Veckans låt 15-12: My Best Friend

Nanna Johansson var det alltså… För er som inte har koll på vem hon är och som inte gjort ert googlande sedan jag hintade om att detta inlägg skulle handla om henne så är hon komiker. Eller enligt WIkipedia är hon svensk serieskapare och programledare i radio. Hon föddes 26 januari 1986 och bor numera i Malmö. Nu kanske någon tycker att det inte är relevant när hon föddes eller var hon bor, men det kommer förklaras varför jag skriver det. Hon har släppt tre böcker. Eller fyra kanske. Fulheten, Mig blir du snart kär i samt Välkommen till din psykos är böckerna. Och så har hon även gjort Världens sötaste kalender 2012, vilket jag antar är en kalender (världens sötaste kanske till och med). Dessa böcker är alltså serieböcker eller bildböcker eller vad man nu vill kalla det för.

Det är inte böckerna jag skulle säga att Nanna Johansson är mest känd för. Jag skulle i och för sig inte säga att hon är särskilt känd alls, men de som känner till henne känner nog till henne från Tankesmedjan. Eller möjligtvis Pang Prego. Pang Prego var ett humorprogram i P3 som kördes för… Ett tag sedan. Tankesmedjan är ett annat program på P3. Det sänds numera 16.10-17.00 (en timme tidigare än förut) på måndagar. Och tisdagar. Och torsdagar. Och onsdagar. Där säger bland annat Nanna Johansson vad du ska tänka. Det här är ett oerhört bra program och en av mina stora inspirationskällor. Och Nanna Johansson är en del av det. Diggar även programledaren Emma Knyckare. Hon är schön. Och Jonatan Unge också förstås och Sara Hansson är ju också jättecool. Ola Söderholm och […]. Hela jävla Tankesmedjan är sjukt sköna ju. Även de som kommit och gått och inte är kvar längre.

Men Tankesmedjan är kanske inte direkt förknippat med musik, något som den här bloggserien kanske är, eller åtminstone borde vara. På 50 minuter brukar de hinna med (enligt historiken för de senaste 12 sändningarna) 4-7 låtar. Inte jättehäftigt kanske. Men som tur är för den här bloggserien så finns det flera program på P3. Och eftersom P3 är en enda stor karusell med 120 program och typ två radiopratare så är Nanna Johansson med även i dessa program. Vecka 15 hade hon äran (?) att leda programmet Min spellista som sänds fredagar 12.05-13.00. Det är ett program som jag aldrig lyssnar på, eftersom jag ofta har annat för mig vid den tiden, men just den här fredagen så lyssnade jag. Och det gjorde jag så jäkla rätt i. När jag hörde att det var Nanna Johansson som skulle leda programmet blev jag givetvis glad. Att höra rösten från en tankesmed är alltid en positiv grej. Men huruvida de bör eller inte bör få välja musiken på P3 kan diskuteras. Även Ola Söderholm, Simon Svensson och Emma Knyckare har fått leda Min spellista tidigare så P3 själva verkar tycka att det är en bra idé att låta tankesmeder spela sin musik. Jag har inte lyssnat på något av de programmen (tror jag hörde en del med Simon Svensson, men lyssnade inte) så jag kan inte uttala mig om musiken de valde. Men Nanna Johansson förvånade mig. Som fan. Ingen låt var tråkig och nästan alla låtar var riktigt bra. Fyfaan alltså. Inte nog med att hon är skön som få, hon har dessutom bra musiksmak.

När man gör en spellista i Min spellista så får man svara på en liten intervju. Där frågades bland annat varför man ska lyssna på den. Då svarade Nanna ”För musikens skull. Mitt prat är det bara att spola förbi. Seriöst.”. Och visst, man ska lyssna för musiken. Men pratet är också bra. Bland annat säger hon att hon inte har någon aning om någonting när det kommer till musik och bara lyssnar på det hon gillar. Och så säger hon att hon kanske inte alls kommer stå för spellistan en vecka senare eftersom vad hon gillar ändras så snabbt. Precis rätt inställning och samma som jag råkar ha.

Det är nästan så man blir lite kär. Hur var det nu med Nanna? Hon var född 1986… Jag är född 1991 så hon är ju bara fem år äldre än mig. Skulle definitivt kunna funka. Hon är alltså 26 år. Den välkända regeln halva åldern plus sju ger för henne 20 år, vilket råkar vara precis vad jag är. Jag är ju dessutom drygt 20 år så det är inga problem ju! I och för sig brukar det ofta vara åt andra hållet, att kvinnan är yngre än mannen (mest för att män är pedofiler) men Nanna gillar ju att vända på könsrollerna, vilket hon till exempel gjorde i Fulheten.

Men herregud, man kan ju inte gå och bli kär i en radiopratare. Det vet ju alla att det bara är de riktigt fula som får jobb på radio. Vi kollar väl på sidan för hennes program i Min spellista.

Amen vafaan! Måste hon verkligen vara skitsnygg också? Äsch, det där är ju bara ett foto, egentligen är hon säkert skitful. Jag ska fanimig facebooka skiten ur henne och visa hur ful hon egentligen är!

Men vafaan! Seriöst Nanna, du är ju helt hopplös! Måste du verkligen vara så snygg, söt, smart och andra ord på s? Riktigt taskig stil!

För att vara rättvis så finns det ett gäng bilder på Nanna med helt annan hårfärg och frisyr och jag har ingen aning om vilken hon har nu. Men hon var skitsnygg även i andra hårfärger och frisyrer, så…

Som om detta inte vore nog så vet hon fan om det också. Hon påpekar ständigt hur söt hon är och säger på sin ”profilsida” för Tankesmedjan att hennes roll på programmet är ”Feh-ruktansvärt söt och älskvärd.” (man kan inte annat än älska ”feh-ruktansvärt, speciellt när man hört henne säga det). Som om inte det vore nog har hon släppt en bok som heter ”Mig blir du snart kär i”. Kom igen liksom!

Fast ärligt talat, jag tror inte på det där med att bli kär i någon som man aldrig ens träffat. Men den här tjejen är riktigt jäkla nära att ändra på vad jag tror på och inte tror på. Det verkar även som att hon röker, vilket är enormt ohett men även där är jag nästan benägen att ändra åsikt bara för henne. Nej, usch.

Jaja, det här handlar ju trots allt inte om huruvida jag är kär eller inte i Nanna Johansson. Det här ska ju handla om Veckans låt. Det är My Best Friend med Hello Saferide. ”I wish I was a lesbian” sjunger hon. Jag önskar att Nanna Johansson inte är det. Men lyssna på alla låtar från Nannas spellista. Via den här länken kan du se vilka låtar som var med och just nu kan du även lyssna på hela programmet. Gör det. De kommer säkert snart plocka ner det. Jag gjorde även en Spotify-lista av Nannas spellista. Alla låtar utom den sista är med, men den sista var ändå inte så jäkla häftig. Den spellistan kommer du åt via denna länk. Spellistelänken nedanför är i vanlig ordning till Veckans låt-listan.

Låt:   Spellista:

Ungefär den här typen av serier är det som Nanna Johansson tecknar. OCh jag föredrar faktiskt dagens kvinnoideal framför det klassiska. Armar är sjukt snyggt.

Veckans låt för vecka 16 kommer faktiskt att handla om en låt jag älskar och inte en person jag älskar. Den spelades något överraskande i dagens Humorhimlen Lab.

Inlägg om album: Framgång & Efterfrågan

Tänkte börja en ny bloggserie, där jag skriver om album. Detta eftersom massa artister som tidigare varit med på Veckans låt har släppt nya skivor med nytt hett material. Och jag kan ju inte gärna ha ett inlägg per låt på skivan. Jag vet inte riktigt vad jag ska köra för format på de här inläggen, så jag kommer testa mig fram lite grann. Första (och sista?) inlägget kommer jag helt enkelt köra låt för låt med lite kommentarer. Det här med att kommentera varje låt är ett koncept jag tror på, men vi får se…

Först ut är Framgång & Efterfrågan, Maskinens relativt nysläppta album. Maskinen består som bekant av Frej Larsson och Herbert (Afasi) Munkhammar och har sedan tidigare haft två låtar som Veckans låt (Segertåget och Krossa Alla Fönster).

__________________________________________________________

1. Megalomani

Skivan inleds med låten Megalomani, ett ord som jag sedan tidigare känner igen från en annan låt där Frej Larsson medverkar, nämligen Precis Som Jag med Far & Son. Där får man reda på från Frej att ”min brud ska ha megalomani som Kid Rock”. Tydligen är megalomani ett annat ord för storhetsvansinne. Undra hur många som lär sig det ordet via Frej Larsson (endera Maskinen eller Far & Son). Jag är i alla fall en av dem, så förutom att ha en hand med i allt i musiksverige så är Frej numera även svensklärare. Han ligger i den karln!

Låten är en bra öppning på skivan och går i princip ut på att Afasi och Frej berättar hur jäkla bra de är och hur dålig du är själv. Bland annat säger Frej att ”jag är knappast homo sapiens” och ”jag är Gud”. De har med andra ord fått megalomani… Men megalomanin är inte helt utan anledning, redan på första låten så slår de det mesta från förra skivan Boyz II Men.

2. Superbas

Varför nöja sig med Megalomani när man kan göra Superbas? Något otaktiskt val av låtnamn kan man tycka, med tanke på att Nicki Minaj nyligen hade en megahit som hette Super Bass. Det är i prinvip omöjligt att prata om Superbas utan att tankarna förs till Super Bass. Vilket är synd, för låtarna bör verkligen inte sammanblandas. Super Bass är visserligen inte värdelös, men den är inte lik Superbas och inte i närheten av lika fet som Superbas. Till skillnad mot Super Bass så handlar faktiskt Superbas om just superbas. Lyrics är så nedprioriterat som det kan bli och det enda som låten för fram är ”Ge mig superbas!”. Och superbas får vi. Jag skulle nog säga att det här är skivans klubbigaste låt och faktiskt även en av de bästa, men det finns många låtar som aspirerar på den titeln. Att låten är så klubbig kanske delvis kan förklaras av att den är ett samarbete med Style of Eye.

I Youtube-kommentarerna kan man se någon random person tycka att låten liknar Psykopat, som är en hittills osläppt låt med Maskinen. Och visst, jag förstår vad han/hon menar, men psykopat är en helt annan typ av låt än Superbas. Måste dock säga att det är lite konstigt att inte Psykopat kom med på Framgång & Efterfrågan, eftersom den onekligen passar in, menmen…

3. Liv och Död

Andra singeln från skivan är tredje låten på skivan, nämligen Liv och Död. En låt som jag inte tyckte lät det minsta lovande på teasern på P3 Guld, som för övrigt var en väldigt ofet spelning. Det enda roliga med den var väl Frejs referens till Bronsfeber i och med hans ”P3 Brons, nu kör vi”. Helt plötsligt har Far & Son trängt in sig i Maskinen. På Liv & Död-delen så är faktiskt även Simon Gärdenfors med och dansar, tillsammans med massa andra kompisar till Maskinen. Lite kul att videotexten till videon som Frej lagt upp är ”Varité med alla våra kompisar. Maskinen feat. Style of eye, Carli, Tony Senghore, Mats Norrman, Ansiktet, Pamela Nakabaale, Lilla Sällskapet, Far & Son, Erik Nordström, Maria, Emma E, Mash up, Den svenska björnstammen, Slagsmålsklubben, Simon Gärdenfors, Seinabo Sey, Dolfin Kibumbi m.m.m.m.m.m”. Han nämner alltså både Far & Son och Simon Gärdenfors, trots att Far & Son ju är Simon Gärdenfors samt han själv (ena halvan av Maskinen). Det är väl för sökningssyften antar jag. Men deras spelning på P3 Guld 2009 var ju bättre…

Hur som helst så tyckte jag inte heller att låten var särskilt häftig när jag hörde hela låten första gången. Sedan tog det sig, men jag tycker fortfarande inte att den hör till det bästa med Maskinen. Det låten möjligtvis kan bidra med är någon slags känsla av att Maskinens musik är viktig (till och med på liv och död). Annars ser man sällan Maskinen som något som är särskilt mycket viktigare än att de bara råkar göra fet musik. Fast det är klart, bara för att Maskinen säger att de är viktiga blir de inte det. Men de har en poäng.

Tittar man på Youtube-videon med lyrics som ligger i den playlist jag länkat till så bör man vara uppmärksam på att en del lyrics är felaktiga, men det är bättre än ingenting.

4. Slut För Alltid

Efter två riktigt bra låtar och en bra så måste Herbert och Frej ha tröttnat. Slut För Alltid är nämligen skivans överlägset sämsta låt. Det här är egentligen en gammal låt, där även Promoe var med. Då var låten fem minuter lång, men nu är den nedklippt till knappt fyra och Promoe får inte längre vara med och leka. Vilket är bra, för han tillförde inte så mycket. För mig hade de nästan kunnat klippa bort låten helt, speciellt refrängen är rätt kass. Men det här är väl så nära vi kommer den mer lugna och ”djupa” Kärlek Vid Sista Ögonkastet. Fast sämre. Tyvärr måste jag säga att den här låten är ett riktigt bottennapp och påminner mig mer om den generella kvalitetsnivån på första skivan än den på andra. Vilket kanske kan förklaras av att låten är rätt gammal.

5. Du Suger

Om du inte tyckte det framgick tillräckligt bra i Megalomani så har Maskinen nu gjort en låt där det klart och tydligt framgår att du… Suger. Jag har aldrig haft något emot att bli förolämpad så därför diggar jag den här låten. Bäst är nog bryggan (du är sämst […]). Även den mörka rösten i introt till första versen är rätt fet. Refrängen är bra, men säger ju inte så mycket annat än ”du suger”. Tyvärr måste jag säga att vers nummer 2, Frejs vers, faktiskt förstör låten lite grann. Jag brukar gilla Frej, men den här versen låter bara som någon slags röra som du kör i mixer utan lock så att den spottas ut över alla väggar och tak. Inte så himla bra med andra ord. Men i stort så är låten bra och det är alltid kul att få reda på att man suger.

6. Varför Ska Vi Gå Ut?

Här ställer Maskinen en relevant fråga som nog många någon gång ställt sig. Det är ju nästan alltid förfesten som är roligast, så varför ska man gå ut? För Maskinen är det nog en ännu bättre fråga, med tanke på vilka kompisar de har. Jag tror nog att deras fester är bra mycket fetare än de flesta andra fester, såväl förfester som fester som efterfester.

Det finns förstås vissa argument för att faktiskt gå ut. Till exempel så kan det ju vara någon cool artist/DJ som spelar. Men det argumentet håller ju inte för Maskinen, vilket de nästan lite skrytsamt konstaterar i outrot. Tydligen så spelar Style of Eye, Carli, (Den Svenska) Björnstammen, Per Hammar, Mashup (International) och Lilla Lovis i deras hus. Inte för att de har ett gemensamt hus (tror jag), men det är Frej som säger det så kanske i hans hus. Med sådana artister spelandes i hemmet skulle inte jag heller gå ut.

Även den här låten aspirerar på titeln ”Albumets bästa” och passar både utmärkt och urkasst på förfester. För har man förfest kanske man faktiskt ska gå ut…

7. Bestman

Skivans andra lite lugnare låt är mycket bättre än den första. Däremot tillhör även den här skivans sämsta. Maskinen ska inte vara lugna helt enkelt. De lyckades ganska väl med Kärlek Vid Sista Ögonkastet, men det var nog undantaget som bekräftar regeln skulle jag tro. Det här försöket var som sagt var mer lyckat men jag tror nog inte att Maskinen ska fortsätta försöka med lugna låtar. Det finns det andra som gör så bra ändå, så…

8. Mamma Sa

Efter en låt med lite väl hög ambition så går Maskinen ner rejält med lite gammal hederlig rasism. Japp, det här måste vara en av skivans mest kontroversiella låtar. Jag tycker nästan den är lite väl kontroversiell för att vara Maskinen. Maskinen ska vara provocerande, men den här låten ligger nästan på Far & Son-nivå i ren provokation. Jag diggar som bekant Far & Son också och halva Maskinen är halva Far & Son, så det är inte så konstigt att de överlappar lite grann. Men med tanke på att Frej Larsson är en stor del av båda grupperna så skulle jag gärna se lite mer särskiljning dem emellan. Och att provocera på det här sättet är mer en Far & Son-grej. Å andra sidan låter ju låten inte alls Far & Son i övrigt, utan låter som Maskinen (som de låter på senaste skivan). Så…

Låten handlar om grannens barn. Mamma sa att man inte skulle leka med grannens barn. Den första versen (Afasis vers) säger egentligen inte så mycket mer än att familjen är av tveksam karaktär. Man ska tydligen kunna få horn i pannan, svans, taskigt självförtroende, håriga handflator, fyrkantiga ögon, diabetes, lång näsa, kort kuk och AIDS. Inte så mysigt, eller troligt. Men det kan man ju säga om vilka barn som helst. Mamman är tydligen inte heller någon höjdare. Hon ger barnet inte sådant som andra ger (vad nu det ska innebära). Herbert erkänner till och med att det kanske handlar om fördomar, men han hör dem gråta och spy. Och en massa örfilar som stör Herberts lördagsmys. Pappan är… Inte någon höjdare han heller. Han går på socbidrag och har snart ingen bostad kvar. Skulderna är stora som en fotbollsplan, räkningarna är obetalda och det finns mängder av fogdekrav. Tror Afasi i alla fall. Jag menar, det känns ju rimligt. Han säger som mamma sa, lek aldrig med grannens barn.

Alltså ingenting i den versen som behandlar vad det är för typ av familj mer än att den är rätt misslyckad. Hemsk och fördomsfull som jag är så förs tankarna till någon typ av invandrarfamilj. Men jag kan ju inte skylla på Maskinen för att jag är ett fördomsfullt svin. Och tro mig, jag stöter dagligen på folk som är betydligt mycket mer fördomsfulla än jag är… Frej Larsson kommer in i andra versen och gör det han gör rätt ofta. Förtydligar så att ingen ska kunna missförstå vad de pratar om. Att grannens barn bollar med en handgranat får mig att tänka på självmordsbombare och terrorister (gärna muslimer…) men återigen är det bara fördomsfulla jag som spökar. Nästa rad klargör dock en del. De har tydligen munnen full av amalgam för att kunna få in sitt lands kanal. Så det handlar alltså om invandrare! Ha, det var inte bara jag som var fördomsfull! Sedan drar Frej lite mer ”fakta” som att de inte gillar Hanna Fahl (men vem gör det liksom?), babblar skit i grannkanalen, bara köper dadlar om de ens har råd att handla mat. Men sedan blir det intressant. De firar tydligen bara ramadan. Och har aldrig ätit Mammas Scan. De smugglas genom Panama och tror att de får stanna kvar. Färgad som en avatar eller typ som Chaka Khan. Och så låtens viktigaste citat: ”Ska du leka med blattar så är det genom pansarglas”. Och sedan sägs det lite annat skit. Men det handlar alltså om schablonbilden av invandrare. Färgade muslimer som slår sina barn och som man definitivt inte bör beblanda sig med.

Jag vet inte riktigt om jag ska anse att låten vill provocera eller ironisera. Endera så säger de dumma grejer för att folk ska bli upprörda eller för att visa hur sjukt det är med sådana här åsikter. Jag lutar just nu mot det senare alternativet, men Maskinen ligger liksom på gränsen mellan uppenbar satir och helt seriös rasism. Men jag får nog ända säga att det handlar om satir. Tycker du inte alls att åsikterna som framförs i låten är felaktiga på något sätt så har jag en länk till dig, där du kan hitta likasinnade. Have fun with your racist friends!

Även om det kanske främst är låttexten som når fram (för mig på ett positivt sätt, jag gillar provokativa låtar) så är låten i övrigt riktigt bra. Här måste jag faktiskt säga att Frej är bäst, kanske mycket för att hans vers är mest provocerande men även för att jag tycker att han har ett skönare flow i den här låten.

9. Krossa Alla Fönster

Det här är skivans mest provokativa låt och även första singeln från skivan. Låten i sig är kanske inte jättekontroversiell även om det ju uppmanas till våld mot en person. Men han beskrivs ju som ett riktigt svin så även om det är fel så är det förståeligt att man vill hämnas. Det som är kontroversiellt är videon som tydligt klargör att det är kungen det handlar om. Att så tydligt peka ut en specifik person och sedan säga att man ska krossa alla tänder en efter en är jävligt… Obehagligt. Jag sa tidigare att det var mer Far & Sons grej att provocera, men den här typen av provokation känns mycket mer som Maskinen. Man kan provocera på flera sätt liksom… Den här låten var Veckans låt för ett tag sedan och jag skrev även då om hur obehaglig den är. Minns inte riktigt vad jag skrev, gör inte du heller det så kan du klicka på denna länk och läsa.

10. Stora Trygga Vargen

Om man gick in på Youtube för ett tag sedan och sökte på typ ”maskinen stora trygga vargen” så fick man fram en video med en rubrik som sa något om Sommarplågan 2012. Den videon verkar vara nerplockad nu eller så var det bara något jag drömde. Jag håller i alla fall inte med. Jag tror inte att den här låten kommer bli årets sommarplåga. Det är den alldeles för bra för. Fast inte bara det, det känns inte som en sommarplåga. Däremot känns det som att det här mycket väl kan komma att bli nästa singel från skivan. Nu kanske jag gör bort mig för det kanske redan är känt vilken låt som ska bli nästa singel. Men utan att veta något om det så gissar jag på Stora Trygga Vargen. Den handlar väl typ kanske eventuellt om att Frej och Herbert inte är drömkillar, inte för mammorna i alla fall. Vilket kanske är intressant. Jag bryr mig inte så mycket om vad låten handlar om, jag gillar den mest av andra anledningar.

En skön, ganska chill, refräng samt två riktigt trevliga verser. Här är Afasis vers bättre, för er som räknar poäng. Ganska överlägset skulle jag till och med säga. Men det är inte som med Du Suger, att Frej nästan förstör låten. Här är bara Herberts vers mycket bättre och Frejs vers är mycket bra. Typ.

Nu ångrade jag mig lite om det där med sommarplåga. Den känns ganska sommarplågig, men en sommarplåga ska nog gärna vara lite mer mainstream. Jag tror fortfarande inte att den kommer bli årets sommarplåga, men det är nog inte omöjligt.

#11. Ingenting Som Kan Stoppa Mig

Jag vill gärna säga att låt nummer elva även är skivans bästa låt. Och det tycker blueturtle96, i alla fall enligt hans/hennes kommentar på Youtube. Jag antar att 96 betyder att han/hon är född 1996 vilket innebär att han/hon är… Jätteliten! Seriöst, 1996! Då är man typ… 16 (eller 15). Fan, det var inte så jäkla lite ändå. Börjar kanske bli gammal… 96:or ska ju vara jättesmå ju! Fast å andra sidan, 16 är ju rätt litet. Vad går man då i, typ  nian? Grundskolan liksom, då var man ju sjukt omogen! Det är jag i och för sig fortfarande… Jag är född 1991 för övrigt, om det var någon som undrade…

Tyvärr måste jag säga att den här låten är rätt så medelmåttig. Den säger mig absolut ingenting och jag har glömt bort att den finns innan den ens slutat. Lite som med mycket radiomusik. Det är ju liksom inte dåligt, det bara inte tilltalar mig på något sätt. Den här låten känns också som att den kandiderar till att vara nästa singel av just den anledningen. Men jag skulle förstås föredra att höra den bättre låten Stora Trygga Vargen på radio.

12. Signalspaning

Vi börjar närma oss slutet av skivan och har passerat mestadels bra låtar. Men tro inte att Maskinen har slut på bra låtar! För nu är det Signalspaning på ingång! Vilket är en riktigt bra låt. Men jag vet liksom inte riktigt vad jag ska skriva om den. Kanske är det för att jag börjar bli trött (har hittills skrivit det här inlägget i två omgångar, men den här omgången har varat ett tag) eller så är det bara en låt som det är svårt att skriva om. Eller så handlar det bara om att jag inte har så mycket mer att säga om Maskinen rent allmänt. Det jag dock kan säga är att jag gillar pratsektionerna i den här låten med lite random situationer (tagna från verkligheten?). Speciellt den första är rätt trevlig, där någon (Herbert?) skickat ett sms som mottagaren tyckte var det finaste någon skrivit till henne, men när Herbert vaknade så ångrade han sig. Det där med att säga att mamma är död är också rätt skoj. Sköna citat är lite av den här låtens grej, förutom i praten så kör Herbert även en story om en tjej som lät honom göra vad han ville med henne och då gjorde han det han drömt om: kliade henne på ryggen. Jag älskar när folk är extremt omacho.

Och jag glömde nästan: refrängen!

Jag får göra vad jag vill
Jag är inte bara din
Du är inte bara min
Du  får göra vad du vill

Här kanske man inte borde känna igen sig, men det här är precis min inställning till livet. Jag skiter fullständigt i vad du vill och jag skiter fullständigt i dig. Jag gör det jag vill, oavsett vad du vill. Och jag hoppas att du gör detsamma. Jag kan se charmen med att bry sig om människor och leva i någon slags symbios, men det är inte min stil, jag gör vad jag vill.

13. Välkommen Till Mitt Liv

Nu tar skivan slut, men inte innan Maskinen har dragit av en av skivans bästa låtar. Kanske blir det till och med utnämnt till skivans bästa låt. Jag ska nämligen utse skivans bästa låt senare i det här inlägget, men vet inte i skrivande stund vilken det blir. I texten kanske det ser ut som att det inte är någon tid alls mellan den här texten och den, men jag skriver för stunden och vet inte alls vilket nästa ord ska bli. Dessutom kommer jag inte skriva det samma dag som jag skriver det här. Fast det är klart, när jag publicerar inlägget så är ju allt med direkt… Så… … … Jaja, här skryter Maskinen om hur bra liv de lever. Påminner mig en del om en annan låt 13 på ett annat album. Jag pratar om Min Karriär, från Att Leva Med Skammen med Simon G(ärdenfors). Den låten är betydligt mycket mer självbiografisk än Maskinens variant, men det känns fortfarande som att det är lite samma tanke. Fast där Min Karriär är en ganska objektiv berättelse om vad som hänt i Simons musikkarriär så är Välkommen Till Mitt Liv mer en skrytsång. Inget fel med det dock.

Det känns lite småfel att fortsätta tävlingen mellan Frej och Herbert, Maskinen är ju faktiskt ett band där de båda samarbetar. Men jag kan inte sluta jämföra deras verser. I den här låten vinner Frej. Och då får ändå Afasi fler försök på sig. Ändå lyckas Frej leverera favoriter såsom ”vill du bli bäst i Sverige krävs det att du klipper av tungan på Frej och Herbert”, liknelsen med att ligga med folk med HIV, samt ”jag låg med Amy Diamond långt innan hon blev känd”. Det där sistnämnda reagerade någon över, eftersom han/hon blev förvånad över att man nu kunde kalla Maskinen för pedofiler. Han/hon verkade inte tycka att den raden var helt okej. Och visst, Amy Diamond slog igenom när hon var knappt 13 år. Då var Frej 21 år (och Afasi knappt 20) så jag skulle helt klart klassa det som pedofili. Om han legat med Amy Diamond långt innan hon blev känd förstås. Vilket jag inte tror att någon av dem gjorde. Och jag tycker faktiskt inte det är så himla farligt att säga det heller. Det kanske är något fel på mig, men jag blir inte det minsta upprörd över att Frej säger att han knullar barn…

__________________________________________________________

Sammanfattningsvis så är det här en väldigt bra skiva, enligt lilla moi. Som vanligt när jag skriver om musik så tänkte jag komma med lite länkar. Och som vanligt är det en Spotify-länk och en Youtube-länk som gäller. Eftersom det är skivan jag skriver om så blir det länkar dels till skivan och dels till en playlist med skivans låtar. Enstaka låtar får man leta reda på inom de länkarna. Men innan ni får en länk så måste jag ju utse skivans bästa låt…

Skivans bästa låt: Varför Ska Vi Gå Ut?

Albumlänkar:

Det sämsta med skivan är förmodligen dess omslag. Extremt tråkigt…

Veckans låt 14-12: Jag Saknar Dig

Nejdå, jag har inte glömt den här bloggserien. Men [random ursäkter]. Nu är det i alla fall dags för nästa inlägg och de med gott minne kommer ihåg att jag hintade om att det skulle handla om någon jag saknar. Det är förstås inte helt sant, för det handlar om filmen Jag saknar dig. Har man inte sett den och är känslig skulle det här inlägget kunna anses innehålla spoilers. Att den ena systern dör är inte en spoiler…

Jag saknar dig handlar som bekant om tvillingsystrar, där den ena dör. Filmen handlar sedan om hur den kvarlevande systern hanterar hennes systers död. Om man vill vara tråkig. Mer sanningsenligt är kanske att filmen handlar om kärlek. Syskonkärlek kanske vissa skulle säga, men jag skulle säga kärlek. Bara. Jag såg den här filmen vecka 14, när jag även var i Uppsala. Mina föräldrar ville hyra två filmer och jag och min fader gick iväg för att göra detta. Jag föreslog väl typ fem-sex filmer och min far typ tre kanske. Sedan blev det ett av mina val och ett av hans. Jag saknar dig var mitt val. Vilket jag tror att både han och min moder blev lite förvånade över. För det är inte direkt den typ av film som man förknippar mig med kanske. Men som med många andra områden så har jag även inom film en bred smak och kan titta på och uppskatta det mesta. En bra film är en bra film liksom, sedan skiter jag fullständigt i om folk torterar varandra eller älskar (med) varandra (eller både och samtidigt?). I den här filmen älskar folk varandra.

Det största argumentet för att det här inte skulle vara min typ av film skulle jag snarare säga är att den är svensk. För kom igen, svenska filmer liksom!? Fast det finns ett fåtal bra och den här är en av dem, så se den!

Hur bra filmen än är så är det här ju en bloggserie om musik och inte om filmer. Som tur är för mig så innehåller många filmer musik, så även den här. Bandet AiluCrash spelar en stor roll i filmen och så även deras låtar. AiluCrash har visserligen historia bak till hösten 2005 (även om de ursprungligen hette The Coloured Office Paper) men det var först i och med Jag saknar dig (som släpptes 2011) som de gjorde något värt att nämnas. De har inte gjort något värt därefter och jag tror inte de kommer göra det heller. I filmen så blir sångaren i bandet typ kompis med hon som dör och blir ledsen och så när hon dör. Vilket man blir. När folk dör. Ledsen alltså. Han sjunger en låt på hennes begravning, vilket är en av de märkligaste scenerna i hela filmen. En begravning i kyrkan där man frågar vem fan Gud är att döma liksom…

Låten heter lämpligt nog samma sak som filmen, men finns i en filmversion och en ickefilmversion. Jag har valt ickefilmversionen för det här syftet, eftersom det känns som den bästa låten rent musikmässigt. Däremot är filmversionen så jäkla mycket mer effektiv i den scen den används. Jag hittade tyvärr inte den scenen på Youtube, men om man lyssnar på filmversionen kanske man kan ana hur märklig scenen är. Tänk er alltså att det här sjungs på en begravning, i kyrkan. Fast skit i att lyssna på filmversionen förresten, se på filmen!

Låt:   Spellista: 

Ungefär den här minen kör Tina (främre, överlevande syster) på genom hela filmen. Vilket är oerhört lyckat.

Veckans låt för vecka 15 blir givetvis av, men skrivs förmodligen på söndag som vanligt. Den veckan tänkte jag berätta vilken bra person Nanna Johansson är. Fast hon har väl inte gjort någon musik?

Jag kan även berätta att jag håller på med ett inlägg om ett album. Något som jag tänkte försöka börja göra lite då och då.

Ang. Personnummer

Ett personnummer består av en födelsetid, ett födelsenummer och en kontrollsiffra. Kontrollsiffran bestäms av de nio föregående siffrorna enligt modulus-10-metoden med vikterna 1 och 2. Denna metod ger en jämn fördelning förutsatt att de siffror den baseras på är helt godtyckliga. Eftersom många datum inte är giltiga (till exempel 43/11) så är dock inte siffrorna i personnummer godtyckliga. Därför faller det sig naturligt att fördelningen av kontrollsiffror inte blir helt jämn över befolkningen. Om man antar att folk föds helt jämnt över året, att lika många personer föds varje år, att lika många killar som tjejer föds samt att skottdagar inte finns fås denna fördelning* (med reservation för felberäkningar):

  • 0 – 10,68 %
  • 1 – 10,41 %
  • 2 – 10,14 %
  • 3 – 9,86 %
  • 4 – 9,59 %
  • 5 – 9,86 %
  • 6 – 9,86 %
  • 7 – 9,59 %
  • 8 – 9,86 %
  • 9 – 10,14 %

Med denna information som grund så gissar jag att sista siffran i ditt personnummer är en nolla. Men sannolikheten att jag har fel är drygt 89 %.

* Avrundade värden.

Veckans låt 13-12: Teenage Crime – Original Mix

Okej, jag säger det här direkt. Jag är inte helt nöjd med valet av Veckans låt för vecka 13. Att det skulle vara något DÖMD-relaterat var självklart. Är det DÖMD så är det DÖMD och då är det DÖMD. Eftersom Adrian Lux var på DÖMD 2012 föll det sig ganska naturligt att skriva om en låt med Adrian Lux. Problemet är bara att spelningen med Adrian Lux faktiskt inte var så jäkla fet. Den var fet för att folk var taggade, men inte så mycket för att Adrian Lux var bra. Till att börja med ser han ut som en megames, men det är väl hans stil och vissa andra kanske gillar det. Men framför allt tyckte jag han spelade för mycket instrumentalt. Visst kan dansmusik vara instrumental, det har kanske framför allt Swedish House Mafia visat, men Adrian Lux har gjort mängder av bra spår med sång. Och jag föredrar faktiskt låtar med sång OCH en tung melodi istället för bara det ena. Jag hörde från random människa att han tyckte att Lux spelade för mycket Swedish House Mafia och det kanske stämmer, men i så fall har de gjort en hel del ”tråkigt” instrumentalt också. Jag kan inte hävda att jag har så bra koll på mer än SHM:s mest kända låtar. En snabb koll på Adrian Lux på Spotify visar att han gjort tre låtar som jag känner igen sedan innan (Alive, Fire, Teenage Crime) men vad jag kan minnas spelade han bara en av dessa (Teenage Crime) och då i en rätt så värdelös remix. Han spelade säkert alla, men jag var full, var inte på hela spelningen och var inte extremt koncentrerad. Kanske körde han någon standard-version av Teenage Crime, men i min hjärna enligt min upplevelse var det en värdelös remix.

Jag kände ändå till slut att det fick bli en Adrian Lux-låt och då fick det bli (trots upplevelsen på spelningen) Teenage Crime. För det är en bra låt. Om jag inte minns helt fel så var den faktiskt kandidat till att bli Veckans låt på någon blogg jag hade (den här eller förra) men lyckades inte då. Men skam den som ger sig tyckte Lux och nu får han minsann vara med och leka!

Bara för att få in klubbkänslan från DÖMD så valde jag en mix av låten, men det är inget som varken förstör eller förbättrar låten.

P3 Star körde en lång intervju med Adrian för ett tag sedan, tycker man det är kul att lyssna på den så kan man förstås göra det. Där säger han bland annat precis vad jag tänker om hela remix-kulturen:

Jag tror att det är därför många håller på också för att man kanske vill ha en blandning av saker som inte finns representerat liksom eller att det låter liksom inte exakt så där som man vill, så då får man gå hem och göra det själv.

Jag önskar bara att jag kunde gå hem och göra det själv när jag tycker att det liksom inte låter exakt så där som jag vill. Men det kan jag inte. 😦

Låt: Spellista:

Var superhjälte/superskurk-tema på DÖMD, så var Two-Face. Rätt nöjd faktiskt. Var kul att förstöra en kavaj, kan rekommenderas.

Veckans låt ”nästa” vecka (14) kommer handla om dig. För Jag saknar dig. Du vet vem du är.

Veckans låt 12-12: Trumma trumma

”Ett gäng svenska björnar” är, kanske inte helt oväntat, Den Svenska Björnstammen. De har jag visserligen skrivit om förut då Vart jag mig i världen vänder var Veckans låt. Men jag kände att jag hade lite nytt att skriva, så…

Sedan sist har de släppt skivan Ett fel närmare rätt, som har sköna låtar såsom Ett fel närmare rätt, Svalkar vinden, Ledig och Samtidigt. Dessutom döljer sig en hel del riktiga höjdare på skivan, bland annat Mörkt kallt ljus och Indie Train. Något sämre, men ändå riktigt bra, är Detta har hänt och Who’s That GIrl. Flyga och Iris kämpar om att vara skivans bästa låt, givetvis tillsammans med Vart jag mig i världen vänder och Trumma trumma.

Okej, jag bara listade upp alla låtar och har inte lyssnat genom skivan så kan inte säga något om vilken som är bäst eller sämst. Men ska nog lyssna genom skivan, när Spotify ger mig några timmar till. Dumma Spotify…

Björnarna följde i alla fall upp succén Vjmivv (förkortningar is teh shit!) med Svalkar vinden, även den en mycket bra låt. Nu är det dock Trumma trumma som gäller. Vet inte om den faktiskt släppts som singel, eller om det bara är P3 som lagt den på deras B-lista för att de tycker att den är så himla bra. Jag tyckte i alla fall inte att den var så himla häftig första gången jag hörde den. Men sedan så spelades den under P3 Star vecka 12, där de körde ett inslag om björnarna. Intervjun går nog att lyssna på här om man tycker det är kul. Just nu kan man nog till och med lyssna på hela programmet, inklusive musik. Men det plockas ner om ett tag. Kanske var det att jag var utomhus i T-shirt som gjorde mig så jäkla taggad, men helt plötsligt älskade jag låten. Nu är jag tveksam till exakt hur mycket jag älskar låten, men visst är den fortfarande rätt bra. Den förtjänar definitivt att vara Veckans låt i alla fall.

Förra gången det handlade om Björnstammen så skrev jag att de kommer från Norrköping. De kommer fortfarande från Norrköping, om det var någon som undrade. Jag bor som bekant i Linköping (det är därifrån linkpg i adressen kommer från), även känt som Norrköpings storebror. Fast faktiskt inte när det kommer till musik. Kollar man på Wikipedias lista över kända personer från Linköping kommer det visserligen upp en del musiker, men det enda namn jag skulle säga är värt att nämnas är Lars Winnerbäck. Han är visserligen jäkligt stor (och ganska värdelös), men han är ju bara en person. Kollar man på motsvarande lista för Norrköping så stöter man på många fler namn som är värda att nämnas, typ Claes af Geijerstam, Slagsmålsklubben, Carla & Plura Jonsson (Eldkvarn), Markus Krunegård, Spånka NKPG samt såklart Den svenska björnstammen. Jag skulle dessutom vilja lägga till Little Marbles (som kommer med ny skvia jättesnart), ett kärt band för mig men de är egentligen inte alltför stora. I och för sig tror jag att de kallades Norrköpings största band tillsammans med Den svenska björnstammen någon gång. Men det känns fel, både Slagsmålsklubben och Eldkvarn lär ju vara större, även om Eldkvarn är långt förbi sin storhetstid. Vad som står klart och tydligt är i alla fall att Norrköping är en riktig musikstad, vilket tyvärr inte Linköping är. Det finns liksom en anledning till att jag var på Veronica Maggio i Norrköping och inte i Linköping. För hon spelade inte i Linköping. Hon spelade i en musikstad istället. Vi har förstås Cloetta Center och någon deltävling i Melodifestivalen, men när det kommer till musikhjärta så har Norrköping ett mycket större sådant. Vilket jag inte har något emot. Jag har inte heller något emot att Frej Larsson från Ronneby tog sig in i Norrköpingsbandet Slagsmålsklubben. Snarare gillar jag det. För Frej Larsson ska ju gå att koppla till lite allt möjligt i musiksverige. Nu gissar jag visserligen bara, men det är förmodligen på grund av Slagsmålsklubben som man kan se ordet Goldenbest på Wikipedia-sidan om Norrköpingsbandet Den svenska björnstammen. Goldenbest är som bekant ett Frej Larsson-projekt, vilket man såklart vet efter att ha läst mitt inlägg om Bronsfeber/Far & Son/Frej Larsson/

Jag skulle nog faktiskt gå så långt som att säga att Norrköping är Sveriges bästa stad för musik, precis som Tärnaby är Sveriges bästa stad för alpina skidåkare. Självklart måste Norrköping försöka kaxa sig mot Tärnaby deras alldeles egna alpina skidåkare Pernilla Wiberg. Men där har de inte en chans mot Tärnaby, de får helt enkelt ta och satsa på det de gör bäst. Musik. Musik råkar även vara det Den svenska björnstammen gör bäst, även om de själva verkar tycka att de kan ge sig in i lite vad som helst. Första gången de uppmärksammades rejält var det ju för att de gjort en zeppelinare, så… Ett gäng sköna killar verkar de vara i alla fall. Som gör skön musik.

Det får nog räcka så tror jag.

Låt: Spellista:

Här är en bild på Den svenska björnstammen från P3 Guld 2012 där de bland annat vann pris för Årets låt 2011 (Vart jag mig i världen vänder). De ser ut att komma från ett annat årtionde, men deras musik är oerhört aktuell.

Nästa Veckans låt blir traditionsenligt (?) en DÖMD-relaterad låt. För det var ju DÖMD helgen vecka 13.