivit något av en livsfilosofi för mig…

Vad vill du veta om mig? Fråga bara, jag berättar vad som helst.

Det finns förstås ingen som vill veta något om mig, men vill man veta något är det bara att fråga. Jag försöker att svara på allt, utan att censurera mig själv. Det klarar jag förstås inte av men det är ett av mina (få) mål över hur jag ska vara.

Så ska man breaka ner det maximalt så är den här låten viktig för mig av två anledningar, utan någon slags inbördes ordning:

  1. Uppsala. En viktig del av mitt liv, hur man än vänder och vrider på det.
  2. Motto. Jag berättar vad som helst, eller försöker i alla fall.

Jag var 18 år, ville inte vara den som blev kvar. Så därför flyttade jag till Linköping och får numera panikångest av att vara i Uppsala. Så kan det gå.

Epic Veronica Maggio: V för Vendetta

Låt: Spellista:

Sa du någonting?

Bad jag om svar?

Nej, Veronica. Jag sa ingenting.

Nej, Veronica. Du bad inte om svar.

(Den här låten handlar om” brukar ofta följas av en massa bullshit-gissningar. Så även denna gång.)

Den här låten handlar om alla som tvivlat på Veronica Maggio och sagt att hon inte kommer kunna uppfylla sina drömmar. För det kan hon och hon skiter i vad andra säger. För, som hon säger själv:

Jag har mera tålamod än vad du har hårda ord, det måste du förstå.

Den här låten är ett riktigt skönt fuck you till alla tvivlare. Allt känns så självklart när Veronica säger det. Varför bli upprörd eller ledsen liksom, det är ju bara att inte bry sig. Man kommer ju ändå klara sig så jäkla bra själv. Visst, i verkligheten suger man ju och kommer dö ensam och olycklig och så… Men när man lyssnar på V för Vendetta tvivlar man. Det kanske kommer bli bra ändå.

Här är scenen, varsågod
Alla väntar sig något stort

Nej, pressen är för stor, jag kommer misslyckas.

Veronica Maggio klarar förstås pressen, men inte jag. Bilden stulen från femtjugo.se och är från Veronica Maggios andra framträdande på Putte i Parken. Haha, där var ju jag också! 😉