Mitt första inlägg i den här bloggserien fick kommentarerna ”Fan vilken värdelös recension” (Dce) och ”Tycker att recensionen är fett skön. Snyggt!” (Vinylplatta). Fast det var ju ingen recension och det är inte det här heller. Men berätta gärna vad ni tycker ändå. 50% röstade på värdelös förra gången, kan jag vara bättre nu? Formatet blir ungefär samma som förra gången, det kändes som ett bra format.
Album: 
__________________________________________________________________
1, Sun Goes Down
Icona Pop (skivan) inleds med en låt på ungefär 3,25 minuter (3 minuter, 15 sekunder) med The Knocks, St. Lucia och Icona Pop (artisten). The Knocks är en amerikansk ”elektronisk musik”-duo med två snubbar. St. Lucia är en snubbe som ursprungligen är från Sydafrika, men som numera bor i USA. Icona Pop däremot är som bekant två snubbinnor (IT’S A WORD!) från Sverige. Lite beroende på vem man frågar förstås, Sverigedemokraterna skulle kanske ha en del att säga till om när de hör att jag hävdar att en person vid namn Aino Jawo är svensk. Caroline Hjelt kan de kanske acceptera, men Aino Jawo… Skulle inte tro det. Jag tycker förstås att hon både är svensk och coolast i bandet. Fast nej, det här kommer inte bli som när jag skrev om Framgång & Efterfrågan då det blev en kamp mellan Maskinens bandmedlemmar. Detta helt enkelt för att jag inte kan identifiera vad Aino gör och vad Caroline gör.
Den här låten känns på många sätt som en introlåt, vilket förklarar varför den ligger först på skivan. Jag kan dock tycka det är lite synd att inleda med den här låten, eftersom det är en av skivans svagaste. Dessutom har vi ett intro på drygt 30 sekunder innan vi hör någon tungt redigerad mansröst i typ 20 sekunder innan vi äntligen får höra något som eventuellt skulle kunna vara en kvinnoröst från Aino/Carro, dock fortfarande rätt tungt redigerad. Det är först efter ungefär en minut och 20 sekunder som jag hör den välbekanta Icona Pop-sångrösten. Sedan fortsätter låten så, med alltför lite Icona Pop och utan någon riktig variation. Hela låten känns på sätt och vis som ett intro och det lyckas den visserligen bra med, men jag ser hellre att skivor inleds med riktigt feta låtar istället för låtar som känns som intron.
2. I Love It
Det här måste väl ändå vara Icona Pops absolut mest kända låt. Den här låten är de dock inte heller ensamma om, utan här tog de hjälp av Charli XCX. Charli XCX är en brud från England,.sin op engelska Wikipedia hävdas vara en singer-songwriter. Jag vet dock inte om hon sjunger något på den här låten, mitt rätt så otränade öra tycker det låter som Icona Pop hela tiden. Charli XCX är dock faktiskt född på 90-talet, vilket försvarar hela ”you’re from the 70’s but I’m a 90’s bitch”-grejen, något som jag ´”kritiserade” Icona Pop för när jag skrev om den här låten som Veckans låt vecka 19 2012 (ungefär 30 veckor sedan).
Ja, jag har alltså redan skrivit om den här låten tidigare och jag står fast vid vad jag skrev då, så läs det via den här länken. Dessutom har nog alla både hört och bildat sig en uppfattning om den här låten redan, så behöver inte skriva så mycket mer. Vissa kanske tycker den är uttjatad, men jag tycker fortfarande den är riktigt jäkla bra.
3. We Got The World
Efter största hitten så kommer ytterligare en hit. Eller i alla fall en singel, med musikvideo och så. Musikvideon är samma stil som den till I Love It, vilket jag tycker är bra. Det är en skön stil och det ger en visuell identitet till bandet. Icona Pop har gjort två musikvideos till, till låtarna Nights Like This (12) och Manners (8). Båda är (såklart) bra, men de följer inte riktigt den visuella stil som de senaste gjort. Speciellt inte Nights Like This, som kör med någon form av grunig old school-känsla. Manners kör med en unik och cool stil, som är lite halvnära den nuvarande, men ändå inte riktigt. We Got The World-videon är snäppet mer sexuell än tidigare videos och innehåller bland annat en Aino som tycker att Caroline behöver ligga, en naken och skakande rumpa (inklusive annan persons hand), en kvinna som visar sina bröst (eller om det är en man med moobs…), en Caroline med nakna bröst (dock blurrade), en Aino i BH, en Carro i bara trosor (som ligger på mage), en Carro som hånglar med en (manlig) strippa samt en Aino som tafsar på både sina egna och Carolines bröst. Nu kanske det låter som en enda sexorgie i min beskrivning, men så är det ju inte. De klipp jag beskrivit är alla extremt korta och för det mesta är alla fullt påklädda. Vilket är långt från motsatsen till sexiga, båda tjejerna i Icona Pop är hur sexiga som helst även med kläder. Men det är ju så det brukar vara med sexiga personer, det spelar ingen roll hur mycket eller lite kläder de har på sig, de är lika sexiga ändå. Videon ger faktiskt mer en USA-romantisk känsla än den ger en porrig/sexfixerad stämning.
Låten i sig är en värdig uppföljare till I Love It och känns faktiskt snäppet mer sofistikerad. Oerhört trevlig låt faktiskt, men vet inte riktigt vad mer jag ska säga.
4. Downtown
”Suck my dick, suck my motherfucking dick, dick”. Visst, Dickheadz gamla låt har ju sin charm, men den är ju egentligen jäkligt omogen. Icona Pop har lyckats göra en låt om cunnilingus, som ju är den kvinnliga motsvarigheten till fellatio, på ett värdigt sätt. För de som inte är så inne med fint språk så kan man översätta cunnilingus till ”slicka fitta” och fellatio till ”suga kuk”. Men jag tycker cunnilingus och fellatio låter mycket mysigare. Speciellt cunnilingus, det låter ashäftigt. Visst ger en bildgoogling på cunnilingus med safesearch av inte särskilt barnvänliga resultat, men mer barnvänliga än ”licking pussy” i alla fall. Och så låter det trevligare. Icona Pop väljer inget av uttrycken, de väljer istället att berätta att ”I like it when you kiss me downtown”. Ett trevligt sätt att uttrycka det och jag har ju länge gillat låtar där det sjungs om cunnilingus.
5. Ready for the Weekend
Få se nu här, allt över denna rad skrev jag i början av december 2012. Allt under skrev jag år 2013, okänd tid. Just det här skrev jag 22:43 19/1 2013. Jag är alldeles för lat för att kolla vad jag skrev ovanför och det är inte direkt som att jag minns det heller, så det här kanske blir jättekonstigt nu. Kan i alla fall meddela att när jag skrev det som står ovan hade jag inte skivan, men nu har jag skivan. Fysiskt. Japp, fysiska skivor säljs fortfarande och vissa av oss är så pass konservativa att vi vill ha dem.
Jag kanske kommer ångra det här, men det känns som att det här är den mest partyvänliga låten på skivan. Eller ja, egentligen är väl typ I Love It mest partyvänlig, bara för att flest personer känner igen den och det är bra att spela låtar som folk känner igen. Den blev förresten alldeles nyss (i skrivande stund) utsedd till Årets låt på P3 Guld. I Love It alltså, men det är ju inte den det ska handla om nu.
Ready for the Weekend är i alla fall skriven av Elof Loelv, Tove Lo, Aino Jawo samt Caroline Hjelt. Den är producerad och mixad av Elof Loelv, mastered (hittade faktiskt ingen vettig översättning) av Björn Engelmann från Cutting Room, Stockholm samt publicerad av Publishing Company TEN/Warner Chappell Music. Låten spelades in på TEN Studios i Stockholm. Japp, sådant kan man lätt få reda på om man har den fysiska skivan, för sådant står nämligen i… … … Det där häftet ni vet. Finns säkert något fancy namn för det. Det var faktiskt lite småintressant, eftersom det inte är samma namn på alla låtar. Visst, Aino och Caroline har (såklart?) varit med och skrivit många låtar, men inte alla. Elof Loelv har ett finger med i spelet på rätt mycket, Fredrik Berger och Patrik Berger likaså. Publishing Company TEN står med som publisher på alla låtar utom I Love It (även om de sällan är enda publisher). Ganska intressant, men den enda egentliga slutsats en sådan som jag, som inte vet så mycket om dessa personer, kan dra är att det var en hel del människor som var med och gjorde den här skivan. Och det är bara Aino och Caroline som får credz… Helt plötsligt förstår jag varför de tackar så mycket konstiga personer i sina tacktal. Nu var det ju förresten precis P3 Guld, där Icona Pop som sagt var vann för bästa låt. Så… Vilka tackades?
- Artist Company TEN
- Mamma/Pappa
- Patrik Berger
- Linus ”Style of Eye” (Eklöw)
- Vänner
- Familj
- Alla som haft gruppsex, bajsat och sjungit och dansat till våran musik…
- …och som har röstat
Nämnas bör kanske att det alltså var I Love It som belönades, så det här passar egentligen inte in här, men palla flytta upp det liksom. I Love It skrevs av Patrik Berger, Charlotte Aitchison (Charli XCX) samt Linus Eklöw (Style of Eye). Av okänd anledning fick inte Charli XCX något tack, men i övrigt tackades alltså låtförfattare, management/skivbolag (Artist Company TEN) och lite random sköningar runt omkring som inte hade så mycket med låten att göra. Alltså ganska lämpligt tacktal för det pris de fick. Hade varit mer intressant att se vilka de tackat om de fått Årets Nykomling, vilket ju faktiskt även var ett pris de förtjänade. Det gick istället till Norlie & KKV som tackade typ mamma/pappa/skivbolag. Det var väldigt mycket mammor och pappor som tackades under P3 Guld. Nej usch vad sidetracked det blev nu då…
Ready for the Weekend handlar det här alltså om! Den ger mig lite dubstep-vibbar och är nog ändå skivans hårdaste, som i minst ”skönmusik” (motsvarigheten till skönsång, fast för musik) vilket ger en skön industriell känsla. Musikexperter kanske tyckte jag lät jättefånig nu, men tycker det känns coolt att säga att musiken är lite industriell. Och jag tycker ju det, så musikexperterna kan ta sig!
6. Wanna B With Somebody
Den här låten stör jag mig på. Inte för att den är dålig eller att den har någon form av outnyttjad potential eller något sådant, men på grund av titeln och refrängen. För låten heter Wanna B With Somebody och det sjunger de även i refrängen. Åtminstone första varvet. Refrängen går nämligen officiellt (enligt häftet som följer med skivan) så här:
I wanna be with somebody, I wanna be with somebody
Other than you, Other than you
I wanna _ with somebody, I wanna _ with somebody
Other than you, Other than you
Och det är även precis så refrängen går. Understrecken är verkligen ett uppehåll. Då tror man förstås att det är någon form av självcensur av ordet ”fuck”. Men samtidigt så finns ju exakt samma ordföljd i början av refrängen, så då borde ju uppehållet bytas ut mot ”be”. Det blir jag förvirrad av. På nätet verkar det dock som att vissa bestämt sig för att ”_” betyder ”fuck” och helt enkelt skrivit ut fuck i låttexten. Men jag vet inte, hur mycket man än försöker går det inte att höra något fuck, det är klart och tydligt helt tyst. Och nej, det är ingen censurerad version, det är så i originalversionen. Däremot kanske de sjunger fuck på spelningarna, jag vet inte, har aldrig sett de live. Jag hade biljett en gång, men det gick ju inte så bra med det.
Ytterligare en sak jag upptäckte nu när jag skrev det här var att de tydligen sjunger att de vill vara med (och knulla med?) någon ”other than you”. Jag har alltid trott att de sjunger ”I look at you”, som i ”jag vill vara med någon och du är min kandidat”. Men tydligen inte alltså. Antar att jag är lite mer romantisk än Icona Pop. Nu när jag tittar på resten av texten inser jag ju att låten snarare handlar om en relation som de vill tar slut än en relation som de vill ska börja, som jag tänkt det. Och då passar ju ”other than you” in mycket bättre.
7. Good For You
Det här är en av de låtar från skivan som kanske är mest intetsägande (och däremd även sämst). De flesta låtarna kan jag identifiera bara via titeln och visst, numera kan jag väl kanske det med den här också. Men om någon för några veckor sedan sagt Good For You med Icona Pop hade jag inte haft någon aning om vad det var för låt, trots att jag redan då lyssnat en hel del på skivan. Det finns dock en sak som räddar den här låten från alltför hård kritik från min sida. Eftersom det uppenbarligen inte är låten rent allmänt, alltså inte hur låten låter, måste det ju vara texten. Och det är det ju faktiskt också (jag sa att det måste vara det, så…). Jag antar att artister ofta satsar mest på refrängen, så det blir ofta den som på bästa sätt förmedlar någon form av budskap. Så är det även här, eller vad sägs om:
You love my love
You never gonna find better Love
(And I don’t want you to)
Jaja, det där var bara halva refrängen, men SÅ JÄKLA RÄTT! Varför skulle man vilja att någon skulle bli lycklig med någon annan? Kan du inte ha mig ska du inte hitta någon annan heller, för ingen är bättre än jag är. Typ. Helt rätt inställning i alla fall. Har aldrig förstått mig på det där med ”är du lycklig är jag lycklig”. Det funkar inte så… Inte i någon relation, inte ens förälder-barn-relationen. Jag kommer ju knappast vara lycklig bara för att mina barn (om jag nu skulle få några sådana) är lyckliga. Visst, är de lyckliga av ”rätt” anledning blir jag väl kanske glad av det, men jag skulle inte bli glad om de var lyckliga av ”fel” anledning.
Nej förresten, jag vet inte varför love skrivs med stort L en gång, men så stod det i den ”officiella” låttexten, så…
8. Manners
Icona Pops första singel, som även ledde till en låt av Chiddy Bang, där Manners samplades. Det har jag för övrigt skrivit om förut i mitt gigantiska Veckans låt-inlägg jag gjorde för att jag hamnat efter under sommaren. Vecka 37 2012 var Manners nämligen Veckans låt, främst eftersom Icona Pop då hade en spelning på en fest som jag gick på. Fast jag missade ju som bekant den spelningen. 😦 Det inlägget kan man läsa här om man vill, delen om Manners är en bra bit ner, så scrolla eller ctrl-f:a eller vad du nu vill göra… Låtarna är i det inlägget är i veckoordning med start vecka 31 (och slut vecka 42), så vecka 37 är ju en bit ner.
I det inlägget skrev jag dock inte särskilt mycket om själva låten, så får väl ta det nu då antar jag. Den har på sätt och vis kommit att representera Icona Pop, åtminstone för mig. När jag började lyssna på dem (typ när I Love It kom ut) fanns det ju inte så mycket annat att lyssna på. Dessutom hade låten deras fetaste musikvideo just då. Sedan dess har både I Love It och We Got The World fått musikvideos och jag föredrar nog den sistnämnda faktiskt. Deras musikvideos inledde liksom en stil i och med den till I Love It, vilket gör att tidigare videos hamnar lite utanför. Det här har jag i och för sig skrivit om förut, menmen… Manners har i alla fall fortfarande en oerhört bra musikvideo och Manners är även en oerhört bra låt. Den hamnar nog i alla fall på topp… … … 5 (?) över deras bästa låtar.
Den här låten är för övrigt skriven av Patrik Berger, Fredrik Berger, Aino Jawo och Caroline Hjelt. De två sistnämnda hoppas jag att ni numera vet vilka de är och Patrik/Fredrik Berger har jag nämnt tidigare. Är de bröder? Råkar de bara ha samma efternamn? Vad vet jag? Jag kan svara på en av de frågorna i alla fall: ingenting.
9. Top Rated
Åhh, Top Rated! Vad ska jag säga om den egentligen? Den enda gången jag gjort ett sådant här inlägg förut så utsåg jag skivans bästa låt, vilket jag tyckte var en bra idé. Då blev det Varför Ska Vi Gå Ut? (skivan var Maskinens Framgång & Efterfrågan) vilket jag inte riktigt vet om jag håller med om idag. Rent spontant av att bara titta på titlarna (och därifrån såklart komma ihåg låten) skulle jag idag nog säga Megalomani eller Välkommen Till Mitt Liv, det vill säga första eller sista låten. Menmen, då var jag jäkligt osäker också. Den här gången är jag mindre osäker, men jag ska väl inte spoila den enorma överraskningen, så kan väl istället berätta om när jag började gilla den här låten på allvar.
Under jullovet var jag i Uppsala och jobbade med att sitta framför datorn och pilla in siffror på lämpliga ställen. Oerhört repetetivt arbete, så efter att ha suttit och hållt på med det en hel dag blir man rätt slut. Därför bestämde jag mig för att gå ut och gå runt i cirklar. Det är en sådan där grej som jag gör ibland när jag bara känner att jag måste ut men inte riktigt vet vad jag ska göra. Målet är att gå på alla möjliga skumma vägar jag aldrig sett förut så att jag hamnar mer eller mindre vilse och att sedan försöka ta sig hem. Under tiden brukar jag lyssna på podcasts, något som jag alltid ligger efter med. Det gjorde jag även den här gången, men efter att ha lyssnat på en (Sweclockers julspecial har jag för mig) visste jag inte om jag skulle ha tid för ett helt avsnitt till så satte istället på lite Icona Pop/Maskinen (eftersom det var och till rätt stor del fortfarande är de två band jag lyssnade mest intensivt på). Jag har tyvärr levt i Uppsala i lite drygt 18 år av mitt liv, så jag hittar alldeles för bra där. Det är liksom svårt att inte riktigt veta var man är. Det gick därför rätt dåligt med att gå vilse, speciellt eftersom min vanliga ”gå på grusvägar som knappt är vägar”-taktik inte riktigt fungerade på grund av snö. Menmen, till slut lyckades jag ta mig ut till någon form av bostadsområde. Jag vet i och för sig var det är (inte vad det heter dock), men har inte direkt hängt där så hade ingen koll på hur det såg ut. Det var ett riktigt jäkla lycklig-familj-område med lyckliga barn och lyckliga föräldrar bor. Ungefär ett sådant område som jag skulle kunna tänka mig att bo när jag blir gammal. Visserligen tänkte jag att det där lyckliga nog bara är en fasad utåt och att männen slår fruarna, ungarna knarkar och ingen har pengar, men alla låtsas ha pengar. Menmen, det vore ju trevligt om allt var som det ser ut att vara. Jag kände mig ganska lost så det var ganska bra, men jag gick fortfarande på trottoaren bredvid någon form av bilväg. Visserligen åkte inga bilar där, men det kändes ändå inte riktigt lika dött och öde som jag vill att det ska kännas. Men så hittade jag någon form av park eller något. Det var jättekonstigt. Och jättekonstigt är ju precis det jag letar efter när jag är ute och går runt i cirklar! Då bestämde sig dessutom min telefon för att spela Top Rated. Kanske var det delvis för att jag var så nöjd med mig själv för att jag hittat en så underlig gångväg, men när den här låten gick igång blev jag så jäkla glad. För fy fan vad bra den här låten är!
10. Lovers To Friends
Den här låten är inte direkt en av skivans bästa. Det är mer en sådan låt som jag gillar vissa delar av, men där resten liksom förstör lite för helheten. Jag tänkte att det skulle vara svårt att beskriva vilken del det är jag gillar mest, men sedan lyssnade jag ordentligt på låten och insåg att det inte var så jäkla svårt. Verserna. Närmare bestämt vers ett och två (jag skulle vilja hävda att det bara är två verser och att det mellan andra och tredje omgången av refrängen bara är en brygga, men jag är inte helt hundra på de faktiska definitionerna av sådant). Ska man vara ännu mer specifik är det början av verserna, ju längre de går desto sämre blir de typ. Men verserna i sin helhet är ändå de bästa delarna av låten, lite tvärtemot hur det brukar vara. För de som undrar så är refrängen alltså ”Let’s just do it one last time” till ”From lovers to friends” vilket innebär att verserna som jag gillar är från ”Remember those times” till ”Bring it back to those days” samt ”I remember this fresh” till ”But baby I wanna be rough”.
#11. My Party
Jippi, ytterligare en låt som jag skrivit om förut! Jag skrev om den i samband med min födelsedag och skrev då att det här inlägget som du läser nu eventuellt skulle komma, men att det kändes lite onödigt med tanke på att jag redan skrivit om tre av fjorton låtar (eller tre av tretton, beroende på hur man räknar (jag räknar nog tretton)). Men då-jag hade fel! För det är klart det inte är onödigt. Däremot är det lite onödigt att skriva om just den här låten, eftersom jag faktiskt tycker att jag gjorde det ganska bra i början av december förra året. Jag håller helt med om allt jag skrev då, inklusive att det är en av skivans bästa låtar. Men är den bäst? Det får man reda på längre ner, spänningen är så enorm så… … … Jag vet inte, tycket inte det är så spännande eftersom jag redan vet. Hursom, här är det gamla inlägget. Läs det för att få reda på vad låten har med Drake att göra, vad som fick mig att fastna för låten och vad jag tycker om Smiler som är med och rappar i låten.
12. Nights Like This
En av Icona Pops tidigaste låtar (närmare bestämt låt 2 antar jag) och det är nästan så det känns. Jag tycker inte att den här låten känns särskilt mycket Icona Pop faktiskt. Enligt engelska Wikipedia gör Icona pop electro-pop. Jag tycker den här låten känns för mycket pop, för lite electro. Åtminstone för att vara Icona Pop. Det kanske inte låter det minsta logiskt för den är ändå ganska electro, men jag vet inte, tycker ändå inte det. Kanske är det musikvideon som ”förstört” låten för mig. För den känns verkligen inte electro, till skillnad mot alla andra videos Icona Pop gjort. Den känns inte särskilt pop heller för den delen, mer typ country. Jag kan egentligen inte säga att låten är dålig, eller ens Icona Pops sämsta, men jag gillar den ändå inte. Jag tycker musikvideon förstör hela Icona Pop-grejen. Dessutom känns det som att jag hörde den rätt mycket när den kom, eller åtminstone tillräckligt för att mer eller mindre tröttna på den.
13. Flashback
Skivans sista låt. Eller? Jo, helt klart skivans sista låt. Spotify har dock en låt till, som står som någon form av bonus track. Men den finns inte med på min fysiska skiva och jag lyckas inte hitta den listad på något annat ställe heller. Man kan väl köpa den via Spotify förstås (som nedladdning), men annars hittade jag ingenstans att köpa den (inte för att jag direkt letade, menmen). Köper man skivan på iTunes verkar man också få med en bonuslåt, men en annan än den som finns på Spotify. Så jag väljer att skriva om Flashback som sista låt och skiter i bonuslåtarna. Men jag kan ju säga lite kort att Rocket Science ( ), som finns på Spotify, inte är en av Icona Pops bästa, men jag gillar budskapet att ”det är inte rocket science, det är kärlek” istället för att hålla på och hävda att kärlek skulle vara så jäkla avancerat och svårt. iTunes-bonusspåret Heads Up (
) är snäppet lugnare (deras lugnaste låt skulle jag nog säga) och ju mer jag lyssnar på den desto mer gillar jag den. Blir mer och mer övertygad om att de faktiskt borde ha inkluderat den på skivan på riktigt. Nu gjorde de inte det, så Flashback blir istället den sista låten jag skriver om.
Flashback är… Egentligen riktigt bra. Problemet är bara att den kommer sist på skivan och lyssnar man på den från start till slut (vilket jag gjort några gånger) har man redan hört så många så mycket bättre låtar att den liksom nästan blir medelmåttig.
Låttexten är visserligen inte det enda jag tycker om med den här låten, men låttexter passar liksom bra i bloggformat, eftersom bloggen består av just text. Så vi drar ett skönt citat från låten.
I drink all night, when I’m up tight
Another round to make it right
Ja, den handlar om att dricka. Det är ju liksom det (och tyngre droger) eller kärlek som låtar kan handla om. Den här låten har vinkeln att det kanske inte är så jäkla smart eller bra eller så, men att man ska göra det ändå. Ungefär så jag tänker liksom. Jag avslutar med ett citat som jag faktiskt tycker sammanfattar bandet rätt bra.
Nights are young and so are we
That’s just how we roll
__________________________________________________________
Förra gången jag gjorde det här skrev jag någon form av sammanfattning här, där jag skrev att jag tyckte skivan var riktigt bra. Och så kom jag med länkar. Länkar har jag redan kommit med och att säga att skivan är bra känns överflödigt. Jag kommer inte skriva ett sådant här inlägg för en skiva som inte är bra… Istället avslöjar jag väl bara skivans bästa låt (som inte blir så oväntad med tanke på det jag skrivit tidigare), lägger in en bild och publicerar skiten. Jag började ju trots allt skriva på det här 2 december ser det ut som, så kanske är dags att bli färdig nu.
Skivans bästa låt: Top Rated
Precis som förra gången måste jag tyvärr säga att skivomslaget är en besvikelse. Det är inte helt fail, men känns som att de borde ha kunnat göra något bättre.
Spetsen #11 