Julklappar är en stor del av julafton. Vissa kanske rent av skulle hävda att det är den största och viktigaste delen av julafton. Skulle någon hävda det kan jag egentligen inte annat än att hålla med. Eller ja, jag håller ju med om de flesta klyschorna kring det mesta. Säger någon det klassiska ”det viktiga är att man träffar släkt och vänner” håller jag med om det också. Säger någon ”julklappar är roligare att ge än att få” håller jag också med. Hur får jag ihop allt detta tillsammans?
Visst är det roligt att träffa släkt och vänner, men det gör man ju även på begravningar och sådana tror jag det är få som kallar roliga. Det fina med att träffa släkt och vänner på julafton är det glada syftet. Självklart blir man glad över att få saker, så det är ju en stor anledning till att man tycker det är kul att träffa släkten, de ger en saker. Det där med att det är roligare att ge än att få kanske inte gäller för alla. De flesta som har mindre barn i släkten kanske tycker det är roligt att se deras överlyckliga reaktion över någon pekbok för 50:-, men för min del gäller det där med att ge är roligare för det mesta. Det är kul att få saker, men det är sällan jag får något jag verkligen verkligen vill ha. Jag är rätt så bra på att köpa det jag vill ha, så det finns inte så mycket mer att köpa till mig. De bästa presenterna är de som jag inte ens tänkt på, men sådana kräver ju både att man känner mig rätt bra samt att man har tillräcklig fantasi. Sådana presenter får man sällan, så därför är det roligare att se den glada reaktionen från andra när de får presenter av mig. Visst är mina presenter sällan särskilt genomtänkta så deras glädje av att få presenten är väl ungefär lika stor som min glädje över att få mina presenter. Fast andras glädje är lättare att övertala än sin egen, så därför känns det som att den totala glädjen blir högre. Eller något. Kanske. Inte vet jag….
Något jag personligen tycker gör julafton bättre än övriga tillfällen då presenter ges (tänker främst på födelsedagar) är att alla ger presenter till alla. Istället för att som vid födelsedagar försöka rikta in all kärlek mot en person visar man på julafton att alla älskar varandra i någon form av megakärleksbomb. Enriktad kärlek är aldrig bra, kärlek är som bäst när den slår åt alla håll samtidigt.
Första resultatet när jag sökte på julklapp kan ses ovan. Julklappar från mig är inte riktigt lika fint inslagna. Jag brukar i brist på kompetens påstå att jag satsar på konstnärlighet. Det innebär mest att julklapparna blir ”personliga” och ”speciella”. Med andra ord fula och värdelöst inslagna.
Spetsen #11 