När det här inlägget publicerades var det 11 dagar, 11 timmar och 11 minuter kvar på året. Eftersom det här är en julkalender kanske jag snarare borde påpekat att det är 3 dagar, 11 timmar och 11 minuter kvar till julafton, men förstör inte det här för mig nu! Det är 11 dagar, 11 timmar och 11 minuter kvar av 2014. Det jäkla (fun fact, Windows 8 ”autocorrectar” jävla till jäkla :P) skitåret är nu snart slut. Va, var 2014 ett skitår?
Ja, det var rätt tidigt jag insåg att 2014 inte var mitt år. Egentligen var det redan i slutet av 2013 skiten började och sedan är det inte mycket som gått min väg under årets första hälft. Årets andra hälft har ju ärligt talat varit bättre, men eftersom jag då redan bestämt mig för att 2014 suger så…
2014 sög så hårt att jag för första gången bestämt mig för att faktiskt ha ett seriöst nyårslöfte för 2015. Och inte bara det, jag ska till och med ha två. Båda handlar om att undvika saker jag gjort under 2014 och som jag dras till att göra igen, trots att det är skadligt för mig. Det första är mer personligt och inget jag vill ta upp alltför mycket här. Det handlar dock om att undvika kontakt med en person som betyder oerhört mycket för mig och som jag älskar (inte på DET sättet…), men som tyvärr numera bara innebär negativa saker för mig att ha kontakt med. Eftersom jag älskar personen är det svårt att inte prata med hen, men jag har insett att det är mer skadligt än nyttigt. Dessutom är denna person tämligen ointresserad av.att prata med mig, då hen förmodligen också insett att jag är skadlig för den personen.
Det andra löftet handlar om Avpixlat. Jag tror det var i slutet av förra året jag började besöka hemsidan. Min tanke var att det inte går att bemöta den skaran av människor (i princip SD-sympatisörer) utan att veta vad de använder för argument på sin hemmaplan. Vet man inte hur de tänker kan man inte berätta varför de tänker fel. Den grundidén står jag fortfarande bakom egentligen. Bara för att Avpixlat publicerar extremt vinklade och ibland rent felaktiga artiklar betyder det inte att man inte kan läsa det de skriver och kritiskt granska det. För många människor är Avpixlat och liknande sidor betraktat som de som kommer med sanningen. Vet man inte vad de kommer med kan man inte heller argumentera mot det.
Med det sagt vill jag säga att det finns en anledning till att Avpixlat brukar kallas för en hatsajt. Det som publiceras där handlar i princip uteslutande om hur invandrarna förstört Sverige. De har mycket artiklar om diverse brott som begåtts, men dessa publiceras enbart om det är bekräftat att brottslingen var mörkhyad, rom eller på annat sätt invandrare. De enda gångerna det skrivs om brottslingar som Avpixlat skulle kalla svenskar är om dessa har en tydlig vänsterprofil. En tydlig vänsterprofil är för Avpixlat mer eller mindre samma sak som ett tydligt avstånd mot SD. Ibland händer det till och med att det skrivs om brott där gärningsmannen är okänd, men där det av någon anledning ”kan antas” att förövaren var invandrare, vilket Avpixlat då är noga med att man bör anta. Att hitta en artikel på Avpixlat som inte starkt beskyller endera invandrare (ibland, men oftast inte, maskerat som ”invandringspolitiken”) eller övriga partiers (”sjuklövern”) dåligheter. Media får också känna på hat när de skriver något som kan tolkas som negativt mot SD. Propagandajournalistik, mobbing och så vidare ska det tydligen vara att även granska SD.
Kommentarsfältet är såklart ännu värre, där det verkar råda konsensus om att allt är invandrares och ”sjuklövern”s fel. Jag har haft ambitionen att komma in med vettiga motargument och även om det finns några få som bemöter mig med respekt möts jag av mycket hat av mer eller mindre extrema former. Det allra allra värsta tas faktiskt bort av Avpixlat, men en del får vara kvar.
Så mycket hat är inte nyttigt. En sida som skriver galenskaper och har ett kommentarsfält där alla verkar hålla med gör mig bara deprimerad. Jag tror det ligger något i det som sades i True Blood, att folk inte fattar hur mycket hatgrupper handlar om kärlek. Kärlek är väl egentligen fel ord, men för de som håller med SD måste Avpixlat vara ett ställe där man kan känna en enorm samhörighet. Speciellt eftersom SD i samhället faktiskt är rätt oönskat måste det vara skönt att kunna gå in på sidan och möta de som håller med en. Delvis förstår jag faktiskt att de blir upprörda när en sådan som jag går in och förstör den goda ”vi alla hatar invandrare”- stämningen. Jag anser dock att alla med någon form av politisk ambition mår bra av att diskutera med sina motståndare. På så sätt kan man säga att jag försökte göra Avpixlats läsare en tjänst. Fast att bekämpa de åsikterna var självklart också ett mål. Jag vill att Avpixlat ska fortsätta bekämpas och jag vill att det ska göras på ett så sansat sätt som jag försökte göra det (ibland lyckades jag, ibland misslyckades jag med att vara sansad). Det är dock inte bra för mig med allt hat på Avpixlat, jag mår inte bra av det. Den kampen får jag tyvärr ge upp och låta någon annan ta Det finns det faktiskt vissa som gör rätt bra redan idag..IRM är kanske det bästa exemplet jag kan komma på, även om de ibland gränsar till att bara vara hatsajt åt andra hållet. Deras podcast rekommenderar jag varmt där IRM har sin toppnivå om man frågar mig. Sidor såsom Slutpixlat ger jag inte mycket för, då de i princip sprider lika mycket hat som Avpixlat gör, fast riktat åt ett annat (”rätt”) håll.
Jag lovar i alla fall att under 2015 inte någon gång gå in och läsa någonting på Avpixlat. Det är lite beroendeframkallande att gå in och läsa stolligheterna, men det är inte bra för mig.
Spetsen #11 