Inlägg om album: Handen i fickan fast jag bryr mig

Som jag skrev om tidigare släppte Veronica Maggio sin nya skiva idag 4 oktober 2013 och tack vare att hon smyglagt upp låtar under veckan känner jag mig redan nu tillräckligt inlyssnad för att kunna skriva ett sådant här inlägg. Och man kan ju inte missa chansen att skriva om ett album samma dag som det släpps, så vi kör väl igång då antar jag! Eftersom skivan är sprillans ny kan jag tyvärr varna redan nu för att kvaliteten på vissa Youtube-klipp kan vara rätt tveksam. Lyssna via Spotify om du kan. Länken nedan är till en spellista på Youtube, där inte alla låtar finns med. Någon lade upp hela skivan som en video som går att nå här om man vill. Man kan göra en spellista där man klipper och håller på så man kan få höra låtarna en och en men det orkar jag inte.

Album:

__________________________________________________________________

1. Sergels torg 

Låten som inleder skivan är även vad som inledde min hype för den här skivan. Sergels torg är nämligen den första singeln från skivan och släpptes så tidigt som i augusti. Första gången var jag måttligt imponerad, men eftersom det ju är Veronica Maggio det handlar om gav jag såklart låten en både andra och tredje chans. Dessutom spelades den ju på P3 (det gör den fortfarande, på A-listan till och med) så det är svårt att undgå även om jag skulle vilja. Och ganska snabbt insåg jag att det här är ju faktiskt riktigt bra! Genast kunde jag liksom inte riktigt vänta innan jag fick mer nytt från Maggio.

Vad Sergels torg egentligen har med något att göra vet jag egentligen inte och jag vet inte särskilt mycket heller om vad låten handlar om. Det är ju hyfsat tydligt att låten har en rätt uppgiven ton, lite ”livet är hopplöst” över den liksom. Men min poäng var egentligen att den här låten är precis som många andra låtar på skivan: Jag fattar ingenting, men jag gillar.

Alla som känner mig kan såklart gissa att det är sista minuten som jag gillar bäst av låten. Maggio sjunger där med en onaturligt jätteextremt ashög ton som ingen vanlig människa skulle klara av. Fast Veronica har ju aldrig varit vanlig…

Som första singel får låten givetvis även en musikvideo, som man kan se genom att klicka ovan. Den utspelar sig något oväntat inte på Sergels torg, trots att Sergels torg ju har ett ikoniskt utseende. Istället åkte hon till Gran Canaria, bodde på ett femstjärnigt hotell och hade det bra. Man kan förklara det med att hon tyckte det var mysigare på Gran Canaria än i Sverige, eller så skriver man som Jonas Wendin gjorde på Facebook.

Jag tycker videon är utmärkt! Enligt min tolkning är Sergels Torg ändå bara en metafor för den kyla och den känslan av misslyckande man kan känna under ett uppbrott. Vi är ju alla bekanta med ”Plattans” rykte som en plats för vilsna och förtappade själar som slavar som marionetter under drogerna. Med andra ord tror jag inte att låten nödvändigtvis utspelar sig på Sergels Torg bara för att det är titeln på låten. Känslan av total ensamhet i videon är väldigt tydlig och jag tror att det är snarare det som är essensen i den här låten. Man får läsa mellan raderna lite.

2. Jag lovar

Nästa på tur ”Jag lovar”… Ni som kanske har minnesluckor ifrån någon tur med en finlandsfärja någon gång i livet kanske kan lyssna på den här och lyckas pussla ihop någon bit av er kväll? Hoppas.

Det här är en av de låtarna som släpptes i förtid under veckan och precis som för alla de låtarna skrev V.M. en liten rad om den på Facebook. Trevligt av henne tyckte jag, så därför tänker jag dela med mig av alla de citaten här. Om du inte förstod det är det alltså därifrån ovanstående citat kommer från.

Precis som Veronica själv skrev så handlar låten om minnesluckor (”jag minns inget från igår kväll”) från någon tur med en färja (”det gungar fastän vi står stilla, står kvar i hamnen och mår illa”). Duktigt av Veronica Maggio att veta vad en låt med Veronica Maggio handlar om. :O Eller ja, hon vet ju såklart vad alla hennes låtar handlar om, men den här hade nog faktiskt även jag kunnat lista ut vad den handlade om. Däremot känns det lite kryptiskt av henne att säga att låten skulle hjälpa någon att pussla ihop någon bit av kvällen. Vad menar hon med det egentligen? Jag fattar ingenting.

Den här låten hör enligt mig inte till det bästa från skivan, men eftersom Veronica Maggio numera verkar vara immun mot att göra dåliga låtar så är den såklart bra ändå. Jag har inte så mycket att säga egentligen, känns rätt mycket som klassisk Maggio-musik när den inte är som bäst.

Om någon undrade var titeln på skivan kommer från så är det förmodligen den här låten. Eller så var det tvärtom. Hon sjunger i alla fall ”Handen i fickan fast jag bryr mig” här. Utan något egentligt sammanhang, så förstod du inte vad hon menade tidigare gör du nog inte det nu heller. Jag fattar som vanligt ingenting.

3. Hela huset

”Hela huset”, äntligen får ni höra den. Den kanske finaste låten på hela skivan. Jag presenterar stolt: Håkan Hellström! (och jag)!

Japp, du läste rätt (om du läste Håkan Hellström), Veronica Maggio har gjort en låt med Håkan Hellström. Det här är förmodligen väldigt stort för väldigt många, men jag som inte är något jättestort Håkan-fan blev inte direkt jätteexalterad. Första gången jag lyssnade på den blev jag sjukt besviken när andra versen (Håkans vers) började. Låten inleddes liksom med en vers och refräng av Veronica Maggio som sjunger lika bra som hon brukar göra. Och så kommer Håkan, som inte alls kan sjunga, och liksom ändrar tonen på låten helt.

Jag vet att det är lite uttjatat att säga att Hellström inte kan sjunga, men han kan ju verkligen inte det. Inte rent i alla fall. Han har dock lyckats göra låtar som passar hans röst, där han istället drar fördel av att han inte kan sjunga. För visst har han gjort en hel del bra låtar och alla låtar som är riktigt bra bygger verkligen på att han inte sjunger rent. Skulle han sjunga rent i de låtarna skulle de bli mycket sämre. Men när det blandas med någon som sjunger så bra som Veronica Maggio passar det liksom inte in.

Men redan första gången jag lyssnade tyckte jag att refrängen efter Håkans vers, där både Maggio och Hellström sjunger, var riktigt bra och mycket bättre än första refrängen. Andra gången jag lyssnade störde jag mig inte alls på övergången mellan Veronica-refräng och Håkan-vers. Numera gör jag det i princip inte alls, även om den inte känns optimalt mixad. Vilket man inte kan säga om refrängen där de båda sjunger, det känns perfekt mixat.

V.M. kallar själv låten för den kanske finaste på skivan och jag håller nog faktiskt med, men finaste är som bekant inte samma sak som bästa. Inte nödvändigtvis i alla fall.

Refrängen går i princip ut på att allt är för bra nu. Vad fan, det är det ju inte alls! Jag har aldrig i hela mitt liv upplevt att allt skulle vara för bra. Det som de menar är kanske att det helt enkelt inte kan vara så bra utan att allt förmodligen kommer skita sig rejält snart så det är ju inte nödvändigtvis positivt. Men ändå, allt kan ju inte vara för bra. Jag fattar ingenting.

4. Va kvar

Låten ”Va kvar” innehåller en mening som jag känner mig sjukt nöjd med. Det ser så snyggt ut i skrift också. Såhär: ”Hörredu hörru hureremerei.”

Jag gillar ovanstående citat från Veronica Maggio. De som följt den här bloggen ett tag vet att jag ofta brukar fastna vid enstaka meningar i låtar, som ofta inte ens är med i refrängen. Jag kan dock tänka mig att vissa tycker att det är lite respektlöst. En låt är ju en hel historia, att bara ta en mening ur sitt sammanhang kan ju räknas som att man förstör det för att man inte får hela bilden. Det tycker inte jag och tydligen inte Maggio heller. Visst är låtar ofta en historia och berättar något men det betyder inte att inte en enstaka mening kan vara riktigt bra och höja låten. Om någon undrar när Maggio sjunger de berömda orden ”Hörredu hörru hureremerei” så är det ungefär 30 sekunder in i låten.

Den här låten släpptes i måndags tillsammans med Hädanefter på Spotify och jag har därför lyssnat på den under hela veckan. Ursprungligen tyckte jag Hädanefter var bättre och det tycker jag nog fortfarande, men Va kvar växer.

Fråga mig inte vad den här låten handlar om, för om ni inte fattat det än så är det så här: Jag fattar ingenting.

5. Låtsas som det regnar

Jag skrev ”Låtsas som det regnar” i min ensamhet på ett hotellrum med panoramafönster ut mot en regnig stad mitt i natten. Får lite ångest varje gång jag sjunger eller hör den. Hoppas nästan att fler ska få det…

Ja, ja, JA! Helt rätt inställning! Man behöver inte göra låtar som folk blir glada av. Det viktiga är att folk känner. Ångest är också en känsla, en stark sådan till och med! Tyvärr lyckas hon inte med att få mig att få ångest, men tanken är ju rätt i alla fall.

Tydligen är det här en låt som Veronica Maggio som hon spelade under sin turné förra året. Ni kanske har noterat att jag inte har någon Youtube-länk för den här låten och det är för att jag inte hittade någon. Det finns dock några videos från när hon framfört den live. Den mest populära (och förmodligen bästa) är faktiskt från Kalasmottagningen 2012, som är en mottagning för nya studenter på LiU (eller kanske bara LiTH). Alla nya studenter har gratis entré och äldre studenter får betala en mindre summa pengar. Men jag var inte där. Varför inte? Ja, säg det… Jag borde nog ha varit där. Hela (eller åtminstone en stor del av) spelningen verkar finnas på Youtube i halvkass kvalitet för de som vill se. Bara framträdandet av Låtsas som det regnar finns också på Youtube och där är faktiskt kvaliteten rätt hyfsad åtminstone innan bakgrundsmusiken sätter igång ordentligt. Låten skiljer sig dock en del från den slutgiltiga versionen, främst med någon form av syntetiskt eko.

Halvintressant information kan vara att Snook på sitt debutalbum hade en låt som hette det snarlika Låtsas som att det regnar. Veronica Maggio var som bekant tidigare tillsammans med Oskar Linnros från Snook och hon var även med på någon låt med Snook har jag för mig. Men nu är hon singel såvitt jag vet (det är slut mellan henne och Nils Tull också) och har gjort sin alldeles egen Låtsas som det regnar, som inte har något med varken Snook eller Oskar Linnros att göra. Tror jag. Jag vet inte.

Jag vet inte, den här låten ger mig inte så mycket och den är nog faktiskt skivans tråkigaste. Känns lite dåligt av mig att säga det eftersom det även är skivans lugnaste och man då lätt drar slutsatsen att lugna låtar är tråkiga. Och det tycker jag inte alls, lugna låtar kan vara sjukt bra, men det krävs rätt mycket när man inte längre kan få lite draghjälp av en bra melodi eller något. Jag vet inte, jag tycker inte Veronica Maggio gör fel som gör lugna låtar, jag tycker definitivt att hon ska göra det (också, vill inte bli av med de mindre lugna låtarna heller). Tyvärr prickar hon bara inte riktigt helt rätt med den här låten.

Enligt citatet som nu börjar vara en bit ovanför så skrev hon den här låten en regnig natt. I låten sjunger hon även ”Det har regnat i dagar”. Ändå heter låten ”Låtsas som det regnar” (vilket hon även sjunger att någon gör). Varför låtsas om det nu regnat i dagar? Jag fattar ingenting.

I den här intervjun kan man få reda på att den här låten betyder extra mycket för Veronica. Man får även höra lite om Hela huset och får reda på att hennes son fyller år idag. Grattis Veronica Maggios son! Du är självklart mer än bara Veronica Maggios son, du är förmodligen en bra person även om man inte vet vem din mor är. Men eftersom jag inte vet vad du heter får jag tyvärr referera till dig som Veronica Maggios son. Å andra sidan lär du ju inte läsa det här, eftersom du bara fyller tre år. Men grattis ändå!

6. Hädanefter

En av dom svåraste låtarna att göra färdigt på den här skivan var ”Hädanefter”. Den har gjorts i fem olika versioner och ett tag trodde jag inte att vi skulle lyckas bli färdiga. Därför känns det extra skönt att äntligen kunna presentera den slutgiltiga versionen. Äntligen!

Tidigare i veckan skrev jag att det här var den hittills bästa låten från skivan. Stämmer det fortfarande, nu när jag hört alla? Vi får väl se, men tills vidare kan jag ju säga att det definitivt hör till en av de bästa från skivan. Och inte konstigt det, när den spelats in i fem olika versioner. Ju mer tid man lägger ner desto bättre blir det liksom. Det gäller kanske inte generellt, men med den här låten stämmer det verkligen. För jag har svårt att tro att någon annan av versionerna är bättre. Trots det skulle jag gärna vilja höra alla fem versioner. Vad sägs om att släppa dem på en Hädanefter-singel? Om någon som läser det här mot all förmodan skulle ha något att säga till om när det kommer till Veronica Maggio och vad hon lanserar så snälla, se till att det händer. SNÄLLA!

Vad är det då som gör att jag gillar den här låten? Titeln säger egentligen allt. Hädanefter liksom. Vad fan är det för jävla ord? Vem säger ens hädanefter? Liksom någonsin? Jag tror inte att jag någonsin sagt det i en mening. Känns fullständigt onaturligt. Just därför gör bara det ordet den här låten så mycket bättre. Det är ett häftigt och ovant ord, blir liksom lite exotiskt på något sätt.

Det är (såklart) inte enbart på grund av användandet av ordet hädanefter som jag gillar låten. Det här är faktiskt en av få låtar där jag verkligen gillar texten. Inte för att jag ogillar texten i några andra låtar, jag är helt enkelt oftast rätt likgiltig. Jag gillar musiken och bryr mig inte så mycket om texten. Jag får känslan av att Veronica Maggio faktiskt skriver bra texter och många av hennes fans skulle säkert lyfta fram det som en av hennes bästa egenskaper. Jag nöjer mig dock för det mesta med att det låter bra. Vilket det ju alltid gör. Jag vet inte vad Maggio själv skulle hävda att den här låten handlar om men för mig handlar den om det klassiska tomma löftet ”jag kan förändras för dig” som ges när man har någon egenskap som är dålig. Till att börja med är det inte bara ett dumt löfte, man borde inte ändra sig för någon annans skull. Skulle jag ta steget och gå från att bara vara en vanlig kille till att bli en kille med hatt skulle jag inte göra det för att någon annan tycker det är coolt med hatt, utan för att jag tycker det (och alla andra borde också tycka det, se förrförra inlägget). Men framförallt så funkar det inte. ”Hädanefter ska jag vara bra” liksom? Nej, det kommer du inte vara, varför var du då dålig förut? Jag får känslan av att det Maggio vill visa här är just det, orimligheten i det löftet. Eller så handlar det om att det är värt att göra ”vad som helst för dig i världen” för att någon annan är så häftig. I så fall tycker jag du har fel Maggio.

7. Trädgården en fredag

Dags för ”Trädgården på en fredag”! Jag har oförtjänt dålig karma när det kommer till att köa. Det visar sig gång på gång.

Jag vet inte, känns som att jag inte ens riktigt gett den här låten en chans. Det känns som att alla skivor har en låt som jag liksom aldrig lär mig namnet på men ändå känner igen när jag hör den. En sådan låt är det ju rät naturligt att den inte blir någon favoritlåt. Trädgården en fredag är en sådan låt. Det hjälper inte att Veronica Maggio själv skriver om att hon är dålig på att köa. Vad har det med något att göra? Handlar den här låten om att köa eller? Jag fattar ingenting.

Det blir av naturliga skäl inte så mycket skrivet om den här låten av mig. Jag vill dock vara tydlig med att det såklart inte är en dålig låt. Den ligger väl över medel liksom och de flesta artister skulle kunna vara rätt glada om de hade en sådan här låt. Jag tänker på typ Linnea Henriksson-nivå när jag hör den här låten. Veronica Maggio-nivå är mycket (mycket) högre vilket gör att det här inte blir någon hit i mina öron.

8. Dallas

Den här låten och nästa låt är de som släpptes på Spotify först när skivan faktiskt släpptes. Varför det? Var det för att den hade varit dålig reklam för skivan? Gömdes de sämsta låtarna för att vi inte skulle tveka med att köpa skivan? Nix, istället lämnades några av de bästa låtarna för att man skulle ha något häftigt att lyssna på när det väl blev dags för skivan.

Det var rätt länge sedan man kunde få höra åtminstone delar av den här låten, den 27 augusti lades detta klipp upp på Youtube, där Veronica Maggio pratar om Dallas och hur den kom till och så. Av oklar anledning är det även med lite videomaterial från PP3 där man kanske kan tro att de spelade Dallas. Eftersom klippet handlar om Dallas och de säger ”Fuck me, vad bra den här låten är” så tror man ju att det är så. Men… Det stämmer ju inte, det var ju Sergels torg som spelades! Jag hörde nämligen andra halvan av den intervjun (från låten och framåt typ) så kände igen det de sa och blev förvirrad. Här går det att lyssna på intervjun med Maggio från det programmet. Den är drygt en kvart lång total (8:44 + 6:36) och i början av den andra delen hör man citatet ”Jag kallade dig för P3:s first lady” som man även kan se i klippet. Däremot det där med ”fuck me” är inte med, trots att jag tycker att jag känner igen det. Konstigt! :O I den intervjun pratar hon även rätt mycket om Sergels torg, så kanske borde länkat till den där uppe istället. Men det orkar jag inte göra, så jag hoppas alla som är intresserade av den låten även läser hela vägen hit. På Youtube-klippet pratar hon dock om Dallas och det är ju den vi ska skriva om nu.

Tydligen handlar Dallas för Veronica Maggio om att sitta på ett plan på väg till ett ogenomtänkt bröllop i Las Vegas och att man tvivlar på hela idén med giftermål. Med Veronica Maggio-logik blir ett flygplan till Las Vegas till en låt om Dallas. Jaja, det är ju bara drygt 170 mil mellan städerna (längre än Sverige från norr till söder) så det är ju lugnt. Äsch, ärligt talat skiter jag i så länge musiken är bra. Och musiken är bra, väldigt bra. Dessutom vet ju Veronica uppenbarligen om att det inte riktigt går ihop med Las Vegas/Dallas.

Jag är rätt fascinerad över att Dallas-referensen fortfarande funkar. Dallas är ju en TV-serie från 80-talet. Eller ja, den började ju redan 1978, men den gick över hela 80-talet och slutade i början av 90-talet (1991). Visst gjorde de en reboot på Dallas förra året, men det är ju knappast den versionen Maggio sjunger om. Sjukt daterad referens, men trots att jag föddes samma år som serien lades ner (den slutade dock i Sverige först 1993) så känner även jag att jag delvis kan relatera till Dallas. TV var en helt annan grej förr. Herregud, Hylands hörna-referenser funkar ju till och med på svenska folket. Och det slutade visas 1983.

Här kan jag faktiskt tycka att Maggios beskrivning av låten är helt rimlig. För mig handlade väl låten typ om att få någon form av besked om kärleken. Är nuvarande personen rätt eller ska hon fortsätta leta? Det lyckades jag lista ut med meningen ”jag vill veta, ska jag sluta leta”. Ibland är jag smart…

Introt till den här låten, eller närmare bestämt slutet på introt till den här låten känns väldigt bekant. Jag kan inte alls placera det, men det känns som att det är taget från någon annan låt som är bra. Inget fel med det förstås, men jäkligt irriterande för att jag vill lyssna på den låten och inte har någon aning om vilken det är. Någon som kan hjälpa mig?

9. Bas gillar hörn

Den andra låten som släpptes först idag är även den riktigt bra. Härligt!

Som vanligt fattar jag ingenting. ”Jag gillar dig som bas gillar hörn”. VAAAAAAAAAAAAA? Gillar bas hörn eller? Har jag missat något nu igen? Jag blir lite frustrerad när jag aldrig fattar någonting.

Oerhört chill stämning på den här låten. Ofta har låtar liksom små uppehåll innan de kommer med full styrka och liksom bara säger ”nu jävlar kör vi för fullt”. Veronica Maggio har gjort en del sådana låtar och det finns en del sådana på den här skivan också. Inte den här låten dock. Den har istället ett uppehåll (innan ”som bas gillar hörn”) för att sedan liksom komma med megachill-partiet. Sjukt najs ju! Synd bara att låten låg så sent på skivan att jag började tappa förmågan att skriva ordentligt. 😛

10. I min bil

Här kommer ”I min bil”… Om den här låten hade varit en film så hade den varit en lite ”short cuts”-aktig film. Där handlingen utgörs av en massa olika handlingar som till slut flätas ihop. En en regnig kväll på en parkering, en bilresa från en flygplats i LA och en mardröm.

Tionde och av någon anledning sista låten på skivan (varför så få?) heter I min bil och beskrivs av Veronica Maggio som ovan. Och jag gillar beskrivningen, det låter riktigt lovande. Precis som med Låtsas som det regnar innebär tyvärr inte en bra beskrivning att låten nödvändigtvis är lika bra.

Bara att ordet ”bil” är med i titeln gjorde mig omotiverat negativ till den. Jag har liksom aldrig förstått grejen med bilar och har efter mitt misslyckade körkortsförsök (som jag gav upp långt innan jag ens fyllde 17 år) varit omotiverat militant motståndare till bilar. Visst ser jag bra mycket fler nackdelar än fördelar med bilar, men att vara så anti att jag blir negativt inställd till en låt bara för att den har ordet bil i titeln är ju bara fånigt. Jag inser att det är dumt, men jag lär inte ändra på mig. Folk ändrar inte på sig.

Om man bortser från hela bilgrejen så är det faktiskt inte en jättehäftig låt heller. Inte alls en värdig avslutning på ett album som i stort är väldigt lyckat.

Extra (Spotify). Mörkt

Här kommer ett litet extraspår som bara finns på Spotify. Texten inspirerades på nåt sätt av skivans art-work. Lite av en meta-låt kan man säga.

Eftersom den här låten egentligen inte är en del av skivan tänker jag inte skriva så mycket om den. Lyssnade på den första gången när jag cyklade hem från dagens sista föreläsning som slutade 19.00 och då var det mörkt. Vilket ju passade rätt bra. Jag gillar hur låten inspirerades av skivans artwork vilket ju bara gör det ännu dummare att den inte ens är med på skivan. Det är ju knappast som att den inte fick plats liksom.

Jag vill även uttrycka min avsky (alldeles för hårt ord, jag ogillar bilar mer) för den här typen av beteende. Herregud, släpp bara alla låtar på skivan oavsett hur man får tag på skivan. Jag kan acceptera att premiera folk som faktiskt köper skivan (fysiskt eller nedladdning) framför folk som lyssnar via någon streamingtjänst (som Spotify). Jag kan även acceptera att bara släppa låtar på den fysiska utgåvan. Men att bara släppa på Spotify känns ju jättedumt och konstigt. Det bästa vore ju bara att låta folk lyssna på musik på det sätt de vill (så länge artisten får betalt). KOM IGEN!

__________________________________________________________

Sammanfattningsvis så inser jag att jag kanske skrivit rätt negativa saker om rätt många låtar nu, men jag skulle ju inte ha skrivit ett sådant här inlägg om jag inte gillade skivan. Det tar ju flera timmar och antalet personer som läser det är minimalt. Huruvida skivan är bättre eller sämre än förra skivan (Satan i gatan) verkar vara den ständiga frågan hos alla andra, men det känner jag är rätt ointressant. Det intressanta är hur bra de bästa låtarna är. Och nej, tyvärr kommer nog ingen upp i Mitt hjärta blöder-nivå. Men jag ska ju ändå utse skivans bästa låt, eftersom jag helt enkelt brukar göra det i sådana här inlägg. Nu är ju dock skivan extremt ny och även om jag lyssnat på låtar från den hela veckan kan det ändå hända att min åsikt ändras de kommande veckorna. Dessutom var valet svårt eftersom många låtar är ungefär lika bra eller bra på olika sätt och så vidare. Valet stod mellan Hädanefter, Dallas, Bas gillar hörn och bubblarna Hela huset och Va kvar (så totalt hälften av låtarna). Men det får ju bara vara en låt, så…

Skivans bästa låt: Dallas

Handen_i_fickan_fast_jag_bryr_mig

Det börjar nästan bli en tradition att jag klagar på albumens omslag i denna bloggserie (har gjort det två av två gånger tidigare) och jag gillar ju inte det här skivomslaget heller. Eller titeln på skivan. Synd. Men musiken är ju bra!

Annonser

Handen i fickan fast jag bryr mig

Som jag hoppas att alla vet så släpper Veronica Maggio sin nya skiva på fredag. Skivan heter Handen i fickan fast jag bryr mig, av oerhört oklar anledning. Jag fattar inte alls titeln men antar att det är någon from av ”jag bryr mig, även om det inte ser ut som det”. Vilket ju är fint och så, själv är lite av min inställning till livet att bry mig, men satsa som fan på att det inte ska synas.

I alla fall… Om ni är som jag tycker ni att det är helt ofantligt långt till fredag och vill lyssna NU! Det kan ni, delvis, faktiskt göra. Veronica har nämligen bestämt sig för att under hela veckan släppa två nya låtar om dagen på Spotify som man kan lyssna på. Hittills har tre låtar kommit och en fjärde kommer om ~45 minuter vid publiceringen av det här inlägget. Dessutom släpptes ju Sergels torg för ett tag sedan, vilket gör att det är totalt fyra låtar man kan lyssna på från nya skivan nu (kanske fler när du läser det här). Och det är riktigt lovande, min favorit just nu är Hädanefter, följt av Sergels torg, följt av Va kvar, följt av Låtsas som det regnar. Ännu har ingen låt kommit upp i Mitt hjärta blöder-nivå, men det kanske kommer med lite tur?

Menmen, nog skrivet, lyssna och hypa istället, det här är förmodligen årets största och bästa svenska skivsläpp!

Handen_i_fickan_fast_jag_bryr_mig

Jag förstår mig inte på varken namnet eller omslaget på skivan, men vad spelar det för jävla roll? Det är ju musiken som räknas.

I övriga skivnyheter släppte Icona Pop nyligen sin internationella debutskiva (i Sverige har de redan släppt en skiva) i USA. Den släpps i Sverige måndag nästa vecka såvitt jag förstått, men går redan nu att lyssna på i en spellista jag slängt ihop på Youtube. De fem första låtarna är låtar som man hörde redan innan skivan släpptes, men All Night och Girlfriend har i alla fall inte släppts på skiva tidigare. Båda dessa låtar är bra, framför allt Girlfriend som är riktigt jäkla bra. Bland de låtar som var nya ”på riktigt” var jag tyvärr besviken på alla utom Then We Kiss. Men Then We Kiss hör å andra sidan till det bästa de gjort. Det är inte deras bästa, men den ligger där uppe i toppen.

Inlägg om album: Icona Pop

Mitt första inlägg i den här bloggserien fick kommentarerna ”Fan vilken värdelös recension” (Dce) och ”Tycker att recensionen är fett skön. Snyggt!” (Vinylplatta). Fast det var ju ingen recension och det är inte det här heller. Men berätta gärna vad ni tycker ändå. 50% röstade på värdelös förra gången, kan jag vara bättre nu? Formatet blir ungefär samma som förra gången, det kändes som ett bra format.

Album:

__________________________________________________________________

1, Sun Goes Down

Icona Pop (skivan) inleds med en låt på ungefär 3,25 minuter (3 minuter, 15 sekunder) med The Knocks, St. Lucia och Icona Pop (artisten). The Knocks är en amerikansk ”elektronisk musik”-duo med två snubbar. St. Lucia är en snubbe som ursprungligen är från Sydafrika, men som numera bor i USA. Icona Pop däremot är som bekant två snubbinnor (IT’S A WORD!) från Sverige. Lite beroende på vem man frågar förstås, Sverigedemokraterna skulle kanske ha en del att säga till om när de hör att jag hävdar att en person vid namn Aino Jawo är svensk. Caroline Hjelt kan de kanske acceptera, men Aino Jawo… Skulle inte tro det. Jag tycker förstås att hon både är svensk och coolast i bandet. Fast nej, det här kommer inte bli som när jag skrev om Framgång & Efterfrågan då det blev en kamp mellan Maskinens bandmedlemmar. Detta helt enkelt för att jag inte kan identifiera vad Aino gör och vad Caroline gör.

Den här låten känns på många sätt som en introlåt, vilket förklarar varför den ligger först på skivan. Jag kan dock tycka det är lite synd att inleda med den här låten, eftersom det är en av skivans svagaste. Dessutom har vi ett intro på drygt 30 sekunder innan vi hör någon tungt redigerad mansröst i typ 20 sekunder innan vi äntligen får höra något som eventuellt skulle kunna vara en kvinnoröst från Aino/Carro, dock fortfarande rätt tungt redigerad. Det är först efter ungefär en minut och 20 sekunder som jag hör den välbekanta Icona Pop-sångrösten. Sedan fortsätter låten så, med alltför lite Icona Pop och utan någon riktig variation. Hela låten känns på sätt och vis som ett intro och det lyckas den visserligen bra med, men jag ser hellre att skivor inleds med riktigt feta låtar istället för låtar som känns som intron.

2. I Love It

Det här måste väl ändå vara Icona Pops absolut mest kända låt. Den här låten är de dock inte heller ensamma om, utan här tog de hjälp av Charli XCX. Charli XCX är en brud från England,.sin op engelska Wikipedia hävdas vara en singer-songwriter. Jag vet dock inte om hon sjunger något på den här låten, mitt rätt så otränade öra tycker det låter som Icona Pop hela tiden. Charli XCX är dock faktiskt född på 90-talet, vilket försvarar hela ”you’re from the 70’s but I’m a 90’s bitch”-grejen, något som jag ´”kritiserade” Icona Pop för när jag skrev om den här låten som Veckans låt vecka 19 2012 (ungefär 30 veckor sedan).

Ja, jag har alltså redan skrivit om den här låten tidigare och jag står fast vid vad jag skrev då, så läs det via den här länken. Dessutom har nog alla både hört och bildat sig en uppfattning om den här låten redan, så behöver inte skriva så mycket mer. Vissa kanske tycker den är uttjatad, men jag tycker fortfarande den är riktigt jäkla bra.

3. We Got The World

Efter största hitten så kommer ytterligare en hit. Eller i alla fall en singel, med musikvideo och så. Musikvideon är samma stil som den till I Love It, vilket jag tycker är bra. Det är en skön stil och det ger en visuell identitet till bandet. Icona Pop har gjort två musikvideos till, till låtarna Nights Like This (12) och Manners (8). Båda är (såklart) bra, men de följer inte riktigt den visuella stil som de senaste gjort. Speciellt inte Nights Like This, som kör med någon form av grunig old school-känsla. Manners kör med en unik och cool stil, som är lite halvnära den nuvarande, men ändå inte riktigt. We Got The World-videon är snäppet mer sexuell än tidigare videos och innehåller bland annat en Aino som tycker att Caroline behöver ligga, en naken och skakande rumpa (inklusive annan persons hand), en kvinna som visar sina bröst (eller om det är en man med moobs…), en Caroline med nakna bröst (dock blurrade), en Aino i BH, en Carro i bara trosor (som ligger på mage), en Carro som hånglar med en (manlig) strippa samt en Aino som tafsar på både sina egna och Carolines bröst. Nu kanske det låter som en enda sexorgie i min beskrivning, men så är det ju inte. De klipp jag beskrivit är alla extremt korta och för det mesta är alla fullt påklädda. Vilket är långt från motsatsen till sexiga, båda tjejerna i Icona Pop är hur sexiga som helst även med kläder. Men det är ju så det brukar vara med sexiga personer, det spelar ingen roll hur mycket eller lite kläder de har på sig, de är lika sexiga ändå. Videon ger faktiskt mer en USA-romantisk känsla än den ger en porrig/sexfixerad stämning.

Låten i sig är en värdig uppföljare till I Love It och känns faktiskt snäppet mer sofistikerad. Oerhört trevlig låt faktiskt, men vet inte riktigt vad mer jag ska säga.

4. Downtown

”Suck my dick, suck my motherfucking dick, dick”. Visst, Dickheadz gamla låt har ju sin charm, men den är ju egentligen jäkligt omogen. Icona Pop har lyckats göra en låt om cunnilingus, som ju är den kvinnliga motsvarigheten till fellatio, på ett värdigt sätt. För de som inte är så inne med fint språk så kan man översätta cunnilingus till ”slicka fitta” och fellatio till ”suga kuk”. Men jag tycker cunnilingus och fellatio låter mycket mysigare. Speciellt cunnilingus, det låter ashäftigt. Visst ger en bildgoogling på cunnilingus med safesearch av inte särskilt barnvänliga resultat, men mer barnvänliga än ”licking pussy” i alla fall. Och så låter det trevligare. Icona Pop väljer inget av uttrycken, de väljer istället att berätta att ”I like it when you kiss me downtown”. Ett trevligt sätt att uttrycka det och jag har ju länge gillat låtar där det sjungs om cunnilingus.

5. Ready for the Weekend

Få se nu här, allt över denna rad skrev jag i början av december 2012. Allt under skrev jag år 2013, okänd tid. Just det här skrev jag 22:43 19/1 2013. Jag är alldeles för lat för att kolla vad jag skrev ovanför och det är inte direkt som att jag minns det heller, så det här kanske blir jättekonstigt nu. Kan i alla fall meddela att när jag skrev det som står ovan hade jag inte skivan, men nu har jag skivan. Fysiskt. Japp, fysiska skivor säljs fortfarande och vissa av oss är så pass konservativa att vi vill ha dem.

Jag kanske kommer ångra det här, men det känns som att det här är den mest partyvänliga låten på skivan. Eller ja, egentligen är väl typ I Love It mest partyvänlig, bara för att flest personer känner igen den och det är bra att spela låtar som folk känner igen. Den blev förresten alldeles nyss (i skrivande stund) utsedd till Årets låt på P3 Guld. I Love It alltså, men det är ju inte den det ska handla om nu.

Ready for the Weekend är i alla fall skriven av Elof Loelv, Tove Lo, Aino Jawo samt Caroline Hjelt. Den är producerad och mixad av Elof Loelv, mastered (hittade faktiskt ingen vettig översättning) av Björn Engelmann från Cutting Room, Stockholm samt publicerad av Publishing Company TEN/Warner Chappell Music. Låten spelades in på TEN Studios i Stockholm. Japp, sådant kan man lätt få reda på om man har den fysiska skivan, för sådant står nämligen i… … … Det där häftet ni vet. Finns säkert något fancy namn för det. Det var faktiskt lite småintressant, eftersom det inte är samma namn på alla låtar. Visst, Aino och Caroline har (såklart?) varit med och skrivit många låtar, men inte alla. Elof Loelv har ett finger med i spelet på rätt mycket, Fredrik Berger och Patrik Berger likaså. Publishing Company TEN står med som publisher på alla låtar utom I Love It (även om de sällan är enda publisher). Ganska intressant, men den enda egentliga slutsats en sådan som jag, som inte vet så mycket om dessa personer, kan dra är att det var en hel del människor som var med och gjorde den här skivan. Och det är bara Aino och Caroline som får credz… Helt plötsligt förstår jag varför de tackar så mycket konstiga personer i sina tacktal. Nu var det ju förresten precis P3 Guld, där Icona Pop som sagt var vann för bästa låt. Så… Vilka tackades?

  • Artist Company TEN
  • Mamma/Pappa
  • Patrik Berger
  • Linus ”Style of Eye” (Eklöw)
  • Vänner
  • Familj
  • Alla som haft gruppsex, bajsat och sjungit och dansat till våran musik…
  • …och som har röstat

Nämnas bör kanske att det alltså var I Love It som belönades, så det här passar egentligen inte in här, men palla flytta upp det liksom. I Love It skrevs av Patrik Berger, Charlotte Aitchison (Charli XCX) samt Linus Eklöw (Style of Eye). Av okänd anledning fick inte Charli XCX något tack, men i övrigt tackades alltså låtförfattare, management/skivbolag (Artist Company TEN) och lite random sköningar runt omkring som inte hade så mycket med låten att göra. Alltså ganska lämpligt tacktal för det pris de fick. Hade varit mer intressant att se vilka de tackat om de fått Årets Nykomling, vilket ju faktiskt även var ett pris de förtjänade. Det gick istället till Norlie & KKV som tackade typ mamma/pappa/skivbolag. Det var väldigt mycket mammor och pappor som tackades under P3 Guld. Nej usch vad sidetracked det blev nu då…

Ready for the Weekend handlar det här alltså om! Den ger mig lite dubstep-vibbar och är nog ändå skivans hårdaste, som i minst ”skönmusik” (motsvarigheten till skönsång, fast för musik) vilket ger en skön industriell känsla. Musikexperter kanske tyckte jag lät jättefånig nu, men tycker det känns coolt att säga att musiken är lite industriell. Och jag tycker ju det, så musikexperterna kan ta sig!

6. Wanna B With Somebody

Den här låten stör jag mig på. Inte för att den är dålig eller att den har någon form av outnyttjad potential eller något sådant, men på grund av titeln och refrängen. För låten heter Wanna B With Somebody och det sjunger de även i refrängen. Åtminstone första varvet. Refrängen går nämligen officiellt (enligt häftet som följer med skivan) så här:

I wanna be with somebody, I wanna be with somebody

Other than you, Other than you

I wanna _ with somebody, I wanna _ with somebody

Other than you, Other than you

Och det är även precis så refrängen går. Understrecken är verkligen ett uppehåll. Då tror man förstås att det är någon form av självcensur av ordet ”fuck”. Men samtidigt så finns ju exakt samma ordföljd i början av refrängen, så då borde ju uppehållet bytas ut mot ”be”. Det blir jag förvirrad av. På nätet verkar det dock som att vissa bestämt sig för att ”_” betyder ”fuck” och helt enkelt skrivit ut fuck i låttexten. Men jag vet inte, hur mycket man än försöker går det inte att höra något fuck, det är klart och tydligt helt tyst. Och nej, det är ingen censurerad version, det är så i originalversionen. Däremot kanske de sjunger fuck på spelningarna, jag vet inte, har aldrig sett de live. Jag hade biljett en gång, men det gick ju inte så bra med det.

Ytterligare en sak jag upptäckte nu när jag skrev det här var att de tydligen sjunger att de vill vara med (och knulla med?) någon ”other than you”. Jag har alltid trott att de sjunger ”I look at you”, som i ”jag vill vara med någon och du är min kandidat”. Men tydligen inte alltså. Antar att jag är lite mer romantisk än Icona Pop. Nu när jag tittar på resten av texten inser jag ju att låten snarare handlar om en relation som de vill tar slut än en relation som de vill ska börja, som jag tänkt det. Och då passar ju ”other than you” in mycket bättre.

7. Good For You

Det här är en av de låtar från skivan som kanske är mest intetsägande (och däremd även sämst). De flesta låtarna kan jag identifiera bara via titeln och visst, numera kan jag väl kanske det med den här också. Men om någon för några veckor sedan sagt Good For You med Icona Pop hade jag inte haft någon aning om vad det var för låt, trots att jag redan då lyssnat en hel del på skivan. Det finns dock en sak som räddar den här låten från alltför hård kritik från min sida. Eftersom det uppenbarligen inte är låten rent allmänt, alltså inte hur låten låter, måste det ju vara texten. Och det är det ju faktiskt också (jag sa att det måste vara det, så…). Jag antar att artister ofta satsar mest på refrängen, så det blir ofta den som på bästa sätt förmedlar någon form av budskap. Så är det även här, eller vad sägs om:

You love my love

You never gonna find better Love

(And I don’t want you to)

Jaja, det där var bara halva refrängen, men SÅ JÄKLA RÄTT! Varför skulle man vilja att någon skulle bli lycklig med någon annan? Kan du inte ha mig ska du inte hitta någon annan heller, för ingen är bättre än jag är. Typ. Helt rätt inställning i alla fall. Har aldrig förstått mig på det där med ”är du lycklig är jag lycklig”. Det funkar inte så… Inte i någon relation, inte ens förälder-barn-relationen. Jag kommer ju knappast vara lycklig bara för att mina barn (om jag nu skulle få några sådana) är lyckliga. Visst, är de lyckliga av ”rätt” anledning blir jag väl kanske glad av det, men jag skulle inte bli glad om de var lyckliga av ”fel” anledning.

Nej förresten, jag vet inte varför love skrivs med stort L en gång, men så stod det i den ”officiella” låttexten, så…

8. Manners

Icona Pops första singel, som även ledde till en låt av Chiddy Bang, där Manners samplades. Det har jag för övrigt skrivit om förut i mitt gigantiska Veckans låt-inlägg jag gjorde för att jag hamnat efter under sommaren. Vecka 37 2012 var Manners nämligen Veckans låt, främst eftersom Icona Pop då hade en spelning på en fest som jag gick på. Fast jag missade ju som bekant den spelningen. 😦 Det inlägget kan man läsa här om man vill, delen om Manners är en bra bit ner, så scrolla eller ctrl-f:a eller vad du nu vill göra… Låtarna är i det inlägget är i veckoordning med start vecka 31 (och slut vecka 42), så vecka 37 är ju en bit ner.

I det inlägget skrev jag dock inte särskilt mycket om själva låten, så får väl ta det nu då antar jag. Den har på sätt och vis kommit att representera Icona Pop, åtminstone för mig. När jag började lyssna på dem (typ när I Love It kom ut) fanns det ju inte så mycket annat att lyssna på. Dessutom hade låten deras fetaste musikvideo just då. Sedan dess har både I Love It och We Got The World fått musikvideos och jag föredrar nog den sistnämnda faktiskt. Deras musikvideos inledde liksom en stil i och med den till I Love It, vilket gör att tidigare videos hamnar lite utanför. Det här har jag i och för sig skrivit om förut, menmen… Manners har i alla fall fortfarande en oerhört bra musikvideo och Manners är även en oerhört bra låt. Den hamnar nog i alla fall på topp… … … 5 (?) över deras bästa låtar.

Den här låten är för övrigt skriven av Patrik Berger, Fredrik Berger, Aino Jawo och Caroline Hjelt. De två sistnämnda hoppas jag att ni numera vet vilka de är och Patrik/Fredrik Berger har jag nämnt tidigare. Är de bröder? Råkar de bara ha samma efternamn? Vad vet jag? Jag kan svara på en av de frågorna i alla fall: ingenting.

9. Top Rated

Åhh, Top Rated! Vad ska jag säga om den egentligen? Den enda gången jag gjort ett sådant här inlägg förut så utsåg jag skivans bästa låt, vilket jag tyckte var en bra idé. Då blev det Varför Ska Vi Gå Ut? (skivan var Maskinens Framgång & Efterfrågan) vilket jag inte riktigt vet om jag håller med om idag. Rent spontant av att bara titta på titlarna (och därifrån såklart komma ihåg låten) skulle jag idag nog säga Megalomani eller Välkommen Till Mitt Liv, det vill säga första eller sista låten. Menmen, då var jag jäkligt osäker också. Den här gången är jag mindre osäker, men jag ska väl inte spoila den enorma överraskningen, så kan väl istället berätta om när jag började gilla den här låten på allvar.

Under jullovet var jag i Uppsala och jobbade med att sitta framför datorn och pilla in siffror på lämpliga ställen. Oerhört repetetivt arbete, så efter att ha suttit och hållt på med det en hel dag blir man rätt slut. Därför bestämde jag mig för att gå ut och gå runt i cirklar. Det är en sådan där grej som jag gör ibland när jag bara känner att jag måste ut men inte riktigt vet vad jag ska göra. Målet är att gå på alla möjliga skumma vägar jag aldrig sett förut så att jag hamnar mer eller mindre vilse och att sedan försöka ta sig hem. Under tiden brukar jag lyssna på podcasts, något som jag alltid ligger efter med. Det gjorde jag även den här gången, men efter att ha lyssnat på en (Sweclockers julspecial har jag för mig) visste jag inte om jag skulle ha tid för ett helt avsnitt till så satte istället på lite Icona Pop/Maskinen (eftersom det var och till rätt stor del fortfarande är de två band jag lyssnade mest intensivt på). Jag har tyvärr levt i Uppsala i lite drygt 18 år av mitt liv, så jag hittar alldeles för bra där. Det är liksom svårt att inte riktigt veta var man är. Det gick därför rätt dåligt med att gå vilse, speciellt eftersom min vanliga ”gå på grusvägar som knappt är vägar”-taktik inte riktigt fungerade på grund av snö. Menmen, till slut lyckades jag ta mig ut till någon form av bostadsområde. Jag vet i och för sig var det är (inte vad det heter dock), men har inte direkt hängt där så hade ingen koll på hur det såg ut. Det var ett riktigt jäkla lycklig-familj-område med lyckliga barn och lyckliga föräldrar bor. Ungefär ett sådant område som jag skulle kunna tänka mig att bo när jag blir gammal. Visserligen tänkte jag att det där lyckliga nog bara är en fasad utåt och att männen slår fruarna, ungarna knarkar och ingen har pengar, men alla låtsas ha pengar. Menmen, det vore ju trevligt om allt var som det ser ut att vara. Jag kände mig ganska lost så det var ganska bra, men jag gick fortfarande på trottoaren bredvid någon form av bilväg. Visserligen åkte inga bilar där, men det kändes ändå inte riktigt lika dött och öde som jag vill att det ska kännas. Men så hittade jag någon form av park eller något. Det var jättekonstigt. Och jättekonstigt är ju precis det jag letar efter när jag är ute och går runt i cirklar! Då bestämde sig dessutom min telefon för att spela Top Rated. Kanske var det delvis för att jag var så nöjd med mig själv för att jag hittat en så underlig gångväg, men när den här låten gick igång blev jag så jäkla glad. För fy fan vad bra den här låten är!

10. Lovers To Friends

Den här låten är inte direkt en av skivans bästa. Det är mer en sådan låt som jag gillar vissa delar av, men där resten liksom förstör lite för helheten. Jag tänkte att det skulle vara svårt att beskriva vilken del det är jag gillar mest, men sedan lyssnade jag ordentligt på låten och insåg att det inte var så jäkla svårt. Verserna. Närmare bestämt vers ett och två (jag skulle vilja hävda att det bara är två verser och att det mellan andra och tredje omgången av refrängen bara är en brygga, men jag är inte helt hundra på de faktiska definitionerna av sådant). Ska man vara ännu mer specifik är det början av verserna, ju längre de går desto sämre blir de typ. Men verserna i sin helhet är ändå de bästa delarna av låten, lite tvärtemot hur det brukar vara. För de som undrar så är refrängen alltså ”Let’s just do it one last time” till ”From lovers to friends” vilket innebär att verserna som jag gillar är från ”Remember those times” till ”Bring it back to those days” samt ”I remember this fresh” till ”But baby I wanna be rough”.

#11. My Party

Jippi, ytterligare en låt som jag skrivit om förut! Jag skrev om den i samband med min födelsedag och skrev då att det här inlägget som du läser nu eventuellt skulle komma, men att det kändes lite onödigt med tanke på att jag redan skrivit om tre av fjorton låtar (eller tre av tretton, beroende på hur man räknar (jag räknar nog tretton)). Men då-jag hade fel! För det är klart det inte är onödigt. Däremot är det lite onödigt att skriva om just den här låten, eftersom jag faktiskt tycker att jag gjorde det ganska bra i början av december förra året. Jag håller helt med om allt jag skrev då, inklusive att det är en av skivans bästa låtar. Men är den bäst? Det får man reda på längre ner, spänningen är så enorm så… … … Jag vet inte, tycket inte det är så spännande eftersom jag redan vet. Hursom, här är det gamla inlägget. Läs det för att få reda på vad låten har med Drake att göra, vad som fick mig att fastna för låten och vad jag tycker om Smiler som är med och rappar i låten.

12. Nights Like This

En av Icona Pops tidigaste låtar (närmare bestämt låt 2 antar jag) och det är nästan så det känns. Jag tycker inte att den här låten känns särskilt mycket Icona Pop faktiskt. Enligt engelska Wikipedia gör Icona pop electro-pop. Jag tycker den här låten känns för mycket pop, för lite electro. Åtminstone för att vara Icona Pop. Det kanske inte låter det minsta logiskt för den är ändå ganska electro, men jag vet inte, tycker ändå inte det. Kanske är det musikvideon som ”förstört” låten för mig. För den känns verkligen inte electro, till skillnad mot alla andra videos Icona Pop gjort. Den känns inte särskilt pop heller för den delen, mer typ country. Jag kan egentligen inte säga att låten är dålig, eller ens Icona Pops sämsta, men jag gillar den ändå inte. Jag tycker musikvideon förstör hela Icona Pop-grejen. Dessutom känns det som att jag hörde den rätt mycket när den kom, eller åtminstone tillräckligt för att mer eller mindre tröttna på den.

13. Flashback

Skivans sista låt. Eller? Jo, helt klart skivans sista låt. Spotify har dock en låt till, som står som någon form av bonus track. Men den finns inte med på min fysiska skiva och jag lyckas inte hitta den listad på något annat ställe heller. Man kan väl köpa den via Spotify förstås (som nedladdning), men annars hittade jag ingenstans att köpa den (inte för att jag direkt letade, menmen). Köper man skivan på iTunes verkar man också få med en bonuslåt, men en annan än den som finns på Spotify. Så jag väljer att skriva om Flashback som sista låt och skiter i bonuslåtarna. Men jag kan ju säga lite kort att Rocket Science ( ), som finns på Spotify, inte är en av Icona Pops bästa, men jag gillar budskapet att ”det är inte rocket science, det är kärlek” istället för att hålla på och hävda att kärlek skulle vara så jäkla avancerat och svårt. iTunes-bonusspåret Heads Up (spotifylogo_nolink ) är snäppet lugnare (deras lugnaste låt skulle jag nog säga) och ju mer jag lyssnar på den desto mer gillar jag den. Blir mer och mer övertygad om att de faktiskt borde ha inkluderat den på skivan på riktigt. Nu gjorde de inte det, så Flashback blir istället den sista låten jag skriver om.

Flashback är… Egentligen riktigt bra. Problemet är bara att den kommer sist på skivan och lyssnar man på den från start till slut (vilket jag gjort några gånger) har man redan hört så många så mycket bättre låtar att den liksom nästan blir medelmåttig.

Låttexten är visserligen inte det enda jag tycker om med den här låten, men låttexter passar liksom bra i bloggformat, eftersom bloggen består av just text. Så vi drar ett skönt citat från låten.

I drink all night, when I’m up tight

Another round to make it right

Ja, den handlar om att dricka. Det är ju liksom det (och tyngre droger) eller kärlek som låtar kan handla om. Den här låten har vinkeln att det kanske inte är så jäkla smart eller bra eller så, men att man ska göra det ändå. Ungefär så jag tänker liksom. Jag avslutar med ett citat som jag faktiskt tycker sammanfattar bandet rätt bra.

Nights are young and so are we

That’s just how we roll

__________________________________________________________

Förra gången jag gjorde det här skrev jag någon form av sammanfattning här, där jag skrev att jag tyckte skivan var riktigt bra. Och så kom jag med länkar. Länkar har jag redan kommit med och att säga att skivan är bra känns överflödigt. Jag kommer inte skriva ett sådant här inlägg för en skiva som inte är bra… Istället avslöjar jag väl bara skivans bästa låt (som inte blir så oväntad med tanke på det jag skrivit tidigare), lägger in en bild och publicerar skiten. Jag började ju trots allt skriva på det här 2 december ser det ut som, så kanske är dags att bli färdig nu.

Skivans bästa låt: Top Rated

iconapop

Precis som förra gången måste jag tyvärr säga att skivomslaget är en besvikelse. Det är inte helt fail, men känns som att de borde ha kunnat göra något bättre.

Inlägg om album: Framgång & Efterfrågan

Tänkte börja en ny bloggserie, där jag skriver om album. Detta eftersom massa artister som tidigare varit med på Veckans låt har släppt nya skivor med nytt hett material. Och jag kan ju inte gärna ha ett inlägg per låt på skivan. Jag vet inte riktigt vad jag ska köra för format på de här inläggen, så jag kommer testa mig fram lite grann. Första (och sista?) inlägget kommer jag helt enkelt köra låt för låt med lite kommentarer. Det här med att kommentera varje låt är ett koncept jag tror på, men vi får se…

Först ut är Framgång & Efterfrågan, Maskinens relativt nysläppta album. Maskinen består som bekant av Frej Larsson och Herbert (Afasi) Munkhammar och har sedan tidigare haft två låtar som Veckans låt (Segertåget och Krossa Alla Fönster).

__________________________________________________________

1. Megalomani

Skivan inleds med låten Megalomani, ett ord som jag sedan tidigare känner igen från en annan låt där Frej Larsson medverkar, nämligen Precis Som Jag med Far & Son. Där får man reda på från Frej att ”min brud ska ha megalomani som Kid Rock”. Tydligen är megalomani ett annat ord för storhetsvansinne. Undra hur många som lär sig det ordet via Frej Larsson (endera Maskinen eller Far & Son). Jag är i alla fall en av dem, så förutom att ha en hand med i allt i musiksverige så är Frej numera även svensklärare. Han ligger i den karln!

Låten är en bra öppning på skivan och går i princip ut på att Afasi och Frej berättar hur jäkla bra de är och hur dålig du är själv. Bland annat säger Frej att ”jag är knappast homo sapiens” och ”jag är Gud”. De har med andra ord fått megalomani… Men megalomanin är inte helt utan anledning, redan på första låten så slår de det mesta från förra skivan Boyz II Men.

2. Superbas

Varför nöja sig med Megalomani när man kan göra Superbas? Något otaktiskt val av låtnamn kan man tycka, med tanke på att Nicki Minaj nyligen hade en megahit som hette Super Bass. Det är i prinvip omöjligt att prata om Superbas utan att tankarna förs till Super Bass. Vilket är synd, för låtarna bör verkligen inte sammanblandas. Super Bass är visserligen inte värdelös, men den är inte lik Superbas och inte i närheten av lika fet som Superbas. Till skillnad mot Super Bass så handlar faktiskt Superbas om just superbas. Lyrics är så nedprioriterat som det kan bli och det enda som låten för fram är ”Ge mig superbas!”. Och superbas får vi. Jag skulle nog säga att det här är skivans klubbigaste låt och faktiskt även en av de bästa, men det finns många låtar som aspirerar på den titeln. Att låten är så klubbig kanske delvis kan förklaras av att den är ett samarbete med Style of Eye.

I Youtube-kommentarerna kan man se någon random person tycka att låten liknar Psykopat, som är en hittills osläppt låt med Maskinen. Och visst, jag förstår vad han/hon menar, men psykopat är en helt annan typ av låt än Superbas. Måste dock säga att det är lite konstigt att inte Psykopat kom med på Framgång & Efterfrågan, eftersom den onekligen passar in, menmen…

3. Liv och Död

Andra singeln från skivan är tredje låten på skivan, nämligen Liv och Död. En låt som jag inte tyckte lät det minsta lovande på teasern på P3 Guld, som för övrigt var en väldigt ofet spelning. Det enda roliga med den var väl Frejs referens till Bronsfeber i och med hans ”P3 Brons, nu kör vi”. Helt plötsligt har Far & Son trängt in sig i Maskinen. På Liv & Död-delen så är faktiskt även Simon Gärdenfors med och dansar, tillsammans med massa andra kompisar till Maskinen. Lite kul att videotexten till videon som Frej lagt upp är ”Varité med alla våra kompisar. Maskinen feat. Style of eye, Carli, Tony Senghore, Mats Norrman, Ansiktet, Pamela Nakabaale, Lilla Sällskapet, Far & Son, Erik Nordström, Maria, Emma E, Mash up, Den svenska björnstammen, Slagsmålsklubben, Simon Gärdenfors, Seinabo Sey, Dolfin Kibumbi m.m.m.m.m.m”. Han nämner alltså både Far & Son och Simon Gärdenfors, trots att Far & Son ju är Simon Gärdenfors samt han själv (ena halvan av Maskinen). Det är väl för sökningssyften antar jag. Men deras spelning på P3 Guld 2009 var ju bättre…

Hur som helst så tyckte jag inte heller att låten var särskilt häftig när jag hörde hela låten första gången. Sedan tog det sig, men jag tycker fortfarande inte att den hör till det bästa med Maskinen. Det låten möjligtvis kan bidra med är någon slags känsla av att Maskinens musik är viktig (till och med på liv och död). Annars ser man sällan Maskinen som något som är särskilt mycket viktigare än att de bara råkar göra fet musik. Fast det är klart, bara för att Maskinen säger att de är viktiga blir de inte det. Men de har en poäng.

Tittar man på Youtube-videon med lyrics som ligger i den playlist jag länkat till så bör man vara uppmärksam på att en del lyrics är felaktiga, men det är bättre än ingenting.

4. Slut För Alltid

Efter två riktigt bra låtar och en bra så måste Herbert och Frej ha tröttnat. Slut För Alltid är nämligen skivans överlägset sämsta låt. Det här är egentligen en gammal låt, där även Promoe var med. Då var låten fem minuter lång, men nu är den nedklippt till knappt fyra och Promoe får inte längre vara med och leka. Vilket är bra, för han tillförde inte så mycket. För mig hade de nästan kunnat klippa bort låten helt, speciellt refrängen är rätt kass. Men det här är väl så nära vi kommer den mer lugna och ”djupa” Kärlek Vid Sista Ögonkastet. Fast sämre. Tyvärr måste jag säga att den här låten är ett riktigt bottennapp och påminner mig mer om den generella kvalitetsnivån på första skivan än den på andra. Vilket kanske kan förklaras av att låten är rätt gammal.

5. Du Suger

Om du inte tyckte det framgick tillräckligt bra i Megalomani så har Maskinen nu gjort en låt där det klart och tydligt framgår att du… Suger. Jag har aldrig haft något emot att bli förolämpad så därför diggar jag den här låten. Bäst är nog bryggan (du är sämst […]). Även den mörka rösten i introt till första versen är rätt fet. Refrängen är bra, men säger ju inte så mycket annat än ”du suger”. Tyvärr måste jag säga att vers nummer 2, Frejs vers, faktiskt förstör låten lite grann. Jag brukar gilla Frej, men den här versen låter bara som någon slags röra som du kör i mixer utan lock så att den spottas ut över alla väggar och tak. Inte så himla bra med andra ord. Men i stort så är låten bra och det är alltid kul att få reda på att man suger.

6. Varför Ska Vi Gå Ut?

Här ställer Maskinen en relevant fråga som nog många någon gång ställt sig. Det är ju nästan alltid förfesten som är roligast, så varför ska man gå ut? För Maskinen är det nog en ännu bättre fråga, med tanke på vilka kompisar de har. Jag tror nog att deras fester är bra mycket fetare än de flesta andra fester, såväl förfester som fester som efterfester.

Det finns förstås vissa argument för att faktiskt gå ut. Till exempel så kan det ju vara någon cool artist/DJ som spelar. Men det argumentet håller ju inte för Maskinen, vilket de nästan lite skrytsamt konstaterar i outrot. Tydligen så spelar Style of Eye, Carli, (Den Svenska) Björnstammen, Per Hammar, Mashup (International) och Lilla Lovis i deras hus. Inte för att de har ett gemensamt hus (tror jag), men det är Frej som säger det så kanske i hans hus. Med sådana artister spelandes i hemmet skulle inte jag heller gå ut.

Även den här låten aspirerar på titeln ”Albumets bästa” och passar både utmärkt och urkasst på förfester. För har man förfest kanske man faktiskt ska gå ut…

7. Bestman

Skivans andra lite lugnare låt är mycket bättre än den första. Däremot tillhör även den här skivans sämsta. Maskinen ska inte vara lugna helt enkelt. De lyckades ganska väl med Kärlek Vid Sista Ögonkastet, men det var nog undantaget som bekräftar regeln skulle jag tro. Det här försöket var som sagt var mer lyckat men jag tror nog inte att Maskinen ska fortsätta försöka med lugna låtar. Det finns det andra som gör så bra ändå, så…

8. Mamma Sa

Efter en låt med lite väl hög ambition så går Maskinen ner rejält med lite gammal hederlig rasism. Japp, det här måste vara en av skivans mest kontroversiella låtar. Jag tycker nästan den är lite väl kontroversiell för att vara Maskinen. Maskinen ska vara provocerande, men den här låten ligger nästan på Far & Son-nivå i ren provokation. Jag diggar som bekant Far & Son också och halva Maskinen är halva Far & Son, så det är inte så konstigt att de överlappar lite grann. Men med tanke på att Frej Larsson är en stor del av båda grupperna så skulle jag gärna se lite mer särskiljning dem emellan. Och att provocera på det här sättet är mer en Far & Son-grej. Å andra sidan låter ju låten inte alls Far & Son i övrigt, utan låter som Maskinen (som de låter på senaste skivan). Så…

Låten handlar om grannens barn. Mamma sa att man inte skulle leka med grannens barn. Den första versen (Afasis vers) säger egentligen inte så mycket mer än att familjen är av tveksam karaktär. Man ska tydligen kunna få horn i pannan, svans, taskigt självförtroende, håriga handflator, fyrkantiga ögon, diabetes, lång näsa, kort kuk och AIDS. Inte så mysigt, eller troligt. Men det kan man ju säga om vilka barn som helst. Mamman är tydligen inte heller någon höjdare. Hon ger barnet inte sådant som andra ger (vad nu det ska innebära). Herbert erkänner till och med att det kanske handlar om fördomar, men han hör dem gråta och spy. Och en massa örfilar som stör Herberts lördagsmys. Pappan är… Inte någon höjdare han heller. Han går på socbidrag och har snart ingen bostad kvar. Skulderna är stora som en fotbollsplan, räkningarna är obetalda och det finns mängder av fogdekrav. Tror Afasi i alla fall. Jag menar, det känns ju rimligt. Han säger som mamma sa, lek aldrig med grannens barn.

Alltså ingenting i den versen som behandlar vad det är för typ av familj mer än att den är rätt misslyckad. Hemsk och fördomsfull som jag är så förs tankarna till någon typ av invandrarfamilj. Men jag kan ju inte skylla på Maskinen för att jag är ett fördomsfullt svin. Och tro mig, jag stöter dagligen på folk som är betydligt mycket mer fördomsfulla än jag är… Frej Larsson kommer in i andra versen och gör det han gör rätt ofta. Förtydligar så att ingen ska kunna missförstå vad de pratar om. Att grannens barn bollar med en handgranat får mig att tänka på självmordsbombare och terrorister (gärna muslimer…) men återigen är det bara fördomsfulla jag som spökar. Nästa rad klargör dock en del. De har tydligen munnen full av amalgam för att kunna få in sitt lands kanal. Så det handlar alltså om invandrare! Ha, det var inte bara jag som var fördomsfull! Sedan drar Frej lite mer ”fakta” som att de inte gillar Hanna Fahl (men vem gör det liksom?), babblar skit i grannkanalen, bara köper dadlar om de ens har råd att handla mat. Men sedan blir det intressant. De firar tydligen bara ramadan. Och har aldrig ätit Mammas Scan. De smugglas genom Panama och tror att de får stanna kvar. Färgad som en avatar eller typ som Chaka Khan. Och så låtens viktigaste citat: ”Ska du leka med blattar så är det genom pansarglas”. Och sedan sägs det lite annat skit. Men det handlar alltså om schablonbilden av invandrare. Färgade muslimer som slår sina barn och som man definitivt inte bör beblanda sig med.

Jag vet inte riktigt om jag ska anse att låten vill provocera eller ironisera. Endera så säger de dumma grejer för att folk ska bli upprörda eller för att visa hur sjukt det är med sådana här åsikter. Jag lutar just nu mot det senare alternativet, men Maskinen ligger liksom på gränsen mellan uppenbar satir och helt seriös rasism. Men jag får nog ända säga att det handlar om satir. Tycker du inte alls att åsikterna som framförs i låten är felaktiga på något sätt så har jag en länk till dig, där du kan hitta likasinnade. Have fun with your racist friends!

Även om det kanske främst är låttexten som når fram (för mig på ett positivt sätt, jag gillar provokativa låtar) så är låten i övrigt riktigt bra. Här måste jag faktiskt säga att Frej är bäst, kanske mycket för att hans vers är mest provocerande men även för att jag tycker att han har ett skönare flow i den här låten.

9. Krossa Alla Fönster

Det här är skivans mest provokativa låt och även första singeln från skivan. Låten i sig är kanske inte jättekontroversiell även om det ju uppmanas till våld mot en person. Men han beskrivs ju som ett riktigt svin så även om det är fel så är det förståeligt att man vill hämnas. Det som är kontroversiellt är videon som tydligt klargör att det är kungen det handlar om. Att så tydligt peka ut en specifik person och sedan säga att man ska krossa alla tänder en efter en är jävligt… Obehagligt. Jag sa tidigare att det var mer Far & Sons grej att provocera, men den här typen av provokation känns mycket mer som Maskinen. Man kan provocera på flera sätt liksom… Den här låten var Veckans låt för ett tag sedan och jag skrev även då om hur obehaglig den är. Minns inte riktigt vad jag skrev, gör inte du heller det så kan du klicka på denna länk och läsa.

10. Stora Trygga Vargen

Om man gick in på Youtube för ett tag sedan och sökte på typ ”maskinen stora trygga vargen” så fick man fram en video med en rubrik som sa något om Sommarplågan 2012. Den videon verkar vara nerplockad nu eller så var det bara något jag drömde. Jag håller i alla fall inte med. Jag tror inte att den här låten kommer bli årets sommarplåga. Det är den alldeles för bra för. Fast inte bara det, det känns inte som en sommarplåga. Däremot känns det som att det här mycket väl kan komma att bli nästa singel från skivan. Nu kanske jag gör bort mig för det kanske redan är känt vilken låt som ska bli nästa singel. Men utan att veta något om det så gissar jag på Stora Trygga Vargen. Den handlar väl typ kanske eventuellt om att Frej och Herbert inte är drömkillar, inte för mammorna i alla fall. Vilket kanske är intressant. Jag bryr mig inte så mycket om vad låten handlar om, jag gillar den mest av andra anledningar.

En skön, ganska chill, refräng samt två riktigt trevliga verser. Här är Afasis vers bättre, för er som räknar poäng. Ganska överlägset skulle jag till och med säga. Men det är inte som med Du Suger, att Frej nästan förstör låten. Här är bara Herberts vers mycket bättre och Frejs vers är mycket bra. Typ.

Nu ångrade jag mig lite om det där med sommarplåga. Den känns ganska sommarplågig, men en sommarplåga ska nog gärna vara lite mer mainstream. Jag tror fortfarande inte att den kommer bli årets sommarplåga, men det är nog inte omöjligt.

#11. Ingenting Som Kan Stoppa Mig

Jag vill gärna säga att låt nummer elva även är skivans bästa låt. Och det tycker blueturtle96, i alla fall enligt hans/hennes kommentar på Youtube. Jag antar att 96 betyder att han/hon är född 1996 vilket innebär att han/hon är… Jätteliten! Seriöst, 1996! Då är man typ… 16 (eller 15). Fan, det var inte så jäkla lite ändå. Börjar kanske bli gammal… 96:or ska ju vara jättesmå ju! Fast å andra sidan, 16 är ju rätt litet. Vad går man då i, typ  nian? Grundskolan liksom, då var man ju sjukt omogen! Det är jag i och för sig fortfarande… Jag är född 1991 för övrigt, om det var någon som undrade…

Tyvärr måste jag säga att den här låten är rätt så medelmåttig. Den säger mig absolut ingenting och jag har glömt bort att den finns innan den ens slutat. Lite som med mycket radiomusik. Det är ju liksom inte dåligt, det bara inte tilltalar mig på något sätt. Den här låten känns också som att den kandiderar till att vara nästa singel av just den anledningen. Men jag skulle förstås föredra att höra den bättre låten Stora Trygga Vargen på radio.

12. Signalspaning

Vi börjar närma oss slutet av skivan och har passerat mestadels bra låtar. Men tro inte att Maskinen har slut på bra låtar! För nu är det Signalspaning på ingång! Vilket är en riktigt bra låt. Men jag vet liksom inte riktigt vad jag ska skriva om den. Kanske är det för att jag börjar bli trött (har hittills skrivit det här inlägget i två omgångar, men den här omgången har varat ett tag) eller så är det bara en låt som det är svårt att skriva om. Eller så handlar det bara om att jag inte har så mycket mer att säga om Maskinen rent allmänt. Det jag dock kan säga är att jag gillar pratsektionerna i den här låten med lite random situationer (tagna från verkligheten?). Speciellt den första är rätt trevlig, där någon (Herbert?) skickat ett sms som mottagaren tyckte var det finaste någon skrivit till henne, men när Herbert vaknade så ångrade han sig. Det där med att säga att mamma är död är också rätt skoj. Sköna citat är lite av den här låtens grej, förutom i praten så kör Herbert även en story om en tjej som lät honom göra vad han ville med henne och då gjorde han det han drömt om: kliade henne på ryggen. Jag älskar när folk är extremt omacho.

Och jag glömde nästan: refrängen!

Jag får göra vad jag vill
Jag är inte bara din
Du är inte bara min
Du  får göra vad du vill

Här kanske man inte borde känna igen sig, men det här är precis min inställning till livet. Jag skiter fullständigt i vad du vill och jag skiter fullständigt i dig. Jag gör det jag vill, oavsett vad du vill. Och jag hoppas att du gör detsamma. Jag kan se charmen med att bry sig om människor och leva i någon slags symbios, men det är inte min stil, jag gör vad jag vill.

13. Välkommen Till Mitt Liv

Nu tar skivan slut, men inte innan Maskinen har dragit av en av skivans bästa låtar. Kanske blir det till och med utnämnt till skivans bästa låt. Jag ska nämligen utse skivans bästa låt senare i det här inlägget, men vet inte i skrivande stund vilken det blir. I texten kanske det ser ut som att det inte är någon tid alls mellan den här texten och den, men jag skriver för stunden och vet inte alls vilket nästa ord ska bli. Dessutom kommer jag inte skriva det samma dag som jag skriver det här. Fast det är klart, när jag publicerar inlägget så är ju allt med direkt… Så… … … Jaja, här skryter Maskinen om hur bra liv de lever. Påminner mig en del om en annan låt 13 på ett annat album. Jag pratar om Min Karriär, från Att Leva Med Skammen med Simon G(ärdenfors). Den låten är betydligt mycket mer självbiografisk än Maskinens variant, men det känns fortfarande som att det är lite samma tanke. Fast där Min Karriär är en ganska objektiv berättelse om vad som hänt i Simons musikkarriär så är Välkommen Till Mitt Liv mer en skrytsång. Inget fel med det dock.

Det känns lite småfel att fortsätta tävlingen mellan Frej och Herbert, Maskinen är ju faktiskt ett band där de båda samarbetar. Men jag kan inte sluta jämföra deras verser. I den här låten vinner Frej. Och då får ändå Afasi fler försök på sig. Ändå lyckas Frej leverera favoriter såsom ”vill du bli bäst i Sverige krävs det att du klipper av tungan på Frej och Herbert”, liknelsen med att ligga med folk med HIV, samt ”jag låg med Amy Diamond långt innan hon blev känd”. Det där sistnämnda reagerade någon över, eftersom han/hon blev förvånad över att man nu kunde kalla Maskinen för pedofiler. Han/hon verkade inte tycka att den raden var helt okej. Och visst, Amy Diamond slog igenom när hon var knappt 13 år. Då var Frej 21 år (och Afasi knappt 20) så jag skulle helt klart klassa det som pedofili. Om han legat med Amy Diamond långt innan hon blev känd förstås. Vilket jag inte tror att någon av dem gjorde. Och jag tycker faktiskt inte det är så himla farligt att säga det heller. Det kanske är något fel på mig, men jag blir inte det minsta upprörd över att Frej säger att han knullar barn…

__________________________________________________________

Sammanfattningsvis så är det här en väldigt bra skiva, enligt lilla moi. Som vanligt när jag skriver om musik så tänkte jag komma med lite länkar. Och som vanligt är det en Spotify-länk och en Youtube-länk som gäller. Eftersom det är skivan jag skriver om så blir det länkar dels till skivan och dels till en playlist med skivans låtar. Enstaka låtar får man leta reda på inom de länkarna. Men innan ni får en länk så måste jag ju utse skivans bästa låt…

Skivans bästa låt: Varför Ska Vi Gå Ut?

Albumlänkar:

Det sämsta med skivan är förmodligen dess omslag. Extremt tråkigt…