Veckans låt 20-12: Primadonna

Marina Diamindis heter en tjej från Abergavenny. Abergavenny? Ja, det ligger i Monmouthshire. Monmoutshshire? Ja, det ligger i Wales. Wales? Ja, det ligger i Storbritannien. Storbritannien? Kom igen, get real… Storbritannien ligger i Europa och är den där ön som ligger i västra Europa, typ ovanför Frankrike. Ett ganska betydelsefullt land faktiskt, som precis som USA tror att de är något bättre än alla andra och därför inte använder SI eller den långa skalan och som dessutom kör på vänster sida av vägen. Ja, vissa tycker att resten av världen suger… Men nu ska det här inlägget inte handla om vad som är så bra med att använda SI eller långa skalan eller köra på höger sida av vägen. Jag ser faktiskt ingen anledning alls att köra på höger sida av vägen, men om alla andra gör det så finns det ingen anledning att inte göra det.

Med tanke på Marinas efternamn så kan man nästan gissa varifrån namnet Marina and the Diamonds kommer från. Det är ett lurigt namn, för precis som man kan tro att Led Zeppelin är en artist så kan man tro att Marina and the Diamonds är ett band. Trots att Led Zeppelin är ett band och Marina and the Diamonds är en artist. Klurigt värre. Man skulle kunna tro att ”the Diamonds” refererar till Marinas band (för det finns ju folk som spelar instrument bakom henne) men tydligen så är det hennes fans som är diamanterna. Men egentligen kommer det nog mest från Marinas rätt så coola efternamn.

Marina and the Diamonds har hittills släppt två skivor. Den första hette The Family Jewels. Namnet på skivan refererar precis som namnet på artisten till ädelstenar. Smart! Tycker jag… The Family Jewels släpptes 2010 och har du hört en låt från den skivan så heter den förmodligen I Am Not a Robot och har du hört den så vet du förmodligen vilken låt det är bara jag säger namnet. Utan att ha lyssnat mer än några sekunder så verkar Are You Satisfied? som öppnar skivan vara en riktig höjdarlåt. Men det var då och nu är nu. Nu är det Electra Heart som gäller, en skiva som släpptes 2012. Whoa, det är ju typ… Nu! Den lskivan har tolv låtar och en av de heter Primadonna. Alla rubrikläsare där ute vet redan att det är den låten det här inlägget ska handla om.

Precis som många låtar jag skriver om så är det en ganska kaxig låt som sjungs av en tjej. Tydligen så kallades Marina för primadonna av en pojkvän som hon hade en gång i tiden. Det både älskade hon och hatade hon. Men hon bestämde sig för att göra en låt av detta inte särskilt önskvärda karaktärsdrag. Det är ju som man brukar säga ”Du har endera varit en eller dejtat en”. Nej, jag vet att man inte brukar säga så, men Marina sa

As the saying goes (that I just made up): You’ve either been one or dated one at least once in your life.”

Och jag älskar folk som hittar på sina egna ordspråk, så jag är helt klart för detta nya ordspråk som Marina hittade på.

Som vanligt så ifrågasätter jag dock relevansen i att veta vad låten handlar om för Marina, jag gör gärna mina egna tolkningar. Bara för att hon tänkte en sak när hon skrev låten behöver det ju inte vara ”rätt” tänkt.  Man kan till och med ta och tweaka texten lite grann om man vill. Självklart finns den något omogna textraden ”I really don’t know why it’s such a big dildo”. Det är förstås bara fånigt, lite i stil med de som byter namn på Flytta På Dej till Fitta På Dej. Men jag tycker faktiskt att ”I really don’t know why it’s such a big dildo” är rätt skoj. Once you’ve heard it, you can’t unhear it liksom. Dct är förstås bara en omogen grej att höra, men det jag väljer att höra är istället för ”I’m a primadonna girl” så hör jag ”I’m a pre-Madonna girl”. Marina är förstås långt ifrån en pre-Madonna-tjej eftersom Madonna hunnit släppa två album innan Marina ens hunnit födas. Och Madonna hann släppa 11 (!) album innan Marina kom med sitt första. Faktum är att jag från början trodde att det var Madonna som gjort låten och tänkte att hon refererade till sig själv innan hon blev Madonna med hela världen och att hon då ville ta över världen. Något som hon lyckats med nu och som hon inte skäms en sekund för. För hon förtjänar världen. Det här stämde förstås inte alls, men det var ändå inte alltför feltänkt eftersom Marina enligt engelska Wikipedia influerats av  Daniel Johnston, Blondie, The Distillers, Patti Smith, Tom Waits, Nirvana, PJ Harvey, Kate Bush, Britney Spears, Yann Tiersen, Elliott Smith, Dolly Parton och Madonna. Just det! Låten blir liksom lite bättre om den innehåller en referens till Madonna, så jag tänker fortsätta låtsas att hon sjunger att hon är en pre-Madonna girl!

Även om man inte låtsas att hon var ”in b4 Madonna” så innehåller låten en hel del andra sköna citat. Hon säger till exempel att allt hon någonsin velat ha är världen. Det är väl inte så mycket begärt? Hon säger även att man kan räkna med att hon kommer ”misbehave”. Jag tycker inte det finns någon riktigt bra svensk översättning av misbehave, men det handlar väl om att inte bete sig som man bör liksom. Inte vara en fin flicka liksom. Ingen gillar ju en fin flicka! Hon säger att hon vet att hon har ett stort ego men att hon inte förstår varför det är en så stor grej (eller dildo om man nu är sådan…). Hon i princip tvingar mannen att köpa en diamantring och fria. Hon säger att hon får allt, men inte för att hon förtjänar det. Ja, ni ser, det är ju en ascool tjej som målas upp här. Fast visst skulle man kunna tycka att det är ett jäkla svin också. Allt handlar om hur det framförs. Marina framför det på rätt sätt, det sätt som gör att det är attraktivt.

Som med alla låtar så är vissa delar bättre än andra delar och som med många låtar så är början bäst. Till skillnad mot många andra låtar så fungerar refrängen här som en brygga till verserna och inte tvärtom. För allra bäst är låten strax efter refrängerna (framför allt första gången) när basen dunkas på rejält. Det lugnas ner rätt mycket i refrängen, för att sedan återvända i verserna. Vilket är bra, basen skulle inte vara lika fet om den alltid var på.

Låt: Spellista:

Jag fattar faktiskt inte heller varför det är en så stor dildo. Hur ska vi killar kunna konkurrera med denna?  Den är ju liksom 41 cm! En genomsnittlig (eregerad) penis ligger ju liksom bara på typ 15 cm. Och nej, jag har inte mätt min egen penis, men hade jag gjort det skulle jag gärna dela med mig av längden. Den kanske är typ 3-4 cm. Japp, liten kuk och stolt! (Jag får ett tillfälle per år att sjunka så här lågt med bilden, bara så ni vet)

Veckans låt 20-12 blir en R&B-låt. Och då menar jag inte Rhythm & Blues som det en gång i tiden stod för. Nej, nu är det Rap & Boobs som det står för. Som vanligt är det mest boobsen jag gillar och hade gärna kunnat vara utan rappen.

Jag är inte bög!

Läste precis ett inlägg på min vän Tonkows blogg. Där kallar han mig för bög, vilket är ett påstående som jag förnekar. Det bästa vapnet mot att kallas bög är såklart att kalla den andra personen bög, så jag länkade till ett foto som jag laddade upp på min gamla blogg, där det klart och tydligt syns att det är Tonkow som är bög. Och jag som blir, ehh… Ehhh… Våldtagen?

När jag såg den där bilden igen kom jag på att det förmodligen är den bästa bilden som finns på mig så jag tänkte självklart ha den som wallpaper. Jag tänkte sätta mig och tweaka så att den fick rätt upplösning och så, men eftersom originalet har upplösningen 2816*2112 pixlar så kändes det som att det kanske skulle funka att bara köra straight forward. Och det funkade oväntat bra, så nu ser alltså mitt desktop ut så här:

 Japp, man måste ha två skärmar, den ena måste vara i portrait mode och ikonerna måste vara extremt överdimensionerade (bra mycket större än ”large”). Klicka på bilden för att se bilden i något sjuka 3000*1920 pixlar. VIll ni se originalbilden i 2816*2112 pixlar så är jag inte sen med att leverera

Veckans låt 19-12: I Love It

Det som är hemskt som har hänt nu, när man går förbi någon som man tycker är riktigt snygg då har man ju börjat köra ”Ohhh shit, checka in!”

Jag har ingen aning om vad det egentligen har med låten eller videon att göra, men så inleds i alla fall videon till I Love It. Och vet ni vad… Jag älskar det!

I Love It är Icona Pops senaste. Icona Pop hade jag inte så bra koll på, men de kändes som ett välkänt band som hållt på ett tag. Därför blev jag väldigt förvånad när internet inte gav mig så mycket information om dem. Det visar sig i alla fall att Icona Pop inte alls hållt på särskilt länge. I princip det enda de har släppt är I Love It, Manners och Nights Like This. Jag antar att det var Nights Like This jag hörde så mycket att jag trodde att bandet var väletablerat. Menmen, jag får ta den information jag hittade ändå. Icona Pop är från Sverige, vilket förklarar att de pratar svenska i början av videon. Det vore nästan konstigt annars, speciellt med tanke på hur bra svenska de pratar. Jag tror att det knappt finns några icke-svenskar som kan prata bra svenska (till skillnad mot exempelvis engelska, där även icke-engelsmän kan prata ordentligt ibland). Enligt deras Facebook så består bandet av Caroline Hjelt och Aino Jawo och deras hemstad är Stockholm. En sökning på de personerna ger inte så värst mycket, men via birthday.se tror jag vi kan dra slutsatsen att de är födda 8 november 1987 respektive 7 juli 1986. Jag kan inte garantera detta, men det var två personer vid dessa namn som bor i Stockholm (/Tyresö) och det känns som ganska rimliga åldrar på tjejerna. Förutom en liten detalj då förstås. Nämligen mitt favoritcitat från den här låten…

You’re from the 70’s but I’m a 90’s bitch

Nej, Icona Pop! Ni är ju inte alls 90-talstikar (låt alltid Google Translate översätta bitch). Ni är ju 80-talssatkäringar (använd alltid olika översättningar från Google Translate). Visst skulle man kunna tycka att 90-talet faktiskt betytt mer för dem än för mig, som faktiskt är född på 90-talet, men en 90-talshora (Google Translate slutar aldrig leverera) ska faktiskt vara född på 90-talet. Caroline och Aino är ändå bara 24 respektive 25 år gamla, börjar de känna sig gamla? Känner de att en 25-åring måste låtsas att hon är någonstans mellan 12 och 22 år? Jag tycker 25 är en ganska perfekt ålder. Men det är klart, skulle de säga att de är 80-talsslynor (Google Translate, du sviker mig aldrig) så skulle man ju kunna tro att de är 32 år. Och hur hett är det liksom? De kanske identifierar sig mer med 90-talshyndor (Google Translate…) än 80-talsapor (Google Translate!) på samma sätt som jag identifierar mig själv mer med dem än jag gör med dagens 12-åringar. Tänk att dagens 12-åringar är födda samma årtionde som jag är! 12… Då är man typ asliten ju!

Hur som helst, den här låten handlar inte bara om att Icona Pop är eller inte är 90-talsslinkor (det tar aldrig slut!). En låt skulle ju liksom inte funka om det enda man sa var att man är ett 90-talsklagomål (WTF!?). Eller det kanske skulle funka. Blev astaggad på en 90-tals”svår nött att knäcka”-remix (seriöst Google Translate, ”svår nött att knäcka”?. RLY?) av den här låten. Men tills vidare så får vi nöja oss med den här versionen, som är jäkligt bra den också. Förmodligen bättre…

Det bästa med den här låten är om man frågar mig bryggan, det vill säga den del av låten som avslutas med det citat som jag använt slut på alla Googles översättningar på och påbörjas med ”You’re on a different road […]”. Den körs två gånger om jag räknat rätt och den är bäst första gången. För då tonas låten ner mycket mer och dessutom så är det lyrics i videon. Och alla älskar ju text!

Text är dock något som den här låten inte har allt för mycket av. Tydligen så fick de den här känslan en sommardag när jag var borta. De kraschade bilen i en bro och tittade och lät den brinna. De kastade min skit i en kasse och tryckte den ner för trappan. Jag är tydligen på en annan väg, de är i Vintergatan. Jag vill ha dem på marken, men de är uppe i rymden. Jag är tydligen så jävla svår att göra nöjd och vi måste döda någon växel. Och så är jag förstås från 70-talet men de är 90-tals… Ja, vilken var egentligen bästa översättningen av bitch? Förutom det så får vi i princip bara veta att de skiter i och älskar det. Kräsen som jag är hade jag gärna sett en vers till, istället föär att upprepa det där om bilen. Men vem är jag att klaga på en av årets hittills bästa låtar? Ja, jag är beredd att säga åt förra Veckans låt Flytta På Dej att den kan flytta på sig. Det är en ny kung i stan och kungen är två tjejer, hur konstigt det än låter. På DigiListan har I Love It dock orättvist nog inte dykt upp än, inte ens på topp 60 (bara 40 låtar spelas i radio). Men de kommer nog. Eller så är det bara jag som inser hur sjukt jäkla bra den här låten är.

Jag skrev något om festivaler förra veckan och givetvis ska Icona Pop spela på sådana i sommar. Bland de som jag håller halvkoll på så ska de tydligen till Peace & Love (sommarens bästa festival) samt Storsjöyran. Enligt de själva så ska de dessutom på något som heter Summerburst festival, som verkar vara både i Göteborg och Stockholm. Icona Pop ska vara på båda. Summerburst verkar faktiskt ha ganska feta artister även i övrigt, för sådana som gillar dansmusik. Eller dance kanske man ska säga så det inte blir några missförstånd. Eller house kanske till och med… Tänkte en gång att jag skulle skriva ett inlägg om sommarens festivaler, men blir en kort sammanfattning nu istället:

Gå på:

  • Peace & Love om du vill se sommarens bästa bokningar.
  • Emmabodafestivalen om du vill se fet hiphop
  • Summerburst (Sthlm eller Gbg, spelar ingen större roll) om du vill ”klubba”

Övriga festivaler är säkert också bra, men vill man ha det bästa av det bästa så är det dessa tre (fyra om man vill gå på två Summerburst) som gäller.

Tillbaka till låten, men mest för att säga att det snart kommer länkar. Jag har refererat en del till videon i det här inlägget och det beror mest på att det är så jag hört låten. Spotify är ju som bekant snåla med sina minuter, så det blir rätt mycket Youtube för mig nuförtiden. Videon är dock åtminstone hyfsat bra, så titta på den. Jag antar att det inte finns någon som är så passionerad för den här serien som jag är, men jag tycker faktiskt att man måste höra låten, se videon och läsa inlägget för att kunna säga att man följer Veckans låt. Och det gäller alltid om det finns en video. Men visst, man får ju inte underkänt om man bara läser…

Låt: Spellista:

Gillar verkligen den här promo-bilden. Den är najs! Det är även Style of Eye, som varit med och gjort den här låten. Style of Eye har jag egentligen knappt någon koll på alls, men jag gillar de ändå mer och mer, utan att ens veta vad de gör/gjort.

Veckans låt 20-12 kommer tyvärr inte fortsätta trenden med att jag skriver om bättre och bättre låtar. I Love It är rätt svårslagen… Det kommer förstås bli bra ändå och det kommer förstås bli en tjej ändå. Dock inte en svensk tjej denna gång.

Veckans låt 18-12: Flytta På Dej

Nu kommer det alltså, inlägget som jag sa att jag verkligen ville skriva. Om en låt som är så jäkla bra. Fast precis som jag tidigare förutspådde har jag hunnit lyssna sönder låten lite grann. Jag måste bli snabbare på att skriva de här inläggen, så jag faktiskt kan skriva om låtarna när jag är som mest hypad. Och jag hade nog faktiskt skrivit det här inlägget tidigare om det inte var för att jag väntade på svar från Alina Devecerski. Jag tänkte nämligen låta henne ta hand om en del av det här inlägget. Jag förväntade mig visserligen inget svar, men det hade varit kul att få. Och jag har inte heller fått något svar, så nu blir det här inlägget skrivet helt utan Alinas hjälp.

Vem är då Alina Devecerski och varför skulle hon hjälpa till med det här inlägget? Jo, Alina Devecerski är förstås artisten bakom låten. Jag tänkte att det vore skoj att låta henne skriva lite tankar om det jag tänker skriva. Man måste ju testa lite nya grejer liksom och varför inte bli lite mer seriös med inlägget om just den här låten? Eftersom den är så sjukt jäkla bra så passar det ju utmärkt! För jag tycker fortfarande att den är jäkligt bra, bara inte riktigt så jäkla extremt helt jävla asbra som jag tyckte för en vecka sedan. Men nu fick jag ju alltså inget svar på mina frågor. Skulle ett svar dyka upp efter det här inlägget publiceras så kommer inlägget uppdateras och kommer dessutom publicera ett nytt inlägg så ingen missar att svaren har kommit in. Bra va? Fast det lär ju inte hända…

Vi börjar med att berätta vem Alina Devecerski är. Det vet jag inte. Hon är en ganska ny stjärna på musikhimlen, även om hon tydligen hållt på med musik ett bra tag. Folk brukar ha gjort det. Den lilla information jag hittade om henne efter mina vanliga fem minuters letande var att hon är 28 år gammal och växte upp i Sundbyberg, Stockholm. Jag vet inte var hon bor nu, men skulle gissa på Stockholm. Det känns som att det lätt blir så. Flytta På Dej är hennes debutsingel och den gjordes tydligen med Christoffer Wikberg som medkompositör. Och vem är han då? Ingen aning och jag skiter faktiskt i. Enligt Anel Cookie Pranic (random människa på Facebook) så kommer hon från Makedonien ursprungligen, för det kan tydligen ses på hennes efternamn. Jag har fått intrycket av att hon är från Sundbyberg, Stockholm, men kanske kommer hennes föräldrar från Makedonien? Eller en av dem? Jag vet inte. Alls… Så vi går vidare från vem hon är som person till vad hon gör för musik. Är den bra? Är den dålig? Vem vet, fortsätt läs…

Flytta På Dej är som sagt var Alinas debutsingel, så det finns inte så mycket annat av henne att bedöma. På singeln är det även med en låt som heter Jag Svär, men namnet till trots hör jag inte en enda svordom. Fast jag kanske bara inte lyssnar tillräckligt noga. Den låten håller i alla fall hyfsat hög kvalitet, även om den är långt ifrån att vara någon Flytta På Dej. Så av två låtar så skulle jag säga att två stycken är bra. Det blir en ganska bra procentsats på det… Men fler låtar än så behövs för en vettig spelning, så man får ju anta att hon har fler låtar på lager. För spela ska hon. I sommar så är det ju som bekant ett gäng festivaler, precis som det brukar vara. Jag går (nog) inte på någon i år, men jag försöker ändå hålla koll på dem. Och på Peace & Love, Putte i Parken (som intressant nog listar henne som ”Klubb”) samt Storsjöyran ska hon spela. Såg på en random sida att hon även ska spela på Emmabodafestivalen, men eftersom jag inte hittade hennes namn på deras hemsida så låter jag det vara osagt om hon spelar där eller inte. Det här känns som att det mycket väl skulle kunna vara den bästa bokning som dessa tre festivaler gjort. Inte största bokningen förstås, men bästa. Eftersom hon står i minimal text på alla dessa festivalers artister så får man anta att hon inte var alltför dyr att boka. Och jag tror att hon nästa sommar kommer bli skriven i mycket större text. Ska man boka henne så är nu den bästa tiden! Man får ju förstås hoppas att de låtar hon spelar förutom Flytta På Dej och Jag Svär håller lika hög kvalitet, men det får man nog förutsätta.

Ska vi snacka festivaler och bokningar förresten så kan jag lite kort säga att Peace & Love ser ut att bli årets absolut fetaste svenska festival. Rihanna liksom? Säga vad man vill om Rihanna, men det går inte att förneka att… Rihanna! Kom igen, Rihanna! True story, Rihanna. De har fucking bokat Rihanna! Det roliga är att hon för tillfället headlinear tillsammans med Skrillex, kent, Lars Winnerbäck, Regina Spektor, Bloc Party, Billy Idol, Laleh, Thåström och Veronica Maggio. Alla riktigt jäkla stora namn. Visst är jag bara intresserad av typ tre av de artisterna (exklusive Rihanna alltså), men det är bara headline-artisterna. Längre ner döljer sig många andra höjdare. Bland annat Alina Devecerski alltså. Andra festivalers bokningar som är värda att nämnas är väl typ Far & Son, som Hultsfred och Emmaboda bokat. Det kan bli jäkligt intressant och Emmaboda har dessutom bokat Maskinen, så vill man ha fet hiphop med Frej Larsson är det Emmabodafestivalen som gäller. Sedan är ju artisten bakom nästa Veckans låt också bokad av flera festivaler… Men nog snackat om festivaler, nu är det dags att börja skriva om årets sommarplåga.

Japp, jag kallade alltså låten för årets sommarplåga. Var det positivt eller negativt? Har man hängt med tidigare i inlägget så vet man att det i det här fallet är positivt, men sommarplåga är ett begrepp som jag inte nödvändigtvis skulle säga är positivt. Jag skulle till exempel säga att Om Sanningen Ska Fram var förra årets sommarplåga och det är en jäkla skitlåt. Jag hatade den så mycket förra året att jag skrev ett Veckans låt-inlägg om den. Det känns mer lovande i år dock, för om det blir som jag förutspått så kommer det bli en jäkligt bra musiksommar. Om inte den här låten har det som krävs har jag andra kandidater som också är rätt feta, bland annat nästa Veckans låt-låt. Jag försökte fråga Alina vad hon tyckte om att henhnes låt kallas för sommarplåga, men det gick ju som det gick med det…

Den här låten är tydligen ”en uppgörelse mellan min Good Guy och min Bad Guy, en kollision mellan det positiva och det negativa som jag tror vi alla bär på inombords”. Enligt Alina själv i alla fall. Sa hon till någon, men jag läste det på blixten.se. Så förmodligen var det dem hon sa det till. Storsjöyran beskriver den som ”En fenomenal electropoplåt på svenska med hetsigt tempo och kaxig text”. Jag beskriver den som en jäkligt fet låt med en lovande debutant. Beatet låter väldigt manligt, framför allt efter första refrängen. Detta kombineras med Alinas ljusa och på många sätt väldigt kvinnliga röst på ett alldeles utmärkt sätt. Jag diggar hela ”jag tar ingen skit”-attityden som den här låten framför och låten bara ber om att sjungas med i. Så vi sjunger med i den, här har du refrängen om du inte kan den. Om du inte kan den än så kommer du definitivt lära dig den innan sommaren är slut. Och hela världen sa:

Jag bygger, bygger upp
Och du river, river ner
Du gör mig så lack
Du vägrar ge upp

För jag klättrar, klättrar upp
Och du drar mig, drar mig ner
Vi måste ta ett snack
Hör upp,

DU MÅSTE FLYTTA PÅ DIG!

En något annorlunda koppling som jag gör när jag hör den här låten är att den påminner om en gammal låt med Frida som heter Dunka Mig Gul Och Blå. Även det är en riktigt bra låt, som säkerligen hade kunnat vara Veckans låt om den kommit idag. Den kanske till och med blir Veckans låt trots att den är rätt gammal. Vad är då likheten mellan dessa låtar? Ingen jäkla aning, jag har lyssnat genom låtarna efter varandra och ser ingen som helst likhet, men trots det kan jag ändå inte undvika att tycka att de påminner om varandra. Dunka Mig Gul Och Blå är en ganska lugn låt med en tjej som sjunger på mycket dialektal typ… Skånska? Flytta På Dej är en så kallad upptempo-låt med en tjej som sjunger på ren och ljus svenska. Dunka Mig Gul Och Blå handlar om hur Frida ligger alltför hårt med män efter att ha druckit för mycket, Flytta På Dej handlar om (åtminstone för mig) att inte ta någon skit av någon och att inte låta någon annan tro att de kan stå i vägen för en. Fast kanske är enda likheten att båda låtarna är jäkligt bra. Är det någon som ser någon bättre likhet så är ni välkomna att komma med den.

Musikvideon till den här låten spelades in så sent som igår, vilket innebär att den inte dykt upp än i skrivande stund. Det innebär även att Youtube-länken nedan inte är till musikvideon. I skrivande stund i alla fall. Då musikvideon kommer så kommer länken ändras. Om inte videon förstör låten alltför mycket. Gör den det dyker det istället upp en länk till musikvideon HÄR. Så testa att klicka på ”HÄR” i föregående mening alternativt en av de två Youtube-ikonerna nedan och se om det kommer upp en musikvideo. Gör det inte det får du helt enkelt vänta tills den dyker upp.

För folk som inte tycker om originalversioner finns en remix här. Den tillför inte så mycket, utan använder mest det faktum att FLytta På Dej är bra och låter det mer eller mindre vara så.

Låt: Spellista:

Den här låten använde Storsjöyran för att visa upp Alina. Betydligt mycket mer intressant än den officiella PR-bild alla andra använder sig av. I alla fall om man frågar mig.

Inför Veckans låt 19-12 (nästa Veckans låt) stod det mellan två tjejer. Och en tjej. ”Vann” gjorde givetvis två tjejer. Men egentligen vill jag skriva om båda, så den ena kanske blir Veckans låt 20-12. Vem vet…? Veckans låt 19-12 är i alla fall en hyllning till oss 90-talister.

Veckans låt 17-12: Call Me Maybe

Lite för att inte hamna allt för mycket efter, men främst för att jag verkligen vill skriva om Veckans låt för nästa vecka, alltså förra veckan, alltså vecka 18, så kommer nu Veckans låt 17-12. En låt som jag också gärna skriver om, men ser redan fram emot nästa inlägg. För den låten är så sjukt jäkla bra. Tycker jag nu, jag kanske hunnit lyssna sönder den innan inlägget kommer upp.

Den här låten är dock en annan låt och den här låten har jag inte lyssnat sönder än. Även om det känns som att det inte känns som att det är alltför svårt att göra det. Det här är liksom amerikansk gladpop om ungdomlig kärlek. Låter ju inte direkt jättehäftigt kanske. Men nu är det sommar på väg och då är det sådan här musik som gäller. Jag skulle kunnat utse låten till årets sommarplåga, om det inte vore för nästa Veckans låt. För den är garanterat årets sommarplåga, i mina öron i alla fall. För någon bättre kandidat har jag väldigt svårt att tro kommer. MEN! Det här ska faktiskt inte handla om den låten.

För att verkligen var tydlig med vilken typ av låt det här handlar om så räcker det med att visa upp refrängen:

Hey, I just met you
and this is crazy
but here’s my number
so call me, maybe?

It’s hard to look right
at you  baby
but here’s my  number,
So call me, maybe?

Hey, I just met you
And this is crazy
But here’s my number
So call me,  maybe?

And all the other boys
Try to chase me
But here’s my number
So call me, maybe?

Japp, mycket fånigare än så här blir det inte.  Men herregud, varför var så pretentiös hela tiden. Låten är ju bra ju! Egentligen vet jag inte om jag kan säga att det är något särskilt speciellt med låten, men något är det ju. Det finns liksom många andra glada amerikanska tjejer som sjunger om kärlek. Kanske handlar det om att hon inte är amerikansk. Åtminstone inte från de amerikanska förenta staterna. Hon är faktiskt från Kanada, som är den vettiga delen av Nordamerika (inget ont om att vara ovettig dock). Fast jag tror inte att det är artisten, lyssnade även på Bucket, som nästan kändes som lite Rebecca Black-varning, Sour Candy som var en sådan där kass ballad samt Tug Of War som kanske var helt hyfsad, men inte mycket mer. Så det är nog helt enkelt låten som är bra och inte artisten. Men jag skriver lite grann om artisten ändå för det är ju lättast…

Hon är som sagt var från Kanada och heter Carly Rae Jepsen. Hon kom trea i femte säsongen av Canadian Idol (är det bara i Sverige vi inte söker efter idoler baserat på nationalitet?) som sändes… 2007. Vilket ju som bekant var några år sedan. Hon släppte faktiskt en skiva redan året efter, men den var förmodligen inte särskilt mycket att hänga i granen. Eller något annat träd heller… Det vet jag inte om Curiosity, som släpptes i februari 2012, är heller, men där finns i alla fall Call Me Maybe med, som ändå måste sägas vara lite av en genombrottslåt för Carly. Det kanske blir en one hit wonder, men det är i alla fall hennes överlägset största låt hittills. Och den enda som tagit sig in på höga placeringar på topplistor. Faktiskt den enda som tagit sig in på topplistor utanför Kanada. Fast det är nog inte bara hennes förtjänst…

Call Me Maybe har en musikvideo. Den tycker jag är jävligt skön, om än något porrig. Fast inte på det sätt du tror. Carly är nämligen inte särskilt porrig eller sexig alls. Hon är söt, men inte mer. Se på videon själv och bedöm. Eftersom jag inte orkar dubbellänka så hänvisar jag istället till låtyoutubelänken (helt klart ett ord) nedan. Det fanns dock de som tyckte de kunde göra en egen musikvideo. Justin Bieber med vänner närmare bestämt. Här kan den videon ses och även om jag precis som alla andra inte gillar Bieber så måste jag ändå säga att videon är rätt skön. Och dessutom hyfsat Bieberfri. Men Katy Perry med vänner är kanske ännu skönare. Katy Perry är dessutom mycket mer likeable rent allmänt än Bieber. Om man inte är belieber förstås, men sådana går ju inte att resonera med.

För att se den riktiga musikvideon så ska man som sagt var klicka på länken nedan och det är väl lika bra att jag kommer med den nu direkt så att ingen glömmer bort att klicka på den.

Låt: Spellista:

Carly är onekligen inte särskilt sexig, men hon är söt som få. Tänk så många olika sätt kvinnor kan vara attraktiva på! Killar kan också vara snygga, klicka bara på Youtube-länken ovan så får du se.

Veckans låt 16-12: Cold Rock A Party

För de som missade det var det Skvalborg och Kvalborg och allt vad det heter förra veckan (vecka 17).  Och så var det ju Valborg i måndags. Som gammal Uppsalabo ska det såklart firas ordentligt. Vill man se mig och andra ramla av båten och ner i vattnet (som var kallt…) så kan man gå in på 24UNT och titta på klippet. Endera så suger jag eller 24UNT, men lyckades inte få en länk till klippet som verkade funka. Just nu kan man gå in på mest sedda och välja ”Alla forsrännarnas nedfärder i Kvarnfallet”, men det lär ju inte funka i all oändlighet. Klippet kanske dyker upp på Youtube någon gång, jag vet att man kan se mig inte ramla i vattnet från förra årets forsränning på Youtube. Men antar att det är roligare att se mig ramla i. Vi är flotte 86 och jag är han som sitter längst fram och blir nedtryckt i vattnet av han som sitter näst längst fram. På videon ser man mig aldrig komma upp, men jag kan tyvärr meddela att jag fortfarande lever.

Menmen, nu är det alltså tre inlägg som borde varit skrivna men som inte är det. Vilket även innebär att det är tre låtar jag vet att jag ska skriva om. Och jag kan glatt meddela att det blir en trippel tjejer. Den första låten, vars inlägg egentligen borde legat uppe 22 april, är Cold Rock A Party.

Varför ska jag då skriva om den här låten? Ingen jäkla aning. Den spelades 22 april 17:47 i P3 och då fick jag en jäkligt bra feeling av den. Nu när jag lyssnar genom versionen som de hävdar att de spelade då så blir jag sjukt besviken, så jag valde en annan version för Veckans låt. Men inte ens den tycker jag är jättehäftig. Men nu hade jag ju tänkt ha den här låten som Veckans låt vecka 16, så jag får väl ha det då.

Eftersom jag är lite smått tveksam till låten just nu så har jag inte så mycket vettigt att säga om den. Det är en ganska skön hiphop-låt med en skön tjej liksom, men det räcker liksom inte riktigt. Jag har redan haft en sådan låt som Veckans låt (For my people med Missy Elliott) och den klår ju den här.

Låten släpptes i alla fall 1996, vilket innebär att jag var… Jätteliten då. Artisten, som heter Lana Michele Moorer (eller MC Lyte) verkar enligt Wikipedia i princip ha dött rent karriärmässigt mot mitten/slutet av 00-talet. Och 00-talet är ju så extremt old school! Jag tror det kan vara lite det som fick mig att gilla den här låten, att den är lite retro. Jag tänkte skriva att kvinnlig hiphop inte längre finns på det här sättet. Sedan kom jag att tänka på Azealia (stavning?) Banks, som är den moderna motsvarigheten. Men annars så finns det inte så mycket kvinnlig hiphop av den här typen. Vad jag vet. Fast jag har inte direkt koll på kvinnliga amerikanska rappare.

Jaja, lyssna på låtjäkeln. Eller något… Den är ju inte dålig, men jag är inte direkt extremt nöjd med mitt val heller.

Låt: Spellista:

Tjejer på motorcyklar är ju sexigt. Fast nej förresten, det har jag ju aldrig tyckt. Däremot tycker jag det är sexigt med bra kvinnliga artister. Så bra kvinnliga artister kommer det vara i Veckans låt 17-12 respektive 18-12. Den första ska jag kanske ringa, men den andra verkar inte vilja ha mig i sin närhet.