Veckans låt 11-12: My Name Is Stain

För övrigt så kommer Veckans låt 11-12 vara med ett franskt band som du förmodligen inte hört talas om.

Shaka Ponk. Heter bandet. Hade jag fel? Visserligen är det ett gammalt band, enligt Wikipedia skapades bandet 2000. Wikipedia hävdar även att bandet varit aktivt 2004-present (present=nu…). Så man kan ju fråga sig vad de gjorde de fyra första åren. Enligt Wikipedia (fortfarande) så har de släppt fyra skivor, nämligen Loco Con Da Frenchy Talkin (2006), Bad Porn Movie Trax (2009), The Geeks ans the Jerkin’ Socks (2011) samt Sex, Plugs and Vidiol’Ape (2011). Den där sistnämnda vet jag inte riktigt vad det är och jag är för lat för att kolla upp. Spotify har i alla fall Loco Con […] och The Geeks and […] (varför så långa albumnamn?) om man vill lyssna. My Name Is Stain, som är Veckans låt, är från Geeks-albumet. Det här bandet är FAKT AP! Deras hemsida är så enormt skum så det finns inte. Till slut lyckades jag hitta någon slags biografi, för att få lite info om bandet. Men för att få info behövde jag plocka upp gubbar och mata en orm med gubbarna. Tru stårry. Tydligen har de bott på lite olika ställen i Europa och refererar till sina skivor som ”Berlinskivan” och ”Parisskivan”. Går vi tillbaka till Wikipedia så säger de ”Lyrics are written mostly in a mixture of English, French and Spanish languages”. Texterna är alltså mestadels skrivna på en blandning av tre språk. Inget konstigt alls… Jaja, de får vara hur flummiga som helst så länge de gör bra musik. Vilket jag inte vet om de gör, men My Name Is Stain är bra, så de gör bra låt i alla fall.

2011 så fick bandet en kvinnlig medlem och sångare, vid namn Samaha Sam. Jag skulle gissa på att det är ett artistnamn, men vad vet jag liksom? Hon är med och sjunger i den här låten, vilket gör det väldigt förvirrande när både en man och en kvinna sjunger att deras namn är Stain. Fast det är klart, ingen heter väl Stain på riktigt…

Vad handlar då den här låten om? Det ska du skita fullständigt i. Det ska man oftast göra när det kommer till låtar. Är det en bra låt är det en bra låt liksom. Fast när jag gjorde den obligatoriska lyricslyssningen (lyssna och läs lyrics samtidigt) så var det ju nästan lite halvintressant vad låten handlar om så det vore dumt att inte skriva om det. Den handlar om krig. Och typ att krig är en dålig idé, men att det är det enda vi människor gör.

Precis som med Dansa Pausa så var det två citat från den här låten som jag reagerade på första gången jag hörde den. Vi tar dem i godtycklig ordning.

My name is Stain, I guess my dad he had a sense of humour

Ehh, okej? Jag heter Simon, jag antar att mina föräldrar hade ett sinne för humor. Nej, det låter inte naturligt. Hur fan kan man tro att föräldrarna döper sitt barn humoristiskt? I så fall är det riktigt jäkla kassa föräldrar. Om man gör som jag och lyricslyssnar så blir det något tydligare vad de snackar om, eftersom stains (fläckar, typ) fastnar överallt, oavsett vilken sida av kriget man är på. Eller något. Jag vet inte riktigt, men det låter hyfsat rimligt i alla fall. Nästa citat!

The guy next door is such a whore

Man kanske inte tror det efter att ha läst den här bloggen hylla droger, ordet fuck, Azealia (stavning?) Banks kreativa användning av fula ord i och med införandet av cunt och så vidare, men det här är faktiskt lite upprörande för mig. Inte för att jag är the guy next door, men man kallar inte folk för horor. Möjligtvis slyna (slut) eller typ bitch, men någonstans måste ju ändå gränsen gå!

Mina trogna läsare (sådana finns bara rent teoretiskt) kanske kommer och säger ”Vänta nu ett tag, kallade du inte Ke$ha för hora för en vecka sedan?”. Jo, det gjorde jag. Jag kallade Ke$ha för hora. Jag motiverade även lite halvdant varför den lilla horan Ke$ha är en hora. Men den här bloggen har kommit att bli någon slags plats där jag skriver massa skit som jag aldrig skulle våga säga. Jag var dock lite tveksam inför användandet av ordet hora och tycker faktiskt inte att det ska användas i onödan. Och det är ju aldrig nödvändigt. Horor kallar jag hellre för prostituerade och lösaktiga tjejer har jag sällan anledning att förolämpa. Menmen, det kanske bara är jag som är ologiskt känslig. Jag har ju liksom inget emot ”mumsar i mig fittsaft som om det vore pizza” men när någon säger hora, då jävlar!

Det finns en musikvideo till den här låten. Jag gillar den musikvideon. Den har en ascool fyrkantig gorilla (gorillor är världens bästa djur) och en cool tjej, gissningsvis Samaha Sam, som enligt tidigare gissningsvis heter något annat. Om man klickar på någon av Youtube-ikonerna så kan man få se videon. Jag skulle rekommendera den som det står låt framför om man bara vill se den, spellistelänken är nämligen länk till en spellista. Det var någon som tänkte där.

Låt: Spellista:

Jag försökte få en bra bild på gorillan, men det blev inte jättelyckat. Det är nog bäst att kolla på videon själv. Då får du dessutom se den coola tjejen (som är med i just den här bildrutan, men jag klippte bort henne).

Veckans låt 12-12 kommer förmodligen inte dyka upp imorgon, trots att jag var tidig med det här inlägget. För imorgon köar jag till DÖMD (gå på DÖMD!). Det kommer i alla fall bli en artist som jag skrivit om tidigare, ett gäng svenska björnar.

Välkommen till Veckans låt förresten Alexander Hjorth, såg precis att du börjat prenumerera på spellistan. Tack så mycket, du kommer att ångra dig!

Veckans låt 10-12: Take It Off

Jag har lovat Ke$ha och Ke$ha ska det bli. Ke$ha är trash. På hög nivå. Och det här är en av hennes mest trashiga låtar. Många av dagens kvinnliga artister utnyttjar att de är sexiga, det gör inte Ke$ha. Ke$ha är inte sexig. Ke$ha är porrig. Inte högkvalitativ porr heller, här snackar vi hororna du hittar i valfri gränd. Hon är som en högstadietjej som insett att hon har bröst och att hon kan få killar att göra vad hon vill med hjälp av dessa bröst. Hon får uppmärksamhet och det är ju jättebra, men killarna vill bara ligga med henne, för de bet att de kommer få ligga med henne. Den här typen av tjejer kan bli väldigt framgångsrika, vilket Ke$ha tydligt visat. Tror dock inte att det funkar lika bra för killar som det gör för tjejer.

Nu har jag beskrivit Ke$ha som en hora, vilket man förstås skulle kunna tycka är negativt, men jag menar det på bästa möjliga sätt. Hur bra är bästa möjliga hora då? Ganska bra ska det visa sig. Ke$ha är långt ifrån högkvalitativ musik, men hon har hittat sin plats på musikmarknaden och är faktiskt ganska ensam där. Det närmsta man kan komma Ke$ha är kanske typ Lady Gaga, men där Gaga har någon slags konstnärlig ambition (som hon failar med) så försöker inte Ke$ha ens. Hon vet om vem hon är och försöker inte låtsas som något annat. Hennes musik är megatrash och hennes musikvideos följer samma spår. Hon började klockrent med videon till TiK ToK och sedan har hon fortsatt i samma stil. Videon till Blow förtjänar kanske att nämnas, där Ke$ha är på en fest full med enhörningar. Det resulterar självklart i att det börjar skjutas och enhörningarna blöder regnbågar. Stalker-videon Stephen kanske också bör nämnas.

Ke$ha var som bekant och besökte Putte förra sommaren och hade en konsert där typ Aftonbladet skrev under antal besökare ”I början: 8000. Typ hälften mot slutet”. Typ. Det är inte säkert att det var Aftonbladet och det är inte säkert att det var 8000, men poängen framgår i alla fall. Det var många som gick under konsertens gång. Jag var en av dem. Det var helt enkelt inte kvalitet och man pallade inte med hela konserten. Ke$ha tas bäst i relativt låga doser. I samband med hennes festivalbesök gjorde P3 en intervju med henne, där hon typ sa att hennes musik handlade om ”partying, drinking and having fun”. Having fun får man i det här sammanhanget förutsätta betyder knulla. Men vad vet jag?

Nu borde det ha framgått tydligt vilken typ av tjej Ke$ha är, varför får då hon Veckans låt vecka 10 (förra veckan, ligger fortfarande efter…)? Jag visste faktiskt inte riktigt vilken låt som skulle bli Veckans låt vecka 10. Jag hade ingen aning faktiskt. Det var först på söndagen (för en vecka sedan) som jag bestämde mig. Det ingår i mitt söndagsschem att lyssna på P3 Spel och av okänd anledning brukar de alltid spela någon lite underlig låt som inte ligger på P3:s spellista. Det är inte direkt Angelica Norgren (programledare) som bestämmer musiken, men musikläggarna kanske känner för att flippa lite sådär på söndagskvällen. Förra veckan spelade de Take It Off. Och jag blev så jäkla glad när jag hörde introt. Och resten av låten också förstås, men glädjen slog mig när jag hörde början, sedan höll den sig liksom kvar. Jag hade nämligen en kort Ke$ha-period för länge sedan. Det var nog innan jag flyttade till Linköping, så det var sjuukt länge sedan. Perioden vara bara i ungefär en vecka, men tack vare den så har jag faktiskt rätt bra koll på all musik från Ke$ha. Främst från debutalbumet Animal, men även från uppföljaren Cannibal. Låten Cannibal från skivan med samma namn höll faktiskt på att bli Veckans låt en gång har jag för mig, vet dock inte om det var på denna blogg eller min gamla. Så när jag hör Ke$ha så är det alltid en liiten del av mitt hjärta som reagerar positivt. För jag ger inte upp med gamla kärlekar. Jag behöver inte älska artisten längre, men jag har respekt för dåtida jag. Jag tyckte det var najs och jag har ju aldrig fel. Så jag kommer förmodligen även i fortsättningen ha hyfsad koll på den musik Ke$ha ger ut, även om jag aldrig kommer köpa hennes musik. Det finns många bättre artister vars musik jag inte heller köper. Men Ke$ha är en av få artister där jag hört alla låtar (som släppts på något normalt sätt) så givetvis förtjänar hon att uppmärksammas i Veckans låt. Minnesgoda personer minns att Ke$ha redan haft en Veckans låt på min gamla blogg. Intressant nog så var det inlägget både jättekort (jag kunde skriva effektivt då) och hävdade att Ke$ha har högre status än Lady Gaga. Det kanske stämde då, men nu håller jag inte alls med. Den där gamla bloggen är dock historia och knappt något som jag erkänner att jag gjort, även om mycket var bättre än det jag presterar här. Så visst förtjänar Ke$ha att uppmärksammas igen.

Jag skrev tidigare att det här var en av Ke$has trashigaste låtar och det står jag fast vid, men jag kanske borde förklara varför jag tycker det. De flesta av Ke$has låtar handlar ju om att behandla män som sina sexslavar och till exempel säger ju Blah Blah Blah att killar inte ska prata utan bara dra fram kuken direkt. Ganska trashy och inte alls lika ironiskt som när Jon Lajoie säger ”I don’t like it when you talk. Cause that just means you aren’t sucking my cock” i Show Me Your Genitals 2 (japp, 2!). Vad handlar då den här låten om som är värre än Blah Blah Blah? Refräängen beskriver det rätt bra tycker jag:

There’s a place downtown,
Where the freaks all come around.
It’s a hole in the wall.
It’s a dirty free for all.

And they turn me on.
When they Take It Off.
When they Take It Off.
Everybody Take It Off.

There’s a place I know
If you’re looking for a show.
Where they go hardcore
And there’s glitter on the floor.

And they turn me on.
When they Take It Off.
When they Take It Off.
Everybody Take It Off.

Det kanske bara är jag, men jag börjar tänka på glory holes och cruelty parties. Vet ni inte vad det innebär skulle ni ju kunna googla det. Men det är rätt så NSFW (Not Safe For Work). Jag skulle kunna ta fram en länk med ett bra exempel på vad jag menar men jag porrsurfar inte på den här datorn. Och jag orkar inte byta dator bara för att mina läsare ska slippa hitta sin egna porr. Glory hole borde alla veta vad det innebär och sådana finns tydligen till och med på riktigt (den där länken är hyfsat SFW, det är ju en Youtube-länk). Cruelty party är dock ett lite mindre vedertaget begrepp och jag tvivlar på att det finns på riktigt. Men om man tittar på Urban Dictionary (vilket man gör i sådana här fall) så beskrivs det som ”when three or more girls take advantage of a guy”. Vad som menas med ”take advantage” blir extra tydligt när man ser exemplet som ser ut så här:

Guy 1: Dude, I just had the wildest sex with Jessica, Lauren, Lacey and Meghan!
Guy 2: You mean they had a Cruelty Party?!
Guy 1: Yeah! They fucked the hell out of me! It was nice!

Cruelty Party är taggat med sex, orgy, reverse gangbang, hot samt what all girls should do. Jag håller inte riktigt med om den sistnämnda, och inte heller den tredje. Den tredje förutsätter att ett gangbang är en massa killar och en tjej. Själv tycker jag att gangbang kan vara en blandad kompott med kön, men jag kanske har fel. Jag tycker inte heller att cruelty party nödvändigtvis handlar om att det är en kille och många tjejer, även om det oftast är fler tjejer än killar. Jag är mer inne på själva party-aspekten där det handlar om att han är ute på klubb, precis som vilken klubb som helst. Förutom att det är helt accepterat att ta av sig kläderna och börja ha sex. Det finns som sagt var väldigt bra exempel på nätet, men jag porrsurfar ju inte på den här datorn, så… Jag porrsurfar förresten inte på någon annan dator heller (ifall min mamma skulle läsa det här ;)). MEn tro mig när jag säger att det inte är classy, inte på något sätt.

Jag tycker att man inte bara ska få utan även bör sjunga om allt, så vill någon sjunga om glory holes och cruelty parties så go ahead. Uppenbarligen så får man ju Veckans låt då… Bör kanske nämnas att det inte är säkert att det är det här Ke$ha tänkte på när hon skrev låten (eller vem det nu var som skrev den). Faktum är att videon är en av Ke$has videos med mest klass, vilket var förvånande för mig. Som vanligt så länkar jag till musikvideon och eftersom den inte förstör låten så blir det min ordinarie låtlänk, dvs låt-youtube-länken nedan. Titta på den, jag gillar den. Trots att den inte har särskilt mycket att göra med de tankar jag får när jag hör låten. Och det är nog tur det.

Låt: Spellista:

Classy… För övrigt så kommer Veckans låt 11-12 vara med ett franskt band som du förmodligen inte hört talas om. Skulle jag säga namnet skulle det vara för lätt att gissa vilken låt jag kommer skriva om, eftersom det är deras mest populära (åtminstone enligt Spotify).

Epic Eminem: Guilty Conscience

Låt:

Spellistor

• Epic Eminem:
• Awesome artists:

Fick ett mail från Spotify igår (5/3). Jag skrev datum inom parentes, för jag lär inte publicera det här inlägget samma dag som jag börjar på det… För bara att försöka hitta låten i den version jag vill tog några timmar efter att jag börjat med inlägget. Och då lyckades jag inte hitta ”rätt” version på Youtube. Och så har jag ju ett liv liksom. Okej då, det där sista var en lögn, men jag är rätt lat. Jag fick i alla fall ett mail igår (japp, skriver fortfarande detta 6/3). Från Spotify. Rubriken var ”linnorlin subscribed to Epic Eminem” och innehållet var i princip samma sak. Tydligen har linnorlin lagt till min spellista Epic Eminem bland sina spellistor, vilket Spotify av oklar anledning kallar för att prenumerera. Jag visste faktiskt inte ens att man fick mail om sådant, men tydligen får man det. Vem är då denna linnorlin? Innan jag börjar kanske jag ska påpeka att jag inte vill vara taskig mot henne, så är det något av detta som hon inte gillar att jag skriver så är det bara att kontakta mig på zpitzen[at]hotmail[punkt]com. Det gäller för övrigt alla som jag är taskig mot på bloggen. Men om det är en känd person eller Tonk så tänker jag inte ta bort några taskigheter. Det får de tåla. Jag hade ingen aning om vem linnorlin var, men jag är ju som jag är och kollade därmed upp det. Eftersom hon visat sig på Spotify var det naturligt att kolla där först. Dum som hon är så har hon kopplat sitt Facebook-konto till Spotify och dumt nog använder hon sitt riktiga namn (får man anta) på Facebook. Linn Norlin Edström. Heter hon. Tydligen. Ska man tro att hon lyssnar på det hon tycker är bra på Spotify så tycker hon att… Veronica Maggio är bra. Vilket ju som bekant även jag tycker. Dessutom lyssnar hon mycket på Pitbull och Rihanna. Och Cover Nation. Seriöst? Cover Nation? Jaja, whatever. Hon gillar förmodligen Twilight, eftersom hennes megalista (506 låtar!) består av en hel del Twilight-låtar. Bland annat Clair De Lune. Har svårt att tro att det finns någon person som lyssnar på den låten utan att gilla Twilight. Åtminstone inte sådana som har Clair De Lune och TiK ToK (med Ke$ha) i samma playlist utan att gilla Twilight. Det är förstås svårt att bedöma musiksmaken hos en person som har en default-lista med 506 låtar, en söndagslista med 313 låtar, en party-playlist med 530 låtar och så vidare. Men jag måste faktiskt säga att jag är försiktigt positiv. Mainstream, fast åt det bättre hållet liksom. Typ lite samma som jag skulle beskriva min egen musiksmak. Fast jag kanske är lite bredare, med typ Far & Son och sådant också…

Mycket mer info än så får man inte från Spotify. Vilket förstås hade räckt mer än väl, men nu hade hon ju länkat sitt Spotify till sin Facebook och det enda Facebook är bra för är att stalka folk. Och vad är mer creepy stalker än att skriva ett inlägg om någon random brud som man egentligen inte vet ett skti om? Dessutom verkar hon vara en sådan där som är aktiv på Facebook, så herrejävlar vad mycket man kan hitta. Mycket riktigt så gillar hon Twilight. Och allt möjligt annat. Jag orkar liksom knappt ens kolla genom allt, men tydligen gillar hon bland annat ”utan mitt läppstift känner jag mig naken, rädd, exposed…”. Jaja… Att hitta något som talar för en person är i princip omöjligt om personen gillar så mycket, men speciellt så kan vi ju nämna True Blood, The Simpsons och Musikhjälpen. Bra skit! Eller ja, True Blood och Musikhjälpen i alla fall. The Simpsons är inte mycket mer än hyfsat, men jag har alltid gillat tjejer som gillar Simpsons.

I alla fall, den här tjejen bor tydligen i Umeå. ”Vad fan gör hon där då?” är den naturliga reaktionen på den frågan. Och det kan jag… Inte svara på. Fan också. Det står Dragonskolan på hennes profil. Dragonskolan är en sjukt stor gymnasieskola (2000 elever) som ligger i Umeå, så man skulle ju kunna tro på det. Men det verkar som att Linn Mikaela Norlin (som hon verkar heta enligt folkbokföringen) föddes den 10 april 1990, vilket innebär att hon föddes ett år innan mig. Eller ja, snarare et och ett halvt. Drygt. Men jag slutade ju gymnasiet för läänge sedan och pluggar numera mitt andra år på universitetet. Umeå har universitet, så kanske pluggar hon något random där. Eller så chillaxar hon bara runt med sin pojkvän. Japp, hon har en pojkvän. Vilken jävla idiot! Jag vill också ha en pojkvän. 😦 Eller en flickvän kanske. Eller något. Jag vill vara som Linn! Fast inte riktigt, för hennes pojkvän är inte min typ av kille. Han heter Robert Lindberg och är 26 år gammal. Så gamla killar är inte riktigt min kopp te. Jag dricker inte te, menmen… Killen heter dessutom Valentin i mellannamn. Vem fan heter Valentin i mellannamn liksom? Sedan… Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om hans utseende. För jag måste ju säga något om hans utseende, det är ju liksom så jag rullar. Min spontana tanke var ”inte snygg”, men på vissa bilder såg han helt hyfsad ut. Så vetefan alltså… Och jag tänker inte kommentera Linns utseende heller. Hon är en blond tjej liksom, vad finns det att säga?

Nej, nu ska jag kanske låta Linn vara ett tag och skriva om låten som det här inlägget faktiskt ska handla om. Anledningen till att jag skriver det här inlägget är visserligen att Linn började prenumerera på Epic Eminem (spellistan, på Spotify) och att jag då insåg att det är en skam att den FORTFARANDE inte är färdig. Så det tänkte jag åtgärda genom att lägga till den sista låten i spellistan. Det blir Guilty Conscience. I en version som knappt finns.

Jag har skrivit förut om olika versioner av låtar och hur man på kreativa sätt kan censurera låtar om man inte tycker att de är lämpliga för amerikanska öron. En gång i tiden bleepade man låtar, men det är ju så tråkigt. Det är mycket roligare att byta ut ord. Som med i princip alla låtar med Eminem så innehåller även den här en hel del svordomar. Så kan det ju inte vara! Så det gjordes såklart en ”ren” version. ”Edited version” kan man tycka att denna version borde kallas. Ska man tro på Spotify finns det en ”Radio Version w/gunshot”, en ”Radio Version” och en ”Album Version (Edited)”. Radio Version verkar vara densamma, oavsett om det är ”w/gunshot” eller inte. Jag hör pistolskott i slutet på båda, men i övrigt verkar båda censurerade. Det innebär bland annat en hel del trevliga byten, varav några är listade nedan. Till vänster står originalet och till höger den renare:

• ”Shoot that bitch!” –> ”Hit that lick!”
• ”blow this shit” –> ”blow this hit”
• ”Why you give a fuck if she dies?” –> ”Why you care if you scare her to death?”
• ”bitch” –> ”chicken” (true story)
• ”You shouldn’t take advantage of her, that’s not fair” –> ”How could you take advantage of her? She’s passed out!” (förmodligen för att det ska rimma bättre med nästa rad som är…)
• ”Yo, look at her bush.. does it got hair?” –> ”It’s easy, just cut these lights out! That’s how!”
• ”Fuck this bitch right here on the spot bare til she passes out and she forgot how she got there” –>”Then pick this chicken up, get her off Brad’s couch and leave her on the front porch at her mum and dad’s house!”
• ”Man fuck that, hit that shit raw dawg and bail..” –> ”Funk that, drop her off, ring the door bell then bail.”
• ”Wait! What if there’s an explanation for this shit?” –> ”Wait! What if there’s a good explanation for this?” (den här var kreativ!)
• ”stab her” –> ”grab her”
• ”Grab her by the throat” –> ”Kick her out the house”
• ”I’ma kill you motherfucker!” –> ”I’ma kill you you little motherf…” (eftersom han säger några ord innan hinner han bli avbruten av Eminem innan motherfucker kommer)
• ”Shoot ‘em both Grady, where’s your gun at?” –> ”Do ‘em both Grady, where’s your gun at?”

Genomgående rätt intressanta ändringar faktiskt och de ändrar inte budskapet i låten jättemycket. Den sista är rätt intressant. ”Shoot ‘em both” och ”Do ‘em both” behöver ju inte betyda samma sak, men om man efteråt frågar ”where’s your gun at” så är det ju rätt tydligt vad det handlar om. Även om jag måste säga att ändringarna är rätt kreativa så är ju ändå ursprungsversionen bättre. Dessutom kunde de av någon anledning inte var kreativa i hela låten, så en del klassiska plötsliga tystnader förekommer i den censurerade versionen. Det som är något underligt är dock att den censurerade versionen har en refräng som alla andra versioner saknar. Jag har alltid gillat den här låten, men det var först när jag hörde refrängen som jag blev övertygad om att den platsar i denna playlist. Det är liksom det som saknades för att göra låten… Jag ska inte säga perfekt, men riktigt riktigt bra i alla fall. Denna refräng är med i musikvideon och musikvideon förekommer även i en ocensurerad version. Men då är det någon annan jäkla kille som pratar. Och istället för att gå på ”rave party” går de på ”frat party”. WTF liksom!? Till slut lyckades jag hitta en version på Spotify som både säger fuck och these voices (these voices hörs i refrängen). Och det är ju så låten ska vara, jag förstår inte varför den inte bara släpptes så från början.

Guilty Conscience är, som jag hoppas att alla vet, en historia om diverse folk som ”got a devil on one shoulder and an angel on the other one” (but I ain’t never listen to none of ‘em). Guldstjärna till de som vet var det citatet kommer från utan att googla. Lightspeed av Dev för er som inte orkar googla. Jag kanske till och med redan har skrivit om låtens handling i det här inlägget, men eftersom jag skrivit det i omgångar (idag är det 16/3, inlägget påbörjades 6/3) så har jag glömt vad jag skrivit. Och jag är för lat för att kolla genom skiten. Jag tror inte att jag sagt något om låtens handling, men om jag gjort det blir det väl lite sådan där härlig repetition då antar jag. Eminem är djävulen och Dr Dre är ängeln och varje vers består av att de två försöker övertala någon om att göra det rätta/felaktiga. Skönt koncept liksom. Speciellt twisten i slutet, som jag hoppas att alla känner till men gör man inte det så ska jag inte spoila något. Inte för att det är värsta grejen, men främst för att jag är trött nu och inte orkar skriva ordentligt. Precis som alltid med andra ord…

Nej, jag vet inte om man kanske skulle ta och bli färdig med det här inlägget och därmed den här spellistan någon gång. Kanske nu skulle kanske passa. Lyssna på låten, lyssna på spellistan. Det finns en musikvideo, så titta på den. Inte för att jag tycker den är så häftig, men tror den fick något slags pris för någonting någon gång. Vadå, du kom väl inte till min blogg för att få vettig information? Videon jag länkar till är tyvärr spegelvänd, men det var den enda ocensurerade varianten jag hittade på tio sekunder och det är ungefär så länge jag orkar leta.

Vi avsllutar den här bloggserien med ett oerhört klassiskt foto på Eminem. Och en ursäkt till Linn. Sorry Linn.

Veckans låt 9-12: Dansa Pausa

Alla som har lite koll på veckonummer vet att när det här inlägget publiceras befinner vi oss i slutet av vecka 10. Jag fortsätter med att konstant ligga en vecka efter. Många kanske skulle ifrågasätta vad vitsen är med veckans låt om man skriver om det en vecka senare. Det är förstås inte tänkt att jag ska skriva om låtarna en vecka senare, men det har liksom blivit så, mestadels på grund av lathet. För för att hela grejen ska kännas hyfsat trovärdig bestämmer jag alltid vilken låt som ska bli Veckans låt under själva veckan. Sedan att jag skriver om låten först en vecka efter att jag har bestämt mig för att jag ska skriva om den kan man ju tycka är dåligt. Men den enda tiden då det faller sig naturligt för mig att skriva Veckans låt-inlägg är söndagar efter How I Met Your Mother. Och jag hinner liksom bara med ett inlägg. Men någon gång ska jag väl kanske komma ikapp. Jag vet ju liksom redan vilken låt jag ska skriva om nästa gång. Varje söndag brukar jag intala mig själv att jag ska skriva nästa inlägg på måndagen. Jag vet ju liksom vilken låt jag ska skriva om och mer eller mindre vad jag ska skriva (jag freestylear ju rätt mycket, så det blir sällan som jag tänkt mig, menmen…). Nu kommer jag känna mig jättedålig när jag inte skriver om Ke$ha förrän om en vecka. För veckans låt 10-12 blir en låt med Ke$ha. Men vi är inte där än (fast vi borde vara det) så jag ska inte avslöja vilken låt det är. Istället ska det här handla om Panetoz nya låt som heter… Läs rubriken på inlägget.

Det finns inte så mycket information om Panetoz på internet, om man med internet menar Wikipedia. Och det gör man, det finns väl inga andra hemsidor? Det fanns information om Panetoz på internet (=Wikipedia), men Fernbom2 tyckte inte att det var relevant och tog bort informationen. Jag vet inte vad som stod och det verkar inte gå att hitta historik heller. Artikeln togs bort den 1 januari förra året, så det är möjligt att bandet inte ansågs vara tillräckligt stora då. De är ju inte särskilt stora idag heller och jag vet inte om de förtjänar en Wikipedia-artikel. 90.130.228.183 (ja, jag refererar till en person som dess IP-adress) tyckte den 22 december 2010 att sidan var relevant eftersom ”Det finns oberoende källor (SR) som hänvisas till med avseende på radiointervjuer och det faktum att låtarna spelas i radio. Gruppen är väl etablerad inom hiphop-kretsar i Sverige.”. Det sket dock Fernbom2 i och tog som sagt var bort artikeln i början av 2011 (även känt som Epic year). Man kan få lite info om Panetoz genom att gå in på deras Facebook-sida. Där får man reda på att deras inspiration kommer mycket från afrikanska rytmer. Deras musikstil ska tydligen vara väldigt unik och de har spridit glädje och dans på många stora scener. Det står inget om huruvida Stockholms tunnelbana räknas som en av dessa stora scener, men Busta Rhymes och Magic System nämns som exempel på artister som haft spelningar på stora scener och som låtit Panetoz hänga runt på scenen innan. Tydligen har panetoz två singlar Mama Africa och Känn Dig Fri varit mycket populära och deras debutalbum är efterlängtat. Än så länge känns det mer som reklam än som information, men jag tänkte faktiskt komma med lite information också, men det får bli i ett nytt stycke. Har hört att stycken är det nya svarta.

1997 var jag fem år gammal. Jag var faktiskt sex år också, men bara i några veckor. Jag skulle gissa på att jag var fem år när Panetoz bildades av Pa Modou, Nebeyu och Tobias. De fick även bidra med två bokstäver var till gruppnamnet, vilket jag så fint markerade i deras namn genom att göra bokstäverna lite fetare och tungare (nej tungare är inte felskrivning av tyngre) än resterande bokstäver. Sedan lade de till ett z också av okänd anledning. Kanske för att z är underanvänt i svenska språket. Kanske för att man ska få sjukt mycket poäng om man lägger deras bandnamn i Wordfeud. Men förmodligen för att z är så sjukt coolt, vilket coola band som Lasse Stefanz och Larz-Kristerz visat. Men Panetoz är faktiskt inte ett dansband, de är ett hiphop-band. Som numera inte längre består av Pa Modou, Nebeyu och Tobias. Nu består de av Pa Modou, Nebeyu, Tobias, Hirvi, Dani och DJ Flatline. Så egentligen borde de väl byta namn till typ Panetohidadjz eller något. Jag tycker inte att Panetoz är ett särskilt bra namn, men Panetohidadjz är fan ännu sämre. Det kanske behövs ett z till? Panetohidadjzz… Mycket bättre!

Förutom att göra typ fyra låtar på 15 år (mindre produktiva än Far & Son, som skryter med att de gjort sex låtar på fyra år) så har Panetoz även skapat Vägen Ut. Då snackar vi inte om filmen från 1999 som är en av de bästa filmerna som gjorts på svenska. Tyckte jag när jag såg den i alla fall. Jag tyckte till och med att det var en av de bästa filmerna punkt.  Nu nöjer jag mig med att säga att det är en av de bästa svenska filmerna. Vägen Ut som Panetoz gjort är en ideell förening ”med syftet att skapa en musikstudio dit ungdomar kan komma och spela in sin musik”. Låter jättetrevligt, men ska vi inte skriva lite om låten Dansa Pausa också? Jag brukar sällan skriva särskilt mycket om låten trots att bloggserien heter Veckans låt. Kanske borde byta namn till Veckans inlägg… Men lite kan vi väl snacka om Dansa Pausa.

Dansa Pausa ligger för tillfället på B-rotation på P3, men när jag egentligen borde ha skrivit den här låten låg den nog på C. B är rätt bra, eftersom det enda som är bättre är A. Däremot innebär det ju bara en spelning per dag, vilket kan tyckas väldigt lite om man är van vid typ Rix FM, där en motsvarande rotation nog innebär typ en spelning per timme. Nu överdriver jag visserligen, men jag har lyssnat på Rix FM hela dagar och jag har lyssnat på P3 hela dagar och jag vet ju vad som har störst variation… Det var inte bara jag som ansåg att det här var Veckans låt vecka 9 2012. P3-legenden Germund Stenhag tyckte det också och kallade låten för Veckans bästa add just denna vecka. Tror jag i alla fall, kan ha varit någon annan vecka. Det går förstås att kolla upp, men sedan när är jag den som skriver saker som är korrekta? Något jag däremot vet är att låten var med i PP3 (vad fan är det för program egentligen…) i Flipp eller Flopp och tokflippades. Så folk gillar låtjäkeln. Det gör de förstås helt rätt i. Men jag behöver ju inte sitta här och berätta att låten är bra, det kan du höra själv om du bara klickar på någon av de fina länkarna jag kommer tillhandahålla om ett tag.

Det finns två saker jag tänker på när jag hör den här låten. Jag börjar med det ena och sedan tar jag det andra. Eller nej förresten, jag tar det andra först och sedan det ena. Eller… Jaja, ”Skiter i om du är tjock, smal, fin eller ful. Enda regeln är att du ska ha så jävla kul”. Det är väl egentligen et fint budskap, men på något sätt känns det konstigt. Jag vet inte om det är att låten inte riktigt känns som att den skiter i om man är tjock, smal, fin eller ful. För det gör det ju egentligen. Den är ju en glädjespridare liksom. Men det känns ändå konstigt på något sätt. Inte blir det bättre av musikvideon där det är en fest med unga, smala och snygga människor. Plus typ tre-fyra gamlingar som jag antar ska vara de som är tjocka och fula. Men de är ju inte särskilt tjocka och inte heller fula. Visst syns det att de är gamla, men det är ju inte nödvändigtvis samma sak som ful. De ser ju bra ut för sin ålder liksom. En snygg 70-åring ser inte likadan ut som en snyg 25-åring. Många skulle säkert säga att en snygg 25-åringär snyggare än en snygg 70-åring och jag håller med, men…

Musikvideon kan även kopplas till min andra tanke. Låttiteln och refrängen uppmanar tydligt till att man först ska dansa, sedan pausa, sedan dansa, sedan pausa, sedan dansa, sedan… Jag vet inte riktigt hur det skulle gå till och skulle gärna vilja se fulla folk på klubbar som försöker göra något smart av dansa-pausa-grejen men som misslyckas totalt. Men det kommer nog inte hända, för om jag skulle vara på en klubb och den här låten skulle spelas skulle jag var för full för att på rätt sätt uppskatta folks patetiska försök. Dessutom skulle jag förmodligen vara den som försökte och misslyckades mest. Därför blev jag väldigt glad av att se att det fanns en musikvideo till låten där de kunde ha gjort något coolt av dansa-pausa-grejen. Eftersom det är en video hade de ju faktiskt kunnat pausa, men de väljer i regel att inte göra det. Ibland slow-moas det men oftast är det bara realtid och eventuellt någon konstig klippning. Utifrån videon verkar det som att det man ska göra är dansa-posea. Så då vet ni! Ni behöver inte fundera på att pausa längre utan leta istället fram er snyggaste pose. Eller kolla på videon for reference. Den kan man endera se genom att söka runt som en galning eller genom att klicka på Youtube-logon vid låtlänkarna som en helt frisk och normalbegåvad person. Så det är bara att bestämma, galning eller frisk och normalbegåvad?

Låt: Spellista:

Pa Modou, Nebeyu, Tobias, Hirvi, Dani och DJ Flatline. Även kända som Panetoz. Jag har ingen aning om vem som är vem, men skulle gissa på att Tobias är killen längst fram och till vänster i bild. För han ser både glad ut och visar så mycket av sina ögon som möjligt. Classic Tobias. Fast jag kan ju ha fel…

Internationella kvinnodagen och andra initiativ

Idag är det alltså internationella kvinnodagen? Vad fan!? Vad ska tjejerna med en dag till? Ironiskt nog så beror det inte på att kvinnor i regel är mycket bättre människor än vi män. Det har inte heller att göra med att de är bättre på att sjunga. Eller att de är snyggare. Anledningen är att de är sämre. Eller ja, de behandlas som om de vore det i alla fall. Vilket såklart, och det här är extremt okontroversiellt, är helt fel. Kvinnan är ju liksom det första könet. Dessutom finns de största svinen bland männen. Varför har kvinnorna bara en dag? De borde fan ha en vecka! Minst. Alla älskar ju kvinnor. Heterosexuella män älskar kvinnor, kvinnor älskar sig själva och homosexuella män älskar alla. Jag fick en inbjudan till Facebook till något som kallas ”Kramvecka! 😀 <3” som ska inträffa nästa vevka. Självklart bara ett sådant där fånigt Facebook-event som alla skiter fullständigt i, men ändå. Någon tyckte att kramar förtjänar en vecka. Och visst, jag är all for kramar, men kom igen! Kramar förtjänar en vecka, men inte kvinnor? Det här är så extremt jävla bullshit så det finns inte.

På tal om bullshit, nu kanske har hört talas om Kony. Har ni inte det så vill skaparna bakom videon nedan gärna att ni får veta det. FIlmen är typ en halvtimme och har blivit ett rätt stort fenomen på internet, så se den om inte annat så på grund av det.

Fast köp inte allt som sägs. Personerna bakom filmen har fått rätt mycket kritik. Typ här. Jag har själv inte läst just den där länken, men läste på en annan hemsida som jag inte hittar nu (hittade den ändå…). Faktum är att kritiken varit så kraftig att de kände sig tvungna att svara på all kritik. Min käre vän Tonkow verkar ha sväljt deras budskap fullständigt. Men vilken idiot som helst borde ju känna att projektet är tveksamt. Man vill göra Kony känd. Och på så sätt få honom att bli gripen. För det lär ju funka… De hävdar att det här är en global kampanj, men målet med kampanjen är att amerikanska kändisar och politiker ska snacka så att amerikanska trupper åker till Afrika och gör amerikanska saker. Låter väldigt globalt… Jag förstår att personerna bakom kommer från USA och jag förstår att USA har rätt mycket makt internationellt sett, men kom igen! Vi snackar om landet som har en president som beordrade mordet på en enskild person och som säger att alla som ifrågasätter det beslutet borde undersöka sin hjärna. True story (precis i slutet). Att låta USA sköta detta kan bara sluta med att Kony dör och det vill vi inte. Visst, många skulle säkert bli jätteglada om Kony dör, men att springa runt och döda alla som vi inte gillar är ingen lösning. Givetvis bör det påpekas att Invisible Children (organisationen bakom hela grejen) inte heller vill att Kony ska dödas, men jag skulle vilja påstå att deras sätt att föra kampanj kommer leda till ingenting eller att Kony dödas.

Men… Även om alla som vet vad de snackar om är rätt överens om att videon från Invisible Children är både dålig och missvisande (Kony har till exempel inte varit särskilt aktiv på länge) så är Kony ingen trevlig kille. Han bör gripas och straffas för de brott han begått. Om den här kampanjen mot all sannolikhet leder till hans arresterande så är jag inte den som klagar. Om han däremot dödas så kommer jag inte bli det minsta glad. Den här kampanjen har ju onekligen lyckats väldigt bra och att jag sitter här och bloggar om Kony hade aldrig hänt utan den. Jag tycker själv inte att det här är rätt väg att gå, men om du efter att ha tagit till dig information även från kritiker fortfarande vill hoppa på Invisible Children-tåget så go ahead. Jag tror det finns bättre alternativ.

En bild som används i kampanjen. Visst, Kony jämförs med Usama och Hitler, men på avstånd ser det ut som en reklamplansch. VIlket också är tanken. Det lär ju lösa allt…

Den här bilden på grundarna av Invisible Children har fått mycket kritik. Jag kan se varför, men personligen tycker jag inte att det är någon jättestor grej. De skjuter inte sirekt någon. Fast skulle jag vara den sorts välgörenhetsperson som de här låtsas vara skulle jag vägra hålla i ett vapen. Jag skulle nog vägra hålla i ett vapen oavsett.

Veckans låt 8-12: Dry My Soul

Amanda! Amanda!

Jenssen. Var med i Idol när det fortfarande var Jidhe som höll i kalaset. Hon förlorade finalen mot Marie Picasso, som aldrig varit något annat än hon som var med i Big Brother för mig. Och jag visste inte ens om att hon varit med i Big Brother innan Idol… Nej, Marie Picasso var aldrig särskilt häftig, men nu handlar ju inte det här inlägget om henne heller. Det handlar om Jenssen. Amanda Jenssen. Som inte heller är världens häftigaste person.

Hon har kommit med en ”ny” låt nu. Jag skriver ny inom citationstecken eftersom den tydligen funnits på Youtube (i en annan variant) länge, men först nu släppts ”på riktigt”. Tycker jag mig ha hört. Quotea mig inte på det, det är kanske inte ens sant. Förmodligen är det inte sant.

Oavsett hur det är med det var låten i alla fall helt ny för mig när jag hörde den på Grammisgalan. Det första och mellersta och sista man kommer att tänka på när man hör den här låten är att det skriks Amanda lite då och då. Eller ja, jag kan ju inte säkert säga att det är Amanda som ropas, men det känns som det. Och det här stör jag mig på. Jag är som bekant en stor anhängare av Jantelagen och att på det sättet försöka låtsas som att man är världens coolaste kommer man inte undan med. Eller jo, vissa gör det. Madonnas nya låt kör lite på samma tema. Hon gör en låt med NIcki Minaj och M.I.A som är två riktigt jäkla stora namn och kör över dem fullständigt med ”L-U-V Madonna” gång på gång på gång. Men Madonna är så stor. Hon kommer undan med det. Tjejer som Nicki och M.I.A har inte en chans mot Madonna. Artister som skulle vara toppnamn på vilken svensk festival som helst (M.I.A var tillsammans med Bob Dylan, The Strokes och Kings of Leon störst på P&L 2011) blir förminskade till ingenting. Och Madonna kommer så sjukt mycket undan med det. Amanda har visserligen inte gjort en låt med andra stora artister, men försöker ändå framhäva sig själv som något jäkligt häftigt. Och hon kommer inte undan med det. Långt ifrån. Ville bara säga det innan jag skriver att låten är bra och att man bör lyssna på den. Vilket jag tänkte göra typ nu.

Trots att Amanda går över gränsen med att hylla sig själv så är låten bra och man bör lyssna på den. Fast egentligen är den inte jättehäftig. Precis som Amanda själv. Jag älskar det i teorin, en tjej som gör något annorlunda och starkt liksom. Men i praktiken blir det lite mellanmjölk över det hela. Lite av Idol-syndromet kanske. Det är ju en tävling som gett upphov till många artister inom alla möjliga musikvärldar. Går man bort från det stora mainstream-träsket hittar man ett gäng tjejer som är lite småspännande. Amanda Jenssen, Tove Styrke och Linnea Henriksson är de jag kan komma på nu på rak arm. Alla lite speciella och lite intressanta och med potential att komma med något bra till musiklandskapet. Men ingen av dem lyckas riktigt nå hela vägen. Jag skyller på Idol-syndromet. Å andra sidan hade ingen av dessa artister lyckats med något alls om det inte vore för Idol. Av dessa tjejer måste jag nog påstå att Linnea Henriksson är den som lyckats fånga mitt hjärta bäst. Trots att hon också precis kommit ut med nytt så blir det Amanda Jenssen jag skriver om. För hon är större, men rutinerad och mer ”professionell”. Men jag tror på Linnea. Eller ja, egentligen tror jag att hon kommer att underprestera. Ska jag nämna någon kille från Idol så kan jag nämna The Moniker, som… Nja… Årets vinnare Amanda Fondell skulle eventuellt också kunna bli något i framtiden, men än har hon inte kommit med något alls och hon kommer förmodligen också att göra oss besvikna.

Till sist måste jag ju säga något om hur Amanda Jenssen ser ut. Känns som att det var ett tag sedan jag skrev något utseendefixerat och det var ju lite av min specialitet där ett tag. Hon ser okej ut, men inte lika bra som du och hon tror. En Youtube-sökning på Amanda Jenssen leder en ganska direkt till en video från när hon framförde Hallelujah i Idol. En video som setts knappt 9 miljoner gånger (mångdubbelt mer än någon av hennes egna låtar) och ett framträdande som är extremt överskattat. Den för tillfället mest gillade kommentaren på videon är ”8000 fat bitches watched this?”. En kommentar av typen ”X personer ogilade den här videon och är därför idioter”. För det är drygt 8000 som hävdar att de ogillar videon. Så det finns folk som precis som jag tycker att framträdandet var överskattat. Fast jag tyckte inte det var dåligt… Menmen, fat bitches? Why? Jag vet förstås inte och det kan förstås vara så att folk bara är dryga, men Amanda Jenssen är inte direkt en fat bitch själv. Hon är snarare en skinny bitch. För hon är så där sjukligt smal som anorektiker vill vara. Jag tror förstås inte att Amanda har anorexi. Sådant vågar jag knappt hävda nuförtiden, men hon verkar ändå hyfsat hälsosam så jag tror att det bara är otur med generna som gör att hon är så smal. Ja, jag skrev otur. För det är ju inte direkt snyggt. Man kan få till häftiga visuella grejer med en sådan kropp, men att göra en snygg musikvideo och att vara snygg är två helt skilda saker. Sedan gör ju Amanda inte särskilt häftiga musikvideos heller… Men vill man se den till den här så är det bara till att klicka på Låt-Youtube-länken.

Låt: Spellista:

En rätt snygg bild, men det behöver inte betyda att det är en bild på en snygg tjej. Man skulle kunna säga att hennes kropssform påminner om Veronica Maggios (som jag tidigare sagt är snygg) men Veronica har en helt annan utstrålning än Amanda. Men nej, Amanda är inte ful. Hennes musik är inte dålig. Men motsatsen gäller inte heller.