Veckans låt 47-12: I Am the Best

Dags för den första asiatiska artisten på denna lista? Vi har haft en hel del europeiska (mestadels svenska), en hel del nordamerikaner (tror inte någon från Sydamerika), afrikaner (åtminstone en gång) och det är mycket möjligt att jag haft någon från Australien. Asien kvar alltså. Tror jag, kanske haft någon asiatisk låt förut, men åtminstone inte så många gånger.

När jag säger Asien tänker säkert många på Japan, ett land vars kultur blivit ganska hajpad de senaste åren. Men den här låten är inte japansk. Den är koreansk. När jag säger koreansk tänker säkert många på Kim Jong [Insert something] och Nordkorea, men en bit söderut ligger ett annat Korea, nämligen Sydkorea. Okej, en låt som är frpn Sydkorea som blir Veckans låt vecka 47 2012… Man skulle kunna tro att det handlar om Psy med sin Gangnam Style, som just denna vecka gick om Justin Biebers Baby som mest visade klipp på Tuben. Men nix, det där med killar som sjunger har aldrig riktigt varit min grej. Eller ja, Gangnam Style är förstås en självklar klassiker och om du fortfarande inte sett videon är du sjukt efter. Jag skulle länka till videon, men alla har redan sett den, så känns onödigt.

Nej, istället för en kille (Psy) så blir det fyra tjejer. För tjejer är alltid bättre. Hur kom det sig då att jag hörde den här låten? Jo, något så konstigt och obetydligt som Jönköping. En liten skitstad i Småland med knappt 90k invånare. Okej då, det är faktiskt Sveriges tionde största kommun (och nionde största tätort). Fast det betyder ju i princip att man är en liten skitstad eftersom vi lever i ett oerhört obefolkat land. Jönköping har dock en sak som talar för sig och det är precis som med en annan svensk skitstad (Borlänge) deras festival. Jag pratar (såklart) om Dreamhack, som faktiskt är VÄRLDENS största datorfestival, med… … Massa besökare. Visst, att vara världens största datorfestival är kanske inte så häftigt eftersom det är en ganska smal genre, men det är ändå rätt imponerande. Dreamhack brukade kallas för LAN-party, men numera är det alltså en datorfestival eller digital festival som de själva säger. Utan att egentligen ha någon bra definition av festival tycker jag det är befogat av Dreamhack att kalla sig för festival istället för LAN-party. För visst, det är ett LAN-party, men det är även tävlingar i e-sport (vilket man skulle kunan tycka hör till LAN), en mässa och faktiskt även musikaliska framträdanden (Maskinen och Adam Tensta i år). Den del som fick mig att höra den här låten var e-sportsdelen och närmare bestämt Dreamhack Eizo Open, som är en tävling i Starcraft 2. Eller egentligen är det väl en tävling i Starcraft, Starcraft 2 råkar bara vara det senaste spelet i serien (och kommer nog vara det i många år framöver, även om det ju kommer expansioner).

Jag var inte på Dreamhack, men tävlingen live-streamades såklart över nätet och jag tittade på stora delar av slutspelet (kvartsfinal och senare). För de som inte kollat på e-sport tidigare så är det en lite annorlunda upplevelse mot vanlig sport. Saker är inte extremt schemalagda och till exempel såg jag en match som pausades för att en av spelarna ville veta om han hade en chans att gå vidare (det hade han inte). Att en spelare pausar spelet, speciellt av en sådan anledning, är oacceptabelt inom de flesta sporter men inom e-sport har man en lite mer chill inställning till det hela. Jag måste dock säga att schemat hölls oväntat väl i slutspelet, men i gruppspelet var det lite värre med det. Streamen dör dock aldrig utan är ständigt igång och information om när det händer något är ofta bristfällig. Delvis är det väl jag som inte är extremt insatt, men jag hade både stream 1 och stream 2 (japp, det var två) ständigt igång för att se om det dök upp någon intressant match. Istället för att spamma sönder oss med reklam i de fall då inget händer så spelades det upp musikvideos. Seriöst, jag lovar att streamsen visade mer musikvideos än MTV gör en genomsnittlig dag. Musiken är inte riktigt samma som den på MTV, helt enkelt eftersom publiken inte riktigt är densamma. För den som inte satt sig in i Starcraft (som spel, men främst som e-sport) så rekommenderar jag såklart att göra det, trots att jag inte är extremt insatt själv. Men spoiler alert: koreanerna vinner. Det gjorde de även på Dreamhack, svenskarna (två stycken) blev utslagna i kvartsfinalerna (jämna matcher dock) och övriga utlänningar blev utslagna i semifinalerna vilket ledde till en final med två koreaner. Ja, koreaner är så överlägsna i Starcraft att man delar upp spelarna i ”koreaner” och ”utlänningar” oavsett vilket land man befinner sig i (just nu var det ju Sverige och koreaner borde vara lika mycket utlänningar). Det leder förstås till att även de stora stjärnorna är koreaner, vilket såklart leder till att fans blir intresserade av den koreanska kulturen. Det är ju till stor del via japanska spel som intresset för Japan blivit så stort och givetvis gäller samma sak för Korea. Till min förvåning verkar det dock som att Blizzard (som gjort Starcraft) är ett mer eller mindre helt amerikanskt företag, men Starcraft känns ändå väldigt mycket som ett koreanskt spel, kanske för att koreanerna är så jäkla bra på det.

Den här låten finns i alla fall i en koreansk version och en japansk. Jag valde den japanska för att de sjunger mer på engelska där och jag har lättare att relatera till engelska än koreanska. Vet inte riktigt varför en japansk version skulle innehålla engelska, men tydligen är det så 2NE1 rullar…

För 2NE1 heter nämligen bandet som gjort den här låten. Det uttalas enligt Wikipedia endera ”to anyone” eller ”twenty one”. Ganska olika uttal enligt mig, men enligt Wikipedia är båda lika rätt. Namnet ska tydligen komma från en kombination av ”21st century” och ”new evolution”. Jag är sjukt förvirrad… 2NE1 består i alla fall av följande personer:

  • CL (씨엘) – Ledare, huvudrappare, sångare
  • Minzy (민지) – Maknae, huvuddansare, sångare, rappare
  • Dara (다라) – Sångare, visual
  • Bom (봄) – huvudsångare

Den där informationen är förstås direktkopierad från Wikipedia (var annars) men tyckte den var oerhört intressant. Till att börja med så har de alltså en huvudrappare, en huvudsångare och en… Huvuddansare? DaFaQ? Jaja, jag har inte så bra koll på kpop (genren heter så, efter korean pop) så kanske är det vanligt att ha en huvudsångare, en huvudrappare och en huvuddansare. Det kanske är så det funkar i kpop. Nästan ännu mer intressant är att Minzy är maknae. Vad fan är det då? Enligt Urban Dictionary är det den yngsta medlemmen i ett koreanskt band. De är tydligen väöldigt populära och fans älskar att ta på dem eftersom de är lätta att fånga och kidnappa. Okej, Urban Dictionary är ofta fucked up, men å andra sidan är koreaner också det. Det verkar som att rollen hos en maknae är att vara söt och snygg och så och då kanske det passar att hon även är huvuddansare.

På tal om söt och snygg så ja, jag tänkte vara utseendefixerad även den här gången. De är jäkligt heta alla fyra. Tyvärr måste jag nog säga att Minzy faktiskt är snyggast, coolast och hetast. De lyckas med sin illa dolda utseendefixerade plan. Å andra sidan är det här ofta en utseendefixerad blogg, men jag vill ju att folk ska vara snygga för att de är det, inte för att tilltala fansen. Jaja, de lyckas ju i alla fall. De är sjukt coola allihop i alla fall, det känns som att det är något med asiatiska artister, de är ofta sjukt kaxigt sköna. Tjejerna i 2NE1 är inget undantag.

Länkarna nedan ska vara till den japanska versionen av låten. Jag skulle gissa att Spotify-länken inte är det men jag har slut på timmar (igen) så kan inte lyssna. Länken får vara tills vidare, men om jag kommer ihåg att lyssna och det är den koreanska så plockar jag bort länken samt låten från spellistan. Inte för att den koreanska versionen är dålig (lyssna på den också om ni vill) men för att Veckans låt är den japanska varianten.

Låt: Spellista:

Inte världens mest representativa bild av den känsla videon ger (se den, länk ovan (ser ut som Youtube-ikonen (för att det är Youtube-ikonen))) men även på den här bilden ser man att Minzy är helt klart coolast.

Veckans låt 46-12: Infinity

För de som inte vet om det så håller jag just nu på med ett robotprojekt i skolan. Vi ska bygga en autonom robot, vilket såklart innebär en hel del jobb. Som tur är har vi inte så mycket schemalagt just nu, men roboten gör att jag ändå är i skolan de vanliga skoltiderna (8-17) och ofta ända till 18. Och när jag kommer hem är jag helt slut och brukar typ titta på skräp-TV. Så det blir inte så värst mycket musik, vilket gör det svårare för mig att hitta veckans låt. Jag tänkte ta en låt bara på grund av en konstig mening, något jag gjort flera gånger förut. Men så lyssnade jag på Digilistan idag. Det är en lista över Sveriges mest nedladdade/streamade låtar och innehåller därför väldigt lite som jag inte hört tidigare. Nu är det visserligen en invasion av Så mycket bättre-låtar som jag inte hört, men fortfarande inte särskilt mycket nytt. Som tur är så har Digilistan lite programpunkter utanför själva listan. Dels är det Nu och då, där det spelas låtar från nu. Och då. Så där blir det inte heller så mycket nytt, även om en del av de gamla låtarna ju kan vara nya för mig. Men den programpunkt som gav mig den här låten var I Europa, en programpunkt där man får höra någon låt som går bra i ett annat land än Sverige. Mycket trevligt initiativ, med tanke på att vi svenskar är rätt insnöade i den musik som är populär i just Sverige. Det är mycket svenskt och världens största hits (tänk Rihanna typ). Visst, jag är ett stort fan av svensk musik rent allmänt, men det är trevligt att få höra något annat också.

Den här veckan gick Digilistan till Belgien för att titta vad fan som händer där. Där ligger tydligen Skyfall etta. Denna låt med Adele ligger femma på Digilistan, så att höra den är inte så intresant kanske. Tvåa ligger den stora världshiten Gangnam Style, med skojaren Psy. Den ligger femma på den svenska listan, så inte heller den är så intressant för oss svenskar att lyssna på. Inte som ett led i att utbildas om musiken på andra ställen i alla fall. Trea i Belgien ligger Diamonds, som är Rihannas senaste låt. Rihanna är såklart välkänd även här i Sverige, även om just denna låt bara hamnar på en elfteplats i Sverige. Fast å andra sigan, man kan ju inte klaga på plats #11! Vi tvingas alltså gå utanför topp tre för att hitta något intressant på den belgiska listan, men de är mödan värt att gräva sig ner till plats fyra. Där ligger nämligen Veckans låt (för vecka 46 (år 2012)).

Låten heter, precis som rubriken säger, Infinity. Artisten är inte Infinity, för det är Infinity Ink. Vilket är något helt annat. Ganska taskigt namn tycker jag, eftersom det låter exakt likadant som Infinity Inc. Så jag visste inte vad jag skulle söka på, men det ska alltså vara Infinity Ink, även om man kan hitta den här låten även om man söker på Infinity Inc.

Infinity Ink är ett band med två medlemmar, med de oerhört normala namnen Luca C och Ali Love. Jag pallar inte ens kommentera de namnen. Eller jo förresten, det gör jag. De låter fåniga. Bara Ali Love verkar förtjäna en Wikipedia-sida, men den hävdar att han kommer från London, England. VIlket jag tror på, men det kan vara värt att påpeka att bara för att låten kommer från den belgiska topplistan betyder inte det att det är belgisk musik. Det handlar helt enkelt bara om att det är musik som råkar gå bra i Belgien. Eller så är Luca C belgisk, vad vet jag? (Spoiler alert: jag vet ingenting)

Låten verkar alltså vara populär i Belgien, men när kommer den till Sverige? Frågar ni mig så skulle jag vilja säga aldrig. Eller vilja och vilja, jag gillar ju låten och tycker den förtjänar all uppmärksamhet den kan få. Men låten känns inte som att den skulle passa in på den svenska marknaden. Den känns helt enkelt inte tillräckligt modern. Det här känns definitivt inte som en låt från 10-talet och jag skulle nästan vilja hävda att det inte känns som en låt från 2000-talet. Mina fördomar om Belgien säger mig att de inte ligger lika långt fram i tiden musikmässigt, vilket gör att de uppskattar sådan här musik mer än vad vi i Sverige gör. Fullständigt ogrundade fördomar förstås, men det är så jag jobbar. Det är förstås inte sämre för att det känns äldre, men tittar man på vad som är populärt i Sverige känns det nyare än så här. Förutom de bakåtsträvare som kör med DVBF förstås. Men det är bara dumt, musiken var bra förr och den är fortfarande bra. Jag skulle inte vilja hävda att det är varken sämre eller bättre nu än förut. Men jag har å andra sidan kanske en ovanligt öppen musiksmak och kan tänka mig att lyssna på lite vad som helst, något jag hoppas den här bloggserien och medföljande spellista visar. Får jag säga det själv har det blivit en hel del dansmusik och kanske är det så man skulle beskriva min musikstil idag om man måste göra det, men jag föredrar att inte försöka beskriva min musiksmak. Vill man nödvändigtvis säga att jag gillar dansmusik så tycker jag man ska göra det som Soran Ismail gjorde när han på P3 Guld delade ut pris i just Årets Dans.

Årets dans handlar inte om vem som har dansat bäst, utan det handlar om vem som gör bäst dansmusik, vem som bäst hanterar instrumentet MacBook. Det handlar om vem som… När man är på dansgolvet. Att, att… Man står där, ett tjejgäng och så har man sina väskor i mitten och så står man och dansar och så kommer det upp killar bakifrån med skrevet först och så känner man ett stånd i ryggen. Den musiken som spelas då, det är de här som varit bäst på att göra den i år.

Musiken som spelas när man känner ett stånd i ryggen. Det är alltså den jag gillar… Och ja, anledningen till att jag tar upp det där som Soran sa just nu är att han varit rätt aktuell i veckan, på grund av en händelse från drygt två år sedan. Det vill säga innan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Det handlar om ett gäng högt uppsatta SD:are som börjar bråka med Soran och hävda att han inte är svensk och så. För han är ju inte vit, så vem fan som helst ser ju att han inte är svensk. Eller något… Alla som inte sett videon bör göra det, via länken här. Finns lite fler delar av videon med järnrör och sådant, men har man sett den jag länkade till bör man inse vilka svin de där SD:arna är. Ska man vara rättvis så är det ju ett typiskt fyllebråk och många har varit med i liknande bråk. Ingen sida har ju särskilt bra argument eller så, vilket är typiskt för sådana här bråk. Problemet som jag ser det är inte att de använder ord som babbe (vad fan är det ens för ord?), eller ens att de kallar en tjej för hora. Dumma grejer sägs i dumma bråk. Problemet som jag ser det är att Erik Almqvist upprepade gånger hävdar att SD står bakom hela grejen, rent politiskt. För det visar på att han inte inser att det här inte är något som borde förknippas med partiets åsikter. Han var ändå någon form av talesperson, så han borde veta hur man ska tala… Och förstås att han hävdar att Soran inte är svensk. Visst, han föddes tydligen i Ormiye i Kurdistan (Kurdistan finns för övrigt inte ens), men han har bott i Sverige länge (typ hela sitt liv?) och talar flytande svenska. Han läste ju liksom på Rosendalsgymnasiet i Uppsala och är född 3 december. Finns det några dåliga människor med de egenskaperna? Jag är förstås helt opartisk, trots att jag föddes 3 december och gidk på Rosendalsgymnasiet i Uppsala…

Menmen, det här ska inte handla om varför Sverigedemokraterna suger, det ska handla om att Infinity är bra. Den låten tog, trots namnet, inte en evighet att göra. I en intervju hävdar Infinity Ink att den skapades väldigt snabbt. De jammade i en halvtimme och sedan plockades de bästa delarna ut till låten. Som blev fem minuter, vilket alltså är en sjättedel. MAn undrar ju då hur resterande del av jammandet var…

Låt: Spellista:

Tecknet för oändligheten (infinity) som kanske främst används inom matematiken. Bandnamnet Infinity Ink får i alla fall mig att tänka på tatueringar och som av en slump så skulle detta tecken passa utmärkt som en tatuering, vilket även många insett, åtminstone att döma av denna Google-sökning. Många har valt att inkludera text i symbolen, något jag är tveksam till, menmen…

 

 

Veckans låt 45-12: Bränner

Mina Spotify-timmar tog slut den här veckan. Så nu får jag inte lyssna på reklam längre. Taskig stil liksom. Ja, jag kör fortfarande gratisvarianten, men funderar på att gå över till Premium. Tycker bara det är kasst av Spotify att de försämrade gratisversionen eftersom inte tillräckligt många köpte Premium. Visst är skillnaden numera större mellan gratis och premium än de var en gång i tiden och så borde det även vara. Men det borde inte ske på grund av att man tar bort features från gratisversionen, utan snarare att man lägger till till Premium-varianten. Men tydligen inte… Hursom, Spotify ska inte hindra mig från att lyssna på musik, så då går jag till någon form av andrahandsalternativ. Då pratar jag om Youtube, som alltså fått bli min musikkälla när jag inte har Spotify. Youtube har ungefär lika bra utbud på låtar, men är långtifrån lika smidigt. Man pallar ju inte göra playlists liksom, så jag kör bara på någon jag redan gjort. Och jag har gjort en del, men den ändå med tillräckligt mycket och tillräckligt varierad musik är Veckans låt-listan. En lista som jag i princip aldrig lyssnar på på Spotify, där jag kontinuerligt uppdaterar en annan lista istället. Problemet med VL-listan är dock att den innehåller musik från typ två år och jag byter musiksmak varannan sekund. Därför tänkte jag att Veckans låt ska representera min musiksmak just nu, så listan blir bättre för mig att lyssna på. Kanske blir det därför inte en särskilt aktuell låt eller som egentligen har något med den här veckan att göra utan bara en låt som jag råkar gilla just nu. Det här är i VL-sammanhang ingen ny artist heller. Det finns sedan tidigare ett gäng artister som haft två låtar med i den här bloggserien, men Maskinen blir nu första band/artist att ha tre låtar med. För ja, jag är rätt insnöad på Maskinen just nu.

Jag har redan tidigare skrivit att Maskinen består av Frej Larsson och Herbert Munkhammar (Afasi). Jag har redan tidigare skrivit att Frej Larsson har en massa andra projekt igång förutom Maskinen. Jag har förmodligen också redan skrivit att Herbert Munkhammar är från Uppsala, precis som lilla jag. Jag har i princip skrivit allt jag vill (egentligen kan, men vi kan ju låtsas att jag skulle kunna skriva mer) om själva bandet. Åtminstone just nu, vem vet vad som händer i framtiden med dem? Kanske något som är värt att skriva om?

För ett tag sedan skrev jag om Maskinens andra album och om jag inte minns helt fel så skrev jag då att den skivan var bättre än den första. Som alltid när man skriver något sådant så har jag kommit att ångra det. För Maskinens första platta är ju mycket bättre än den andra! Visst har den första skivan en del bottennapp, såsom Maskinen För Alltid, Undan För Pundarn och kanske framför allt Flow Ball. Gatan Upp är rätt lovande typ de första två-tre minutrarna men sedan vägrar den sluta. En hel del mindre bra skit alltså, men Boys II Men (skivan heter ju så ju) innehåller även Maskinens bästa låtar. Dansa med vapen, Alla som inte dansar, Aldrig Vart i Malmö, Buffalo Blues, Segertåget, Pengar, Kärlek Vid Sista Ögonkastet till exempel. Det är de låtar från den skivan som jag skulle hävda är rätt kända och alla har förmodligen spelats på åtminstone P3 under någon period. Och visst är alla dessa låtar jäkligt bra (speciellt Dansa med vapen) men jag skulle ändå vilja hävda att Nr 1 är bättre. Och det är även Bränner. Jag vet faktiskt inte vilken av dessa låtar jag gillar mest, men nu fick det bli Bränner jag skriver om. För då kan jag till exempel kommentera ”Klubben bara bara bounce som en Lugercheck” och ”Till alla er som sväljer ner eran hjärtmedicin med Red Bull, ni förstår vad jag menar”.  För de textraderna är ju inte med i Nr 1, men de är med i Bränner.

Jag har ingen hjärtmedicin och skulle jag ha det skulle jag inte svälja ner den med Red Bull. Så jag har ingen aning om vad han menar. På Youtube-videon jag kommer länka till var det någon tysk kille (antar jag) som skrev

”I´m german, can someone please tell me, what it´s about ?

The only words i understood were ”telefonnummer” and ”Berlin” :D”

Jag försökte svara att jag inte heller förstår, men Youtube strulade, så… Hur som helst så kan jag ju säga på den här bloggen att jag har ingen aning om vad låten handlar om. Men tydligen känner de ingen ånger och det tycker jag inte de ska göra heller, för låten är bra ändå.

Vad var grejen med att bouncea som en Lugercheck då? De med riktigt jäkla bra minne minns kanske att jag för knappt ett år sedan (27 november Epic year) skrev om Luger. Jag skrev att jag ville bli skjuten i huvudet och att även Movits! ville det. De ville bli skjutna i huvudet med en Luger, men själv har jag aldrig brytt mig så mycket om vad jag blir skjuten i huvudet med. Jag skulle dock vilja påstå att Maskinen inte alls sjunger om denna klassiska pistol från andra världskriget (egentligen från 1898, menmen). Jag skulle hävda att de menar en mycket yngre Luger. Jag tror det handlar om det Luger som grundades 1991 och därmed är ett mycket ungt och fräscht företag. Jag skulle vilja påstå att åldern på¨företaget är helt perfekt faktiskt. Att jag föddes 1991 har givetvis absolut ingenting alls med saken att göra. Luger, företaget, är i alla fall en bokningsagentur som även arrangerar Way Out West. Och är med som delarrangör till Where The Action Is och Popaganda. Hävdar Wikipedia, och de har väl aldrig ljugit? Maskinen verkar dock inte tycka att det här är något vidare bra företag, eftersom de säger att checkar därifrån bouncear. För alla som inte är så inne på det där med checkar (jag förstår er, vem fan använder checkar?) så är en check en bit papper som man skriver en summa pengar på. Man kan förstås skriva precis vad man vill på den och jag skule till exempel kunna ge dig en check på 15 miljarder kronor, en summa som jag uppenbarligen inte har (jag har bara tre miljarder). Jag vet inte hur det funkar, men jag antar att jag då gör mig skyldig till någon form av brott, men det betyder inte att det är omöjligt att göra. När du fått min miljardcheck vill du såklart ha riktiga pengar, så du går till banken för att lösa in checken. Då säger banken att nej, den här checken saknar täckning. Den studsar tillbaka på dig, därav bounce som en (Luger)check. Jag tycker i alla fall att det här är ett kreativt och kul sätt att köra en ”kom igen nu för fan” utan att köra med den alltför klassiska ”jump motherfucker jump” (som jag förstås också gillar).

Låt: Spellista:

Omslaget till skivan Boys II Men (måste googlas tillsammans med Maskinen, för annars kommer man till hiphop-gruppen Boyz II Men). Jag skrev om Framgång & Efterfrågan (Maskinens andra skiva) att omslaget var den svagaste delen. Men det här omslaget är ju snyggt ju.

För övrigt är det idag exakt precis ett år sedan Epic Day of Epic Awesomeness. Tänk vad tiden går snabbt när den går långsamt!

 

Veckans låt 44-12: Die Young

Jag skrev ett VL-inlägg för ett tag sedan om Ke$ha. Jag var inte särskilt snäll. Jag är sällan det. Fast nu skriver jag alltså om henne igen. Antar att jag hatar att älska henne eller något. Nu har hon kommit med en ny låt, och jag känner mig tyvärr tvungen att skriva om den. Främst för att jag hann börja gilla låten innan jag insåg att det var Ke$ha… För det tar nästan en hel minut i9nnan Ke$has välbekanta ”trashiga” röst kommer och avslöjar henne.

Varför är den här låten bra då? Är det på grund av Ke$has rappande, som vi redan hört från massa andra låtar? Nix! Egentligen borde jag ha någon form av typ enkät eller något där min(a) trogna läsare får gissa varför jag skriver om låten. Jag är ju faktiskt rätt förutsägbar och har i princip listat alla anledningar som jag kan ha till att gilla en låt.

En erfaren läsare skulle förstås påpeka att Ke$ha ju faktiskt är en kvinna och att det ger henne en stor fördel, för kvinnor har det mycket lättare att komma in på den här listan. Inbillar jag mig i alla fall, har inte kollat på någon statistik. De bästa låtarna är i alla fall med tjejer, för tjejer är som bekant mycket bättre än killar. Titta bara på mig, jag är ju kille och värdelös. Det hade visserligen varit en bra gissning, men den hade varit fel i det här fallet. Ke$ha har egentligen aldrig haft någon fördel av att vara kvinna i min värld. För hon är liksom inte en särskilt cool kvinna. Lyssnar just nu på playlisten shufflad på Youtube (mina Spotify-timmar är slut) och efter Ke$ha dök Robyn upp med Dancing On My Own. Där kan vi snacka cool tjej! När kommer hon med nytt material? När ska hon ut på turné? Just nu känns det som att hon är den artist som jag helst vill gå på en konsert med (av?). För tror hon är grym live. Menmen, nu skulle det handla om Ke$ha, som jag faktiskt sett en spelning med. Hon var… Inte jättegrym.

Jag vet inte vad jag mer hade kunnat tänkas få för gissningar om jag faktiskt skulle försöka samla ihop gissningar, men förmodligen inga. Jag har ju knappt några läsare och de läsarna verkar inte vara så glada i att kommentera (wat app wid dat?). Så istället berättar jag väl bara.

Refrängen. I princip. Ska vi vara mer exakta kan vi säga 1:26-2:00. Typ, kanske lite kortare, men med start 1:26 i alla fall. Jag har alltid varit en sucker för när man i mitten av låten tar ner den ett steg. Droppar beatet (vilket är kul eftersom Ke$ha sjunger ”heartbeat to the beat of the drums” precis samtidigt som beatet droppas) och det i princip går över till a capella, för att sedan bygga upp beatet till fullo igen. Det blir så mycket fetare då än om man kör på en ständigt hög nivå. Det finns säkert någon musikalisk term för det här som gör att jag skulle kunna förklara det här bättre, men ni förstår säkert. Skulle jag höra den här låten live skulle jag vilja att Ke$ha inleder låten helt a capella (dvs utan musik) och sedan kör låten ungefär som den är i original. Eventuellt lägga in någon extrarefräng någonstans. Men känner jag Ke$ha rätt skulle hon aldrig göra det, istället skulle hon bara köra albumet i bakgrunden och låtsas sjunga.

Youtube-videon som jag länkar till nedan står som ”Official Lyric Video”. Jag gillar rent generellt lyric videos, men det här måste vara en av de sämsta någonsin. Den är alldeles för virrig för att man ska kunna använda den som lyric video. Som musikvideo är den dock rätt grym och som tur är slipper man se Ke$ha så mycket. Jaja, jag vet att jag hävdat att jag vill se artisten i videon, men Ke$ha kan få vara ett undantag. Återigen går hon att jämföra med Robyn, där videon vore värdelös utan Robyn. Ke$ha och Robyn är verkligen inte lika…

Låt: Spellista:

En annan anledning skulle ju förstås kunna vara låtens budskap. Jag har alltid hoppats (och trott) att jag ska dö ung. Jag hoppas det fortfarande, men än lever jag. Tyvärr.