(Förra) Veckans Låt: Seven Nation Army

Riktigt uppmärksamma läsare (lyssnare?) kanske redan märkt att jag lagt till Seven Nation Army av White Stripes i min Vekans Låt-playlist, både på Spotify och Youtube (länk längre ner ju). Fast uppmärksamma läsare har förmodligen även märkt att jag inte skrivit något inlägg om låten. Så här kommer det.

Det här är egentligen förrförra veckans låt, skulle man kunna säga. Då var jag som bekant (?) på Epic Putte (”Var?” ”I parken”) ju. Där White Stripes inte spelade. Det hade varit rätt så fett att se dem men tyvärr lade de ner 2/2 Epic year. De angav som främsta anledning att de ville behålla det som var vackert med bandet och inte förstöra det, vilket är den klokaste anledning man kan ha att sluta. Fast lite trit är det ju. Inte för att jag lyssnat någonting på White Stripes, men jag har ändå rätt rejäl respekt för dem. Och vill man lyssna på dem så har de ju släppt en hel del som man kan lyssna på.

Till exempel Seven Nation Army. Den både kan och bör man lyssna på. Inte bara för att det är en bra låt, men även för allmänbildningens skull. Nästa gång du står på en arena och sjunger i dess melodi bör du veta att det är Seven Nation Army du nynnar på. Vilket jag är rädd att många inte har en aning om. Inför Paramores konsert sjöngs melodin, vilket kändes lite som en förolämpning mot Paramore för mig. Fast publiken trodde väl bara att det var någon slags random hejarklacksgrej antar jag. Vissa i publiken var det lite mer vett på och de fick istället igång Paramores eget Ba-ra-ba-ba-ra-ba-ba-ra-ba-ra (osv…) från Brick By Boring Brick (eller bbbb som en del förkortar det). Vilket är najs, men den melodin vill man gärna avancera i vilket lätt leder till ett snabbt avslut. Det är förmodligen därför Seven Nation Army funkar så bra, för det riffet funkar hur länge som helst. Faktum är att det ju körs non-stop i princip genom hela låten (4 min-ish). Det sjöngs förmodligen på The Arks konsert också (jag stod inte så nära scenen att jag hörde publikens påhitt) eftersom Ola Salo inför sista låten sa att han tyvärr skulle göra publiken besviken, för de skulle inte spela Seven Nation Army. Klockrent tycker jag, vad fan snackar han om tyckte nog andra.

Det finns inte så mycket mer (säkert egentligen jättemycket mer) att säga om låten, förutom att jag helt plötsligt blev väldigt taggad på att gå genom White Stripes musiksamliung. Fast jag har liuksom aldrig lyssnat på dem förut. White Stripes bestod förresten av Jack White och Meg White. Syskon? Nej, men en gång i tiden gifta. Meg White är givetvis coolast, för hon är ju tjej. Fast kolla i videon liksom, vilken grym känsla! Videon ja, den har ni en länk till här (Youtube). Och här är låten utan video, på Spotify. Vill ni lyssna på all musik jag skrivit om i den här bloggserien så finns det givetvis (?) en playlist för det, både på Spotify och på Youtube (det som såg ut som länkar var länkar). Youtube-listan är tyvärr inte komplett (saknar Melon t.ex) menmen…

UPDATE 2012-07-29: Lägger till länkar enligt min ”nya” standard.

Låt: Spellista:

För att vara ett band som har engelska ordet för vit med i namnet har White Stripes använt väldigt mycket rött i sin marknadsföring. Fast jag klagar inte, det är ju snyggt.

(Förra) Veckans låt: One Of Us Is Gonna Die Young

Vad faan gör man om man haft en vecka fylld med bra (och mindre bra) musik och ska välja ut Veckans Låt? Är man som mig så blir man sjuk/trött/lat och skriver inte ihop något förrän fredagen veckan efter. Fast när man väl skriver något så skriver man om en låt från en av de bästa konserterna man såg på festivalen man precis var på. Och då var valet inte så svårt.

Det fanns nämligen tre artister/band som hade överlägset bäst konserter. Två av dem har redan en låt i Veckans Låt-spellistan, men den tredje har inte det. Alltså väljer jag en låt från den tredje. Den tredje är The Ark. Och One Of Us Is Gonna Die Young var den överlägset bästa låten på deras konsert. Eller ja, egentligen var ju bästa låten från deras konsert Forever Young, ursprungligen av Alphaville, från 1984. The Ark gjorde allt för att visa hur bra de var och sedan påminde de oss om hur bra Alphaville var. Otaktiskt. Hursom så var Forever Young ju bara ett litet inslag i One Of Us Is Gonna Die […]. One Of Us Is Gonna […] sjöngs ju både innan och efter, så man kanske kan säga att det var One Of Us Is […] hela tiden. Typ. Kanske.

Fast jag tänkte inte säga så mycket mer om One Of Us […] eftersom det kommer en del om den i inlägget om konserten som jag tänker skriva. Någon gång (läs: aldrig)… Jag vet inte om One Of […] är The Arks bästa låt, de har liksom gjort många som ligger på ungefär samma nivå. Men förra veckan, på Epic Putte (i Parken), i Karlskoga, så var One […] definitivt bäst. Enligt mig i alla fall, vad säger Johanna (som var där med mig)? ”Oj, jag vet inte… Vet inte vad den hette :P” och ”En av dom äldre låtarna.”. Jaha…

Här har ni en länk till låten på Spotify och på Youtube och till spellistan på Spotify och på Youtube. Det är ju standard procedure liksom.

UPDATE 2012-07-29: Lägger till länkar enligt min ”nya” standard.

Låt: Spellista:

I […] hävdas det att någon ska dö ung. Ja, inte är det jag i alla fall. Bilden snodde jag från bloggen Musicinmylife. Alltså inte Musicismylife, som Egils flickväns blogg heter. Musicismylife är en sådan där blogg som jag älskar, som ber om ursäkt för att det inte skrivs några inlägg och lovar bättring och sedan inte skriver ett skit på mer än en månad. Det får mig att känna mig bra. Musicinmylife-tjejen däremot var också på Putte i Parken. Och tog den här bilden på Putte i Parken. Alldeles själv. Och sedan snor jag den bara. Sådan är jag…

Epic Putte – Vad tyckte andra?

Oj, vad mycket det finns att skriva om Putte i Parken. Men oj, vad trött jag är. Så just nu orkar jag nog bara med ett inlägg med länkar till andras åsikter, mina kommer senare någon gång. Förhoppningsvis. Fast andras åsikter är ju också intressanta, tycker jag i alla fall. Dessutom blir det ju en lista med vilka band jag sett, eftersom det bara är dem jag orkar leta recensioner till.

Onsdag

Torsdag

Fredag

Lördag

19 artister, 20 spelningar. Roligare än så blev det inte. Men en massa recensioner har du att läsa tills jag orkar ta tummen ur själv och skriva mina åsikter. Ordningen Festivalrykten, Musicstage, Karlskoga-Kuriren är inte en slump, det är även i den ordningen jag rankar dem rent respektmässigt. Festivalrykten och Musicstage ligger ganska nära varandra och Karlskoga-Kuriren (ofta från meny.nu) är ett rejält hopp ner.