Lucka 24: Julrim

Snön ligger vit på taken

Endast tomten är naken

Kuken den står som ett spett

Det är det finaste hon sett

Hon rör sig sakta mot tomtens lem

Hon öppnar munnen och för kuken hem

Ojojoj, så fel det kan bli

Jag råkade skriva min sexfantasi

Det passar sig kanske inte här

Jag vet ju inte ens vilka mina läsare är

Vad jag istället borde göra denna julaftonstimma

Är att lära mina läsare att rimma

Juletid är nödrimmens tid

En möjlighet att använda ord såsom blid

Det är kanske inte så lätt

Men som tur är behövs knappt något vett

Skriv bara det du vill allra först

Krysta sedan fram ett rim såsom…. Törst?

Gul, ful, strul, klausul, kul, skjul, modul

Kanske till och med hjul

Är bra ord när du vill önska en God Jul!

P.S.

Får, går, svår, tår, når, lår, matador

Kår, hår, mår, slår, vår, snår, dekor

Spår, rår, står, bår, and much much much more

Det är lätt att önska ett Gott Nytt År!

Tomten kan se ut på många olika sätt

Det viktiga är att julklapparna hittar rätt

Lucka 23: Julklappar

Julklappar är en stor del av julafton. Vissa kanske rent av skulle hävda att det är den största och viktigaste delen av julafton. Skulle någon hävda det kan jag egentligen inte annat än att hålla med. Eller ja, jag håller ju med om de flesta klyschorna kring det mesta. Säger någon det klassiska ”det viktiga är att man träffar släkt och vänner” håller jag med om det också. Säger någon ”julklappar är roligare att ge än att få” håller jag också med. Hur får jag ihop allt detta tillsammans?

Visst är det roligt att träffa släkt och vänner, men det gör man ju även på begravningar och sådana tror jag det är få som kallar roliga. Det fina med att träffa släkt och vänner på julafton är det glada syftet. Självklart blir man glad över att få saker, så det är ju en stor anledning till att man tycker det är kul att träffa släkten, de ger en saker. Det där med att det är roligare att ge än att få kanske inte gäller för alla. De flesta som har mindre barn i släkten kanske tycker det är roligt att se deras överlyckliga reaktion över någon pekbok för 50:-, men för min del gäller det där med att ge är roligare för det mesta. Det är kul att få saker, men det är sällan jag får något jag verkligen verkligen vill ha. Jag är rätt så bra på att köpa det jag vill ha, så det finns inte så mycket mer att köpa till mig. De bästa presenterna är de som jag inte ens tänkt på, men sådana kräver ju både att man känner mig rätt bra samt att man har tillräcklig fantasi. Sådana presenter får man sällan, så därför är det roligare att se den glada reaktionen från andra när de får presenter av mig. Visst är mina presenter sällan särskilt genomtänkta så deras glädje av att få presenten är väl ungefär lika stor som min glädje över att få mina presenter. Fast andras glädje är lättare att övertala än sin egen, så därför känns det som att den totala glädjen blir högre. Eller något. Kanske. Inte vet jag….

Något jag personligen tycker gör julafton bättre än övriga tillfällen då presenter ges (tänker främst på födelsedagar) är att alla ger presenter till alla. Istället för att som vid födelsedagar försöka rikta in all kärlek mot en person visar man på julafton att alla älskar varandra i någon form av megakärleksbomb. Enriktad kärlek är aldrig bra, kärlek är som bäst när den slår åt alla håll samtidigt.

Första resultatet när jag sökte på julklapp kan ses ovan. Julklappar från mig är inte riktigt lika fint inslagna. Jag brukar i brist på kompetens påstå att jag satsar på konstnärlighet. Det innebär mest att julklapparna blir ”personliga” och ”speciella”. Med andra ord fula och värdelöst inslagna.

Lucka 22: Julmusik

Nu är vi officiellt inne på samma vecka som julafton, så tänkte att det kanske var dags att sätta lite jultema på denna julkalender. Jag tänkte börja med att skriva om musiken. Julmusik är ett lika älskat som hatat koncept. De som hatar brukar använda argumenten att det är samma skit varje år och att man tröttnade för 50 år sedan. De som älskar brukar föra fram att det är en fin tradition och att det är mysigt med musiken och så vidare. Jag befinner mig inte helt oväntat på älskasidan. Däremot inser jag förstås att båtarna har en poäng med att det faktiskt är samma låtar som spelas varje år. Hade jag varit en artist hade jag gjort allt jag kunnat för att göra en jullåt som blir en succé. Det hade ju varit sjukt Nice med en ”julbonus” varje år när stimpengarna kommer in från alla spelningar i juletid. Tyvärr är det inte alltför lätt att göra en lyckad jullåt, då det redan finns så många jullåtar som folk ser som de ”perfekta”. Att komma med en ny jullåt som accepteras är lika svårt som att komma med något nytt på julbordet (något som togs upp i Inte OK på TV3).

För mig har julmusik alltid definierats av pappas ”julband” som jag tror att jag skrivit om tidigare på den här bloggen. Det är ursprungligen ett kassettband som pappa spelade in innan jag ens fötts. På ena sidan var jullåtar på engelska och på andra sidan var jullåtar på engelska (eller om det var två band, något oklart). Detta kassettband är mer eller mindre heligt och spelas i princip enbart på bilresorna på julafton (vi åker mycket fram och tillbaka) samt dagen innan julafton då vi klär julgranarna. Det inte bara får spelas då, det måste spelas då och är det enda som får spelas då. Tyvärr dog kassettbandet som format för ett tag sedan vilket försvårade uppspelningen. Detta ledde till några sorgliga år då vi försökte köpa CD-skivor med blandad julmusik, men blandningen blev aldrig lika bra som det ursprungliga bandet. Till slut med magi och annat fantastiskt lyckades vi föra över bandet till två CD-skivor, en med de svenska låtarna och en med de engelska låtarna. Eftersom det då blev lite plats över på skivorna uppdaterades skivorna med lite ”ny” julmusik som kommit efter att det ursprungliga bandet gjordes (som ju trots allt var rätt länge sedan). Dessa tillägg gjorde ”julbandet” ännu mer komplett och bortsett från inkluderandet av den värdelösa Julgröten av Lars Winnerbäck () blev ”bandet” perfekt.

Även om låtarna är tagna från lite alla möjliga håll finns det två skivor där min får uppenbarligen tog mycket av sin julkänsla från. Bland låtarna på svenska är skivan Glitter, glögg & rock ‘n’ roll (), ursprungligen släppt 1979. Många av låtarna på den skivan är sådana som de flesta kanske inte ser som klassiska jullåtar men för min familj är denna ”alternativa” svenska julmusik om att få elgitarrer och brandbilar i julklapp den enda riktiga julmusiken. Eller ja, den enda riktiga är det ju inte, pappas blandning innehåller även lite mer klassiska låtar som även vanligt fölk känner till.

Bland de engelska låtarna är det mer klassisk julmusik, som de flesta hört. I princip alla låtar är välkända låtar, även om versionerna inte nödvändigtvis är de som alla känner till. Här är skivan A Christmas Gift for You from Phil Spector () som ursprungligen släpptes 1963 (innan ens min pappa var född) överrepresenterad. Den beskrivs av Wikipedia som en skiva med mestadels sekulära ”christmas standards”. Denna beskrivning funkar även rätt bra för min fars blandning, främst den engelska sidan. Visst är det lite Jesus här och där men vår familj har aldrig varit ett särskilt stort fan av gubben. Visst är julen i grunden en kristen högtid, men för oss (och många andra) handlar det inte alls om det kristna.

Jag tänkte egentligen att jag här skulle välja den bästa jullåten, men insåg senare att det faller på sin egen orimlighet att ens försöka med något sådant. Det förutsägbara valet är ju Fairytales of New York med The Pogues () och det kan jag väl kanske delvis stå bakom. Fast det finns så mycket bra och att begränsa sig till en låt är bara orimligt. Nej; min familjs blandning är det perfekta: Jag har haft planer på att göra Spotifylista av blandningen så hela världen får uppleva den perfekta blandningen men tyvärr har jag stött på problem. Lyckas jag någon gång i framtiden kommer det här inlägget uppdateras men tills vidare är det bara att lyssna på (det bästa från) de två skivor jag länkat till tidigare i detta inlägg.

Inte den perfekta blandningen, men dessa två skivor innehåller i alla fall relativt många av tidernas bästa jullåtar.

Lucka 21: Glödlampans död

Fjärde (och sista) advent idag och för att inte fortsätta min trend med att misslyckas med allt jag försöker göra blir det idag ljustema. Temat idag blir inte riktigt lika ”bra” som andra och tredje advent, men vafan liksom…

Glödlampan är en gammal och inte särskilt smart uppfinning. Det var någon som insåg att elektricitet kan värma upp ledaren om strömmen är tillräckligt hög. Om ledaren är av något lämpligt material kan det bli så varmt att det börjar glöda. Saker som glöder ger ut ett ljus. Egentligen är glödlampan inte ett mycket smartare sätt att lysa upp än en fackla. Enda grejen som är lite smartare är att glöden styrs av elektricitet.

Trots att ljuset mest är en bieffekt av värmen var glödlampan länge det primära sättet att lysa upp våra hem. Sedan kom det så kallade lågenergilampor, där det primära målet faktiskt var att få ljus. När man mer direkt framkallar ljus är det naturligt att de har mycket lägre effekt och därmed har lägre påverkan på elräkningen.

Tyvärr fanns det flera problem med lamporna. Till att börja med var ljuset inte ”vitt” (alla frekvenser förekommer i samma grad), lamporna tändes långsamt och dessutom var de livsfarliga både för människor och naturen. De två första problemen är väl mer eller mindre lösta nu, men det sistnämnda är såvitt jag vet inte fixat än. Det ska erkännas att jag inte har jättebra koll så jag kan ha fel, men såvitt jag förstått är det fortfarande livsfarliga ämnen (till exempel kvicksilver) i lågenergilamporna.

Av oklar anledning bestämde sig EU för att förbjuda glödlamporna. Jag tror det berodde på att de hade orimligt hög effekt och globala uppvärmningen och grejer gör att vi inte ska slösa med el. Det är ett av de konstigaste och dummaste beslut jag någonsin hört. Visst har glödlampor orimligt hög effekt, men elektricitet i sig är inte skadligt för miljön, det beror på hur elen ”tillverkas”. Glödlampor i sig är inte skadliga för miljön. Det är möjligt att utvinningen av glödtråden, som jag har för mig är av wolfram, inte är helt bra för miljön, men det kan ju rimligtvis inte vara farligare än kvicksilver.

Kanske har jag missat något med anledningen till förbudet. Och egentligen funkar ju lågenergilampor rätt bra. Jag är ändå en av dem som sörjer glödlampans död. Så här i juletid används mycket specialbelysning (t.ex. julgransljus) där glödlampor såvitt jag vet fortfarande är tillåtna. Trevligt.

Objektet på bilden ovan är sjukt förbjudet. Lika förbjudet som heroin, men svårare att få tag på.

Lucka 20: Snart slut

När det här inlägget publicerades var det 11 dagar, 11 timmar och 11 minuter kvar på året. Eftersom det här är en julkalender kanske jag snarare borde påpekat att det är 3 dagar, 11 timmar och 11 minuter kvar till julafton, men förstör inte det här för mig nu! Det är 11 dagar, 11 timmar och 11 minuter kvar av 2014. Det jäkla (fun fact, Windows 8 ”autocorrectar” jävla till jäkla :P) skitåret är nu snart slut. Va, var 2014 ett skitår?

Ja, det var rätt tidigt jag insåg att 2014 inte var mitt år. Egentligen var det redan i slutet av 2013 skiten började och sedan är det inte mycket som gått min väg under årets första hälft. Årets andra hälft har ju ärligt talat varit bättre, men eftersom jag då redan bestämt mig för att 2014 suger så…

2014 sög så hårt att jag för första gången bestämt mig för att faktiskt ha ett seriöst nyårslöfte för 2015. Och inte bara det, jag ska till och med ha två. Båda handlar om att undvika saker jag gjort under 2014 och som jag dras till att göra igen, trots att det är skadligt för mig. Det första är mer personligt och inget jag vill ta upp alltför mycket här. Det handlar dock om att undvika kontakt med en person som betyder oerhört mycket för mig och som jag älskar (inte på DET sättet…), men som tyvärr numera bara innebär negativa saker för mig att ha kontakt med. Eftersom jag älskar personen är det svårt att inte prata med hen, men jag har insett att det är mer skadligt än nyttigt. Dessutom är denna person tämligen ointresserad av.att prata med mig, då hen förmodligen också insett att jag är skadlig för den personen.

Det andra löftet handlar om Avpixlat. Jag tror det var i slutet av förra året jag började besöka hemsidan. Min tanke var att det inte går att bemöta den skaran av människor (i princip SD-sympatisörer) utan att veta vad de använder för argument på sin hemmaplan. Vet man inte hur de tänker kan man inte berätta varför de tänker fel. Den grundidén står jag fortfarande bakom egentligen. Bara för att Avpixlat publicerar extremt vinklade och ibland rent felaktiga artiklar betyder det inte att man inte kan läsa det de skriver och kritiskt granska det. För många människor är Avpixlat och liknande sidor betraktat som de som kommer med sanningen. Vet man inte vad de kommer med kan man inte heller argumentera mot det.

Med det sagt vill jag säga att det finns en anledning till att Avpixlat brukar kallas för en hatsajt. Det som publiceras där handlar i princip uteslutande om hur invandrarna förstört Sverige. De har mycket artiklar om diverse brott som begåtts, men dessa publiceras enbart om det är bekräftat att brottslingen var mörkhyad, rom eller på annat sätt invandrare. De enda gångerna det skrivs om brottslingar som Avpixlat skulle kalla svenskar är om dessa har en tydlig vänsterprofil. En tydlig vänsterprofil är för Avpixlat mer eller mindre samma sak som ett tydligt avstånd mot SD. Ibland händer det till och med att det skrivs om brott där gärningsmannen är okänd, men där det av någon anledning ”kan antas” att förövaren var invandrare, vilket Avpixlat då är noga med att man bör anta. Att hitta en artikel på Avpixlat som inte starkt beskyller endera invandrare (ibland, men oftast inte, maskerat som ”invandringspolitiken”) eller övriga partiers (”sjuklövern”) dåligheter. Media får också känna på hat när de skriver något som kan tolkas som negativt mot SD. Propagandajournalistik, mobbing och så vidare ska det tydligen vara att även granska SD.

Kommentarsfältet är såklart ännu värre, där det verkar råda konsensus om att allt är invandrares och ”sjuklövern”s fel. Jag har haft ambitionen att komma in med vettiga motargument och även om det finns några få som bemöter mig med respekt möts jag av mycket hat av mer eller mindre extrema former. Det allra allra värsta tas faktiskt bort av Avpixlat, men en del får vara kvar.

Så mycket hat är inte nyttigt. En sida som skriver galenskaper och har ett kommentarsfält där alla verkar hålla med gör mig bara deprimerad. Jag tror det ligger något i det som sades i True Blood, att folk inte fattar hur mycket hatgrupper handlar om kärlek. Kärlek är väl egentligen fel ord, men för de som håller med SD måste Avpixlat vara ett ställe där man kan känna en enorm samhörighet. Speciellt eftersom SD i samhället faktiskt är rätt oönskat måste det vara skönt att kunna gå in på sidan och möta de som håller med en. Delvis förstår jag faktiskt att de blir upprörda när en sådan som jag går in och förstör den goda ”vi alla hatar invandrare”- stämningen. Jag anser dock att alla med någon form av politisk ambition mår bra av att diskutera med sina motståndare. På så sätt kan man säga att jag försökte göra Avpixlats läsare en tjänst. Fast att bekämpa de åsikterna var självklart också ett mål. Jag vill att Avpixlat ska fortsätta bekämpas och jag vill att det ska göras på ett så sansat sätt som jag försökte göra det (ibland lyckades jag, ibland misslyckades jag med att vara sansad). Det är dock inte bra för mig med allt hat på Avpixlat, jag mår inte bra av det. Den kampen får jag tyvärr ge upp och låta någon annan ta  Det finns det faktiskt vissa som gör rätt bra redan idag..IRM är kanske det bästa exemplet jag kan komma på, även om de ibland gränsar till att bara vara hatsajt åt andra hållet. Deras podcast rekommenderar jag varmt där IRM har sin toppnivå om man frågar mig. Sidor såsom Slutpixlat ger jag inte mycket för, då de i princip sprider lika mycket hat som Avpixlat gör, fast riktat åt ett annat (”rätt”) håll.

Jag lovar i alla fall att under 2015 inte någon gång gå in och läsa någonting på Avpixlat. Det är lite beroendeframkallande att gå in och läsa stolligheterna, men det är inte bra för mig.

Lucka 19: Välkommen hem

Om tåget går som det ska anlände jag till Uppsala ungefär exakt samtidigt som detta inlägg publicerades. Med andra ord så kommer jag till Uppsala om några timmar. 😉 Uppsala åker jag till för att spendera julen med min familj som bor där. Jag kommer nämligen från Uppsala. Många av de jag pluggar tillsammans med säger att de ska åka hem över julen. Jag undviker aktivt att säga det, mitt hem ligger ju i Linköping. Fast lite hem är det ju över Uppsala fortfarande, en gång i tiden bodde jag ju där.

Ett riktigt hem som följer med mig var jag än befinner mig är min hemskärm. Jag skickade ett SMS till en kompis för någon dag sedan med en screenshot där huvudpoängen var att jag fick uppdateringen för 5.0.1, men där även min hemskärm syntes. Han ställde en fråga om en app och därför fick jag för mig att jag skulle skriva om och beskriva min hemskärm.

Jag har, som synes i bilden ovan, tre ”kolumner” och fyra appar i min ”dock”. Jag använder bara en av skärmarna (punkten till vänster är Google Now), tycker det är onödigt med fler än en. Alla mina 100+ appar kan jag ju ändå komma åt via applistan, det är bara de appar jag använder mest som får plats på hemskärmen. Jag täntke gå genom skärmen kolumnvis…

Kolumn 1

1. Gmail, numera den enda mail-appen jag använder. Förut använde jag även inbyggda e-mailappen (och hade då den i en mapp med Gmail) men nu stöder Gmail även mail från andra typer av adresser än just Gmail så nu är det bara Gmail som gäller.
2. Mapp med ”anteckningsappar”. Här finns appar som jag ”antecknar” med.
   1. OI Notepad, en hyfsat funktionslös anteckningsapp där jag skriver upp diverse anteckningar. Har testat flera olika, men detta är den jag hittade som hade minst skräpfunktionalitet.
   2. OI Shopping List är som namnet antyder en köplisteapp. Även denna utan alltför mycket onödig funktionalitet.
3. tv.nu, obligatorisk app på alla telefoner för människor som tittar på TV (vilket jag gör, kanske för mycket).
4. SeriesGuide, bra app för att hålla koll på serier. Går att se när nya avsnitt kommer, vilka avsnitt man sett (om man fyller i det) och så vidare. Kör med gratisversionen då den har mer än jag behöver. Är vanligtvis ovillig att ansluta till diverse hemsidor men har till slut anslutit till Trakt för att datan ska sparas om jag byter telefon. Det finns dock ingen anledning att göra det om man inte vill.

Kolumn 2

Detta är en två kolumner bred kolumn som bara innehåller en kalenderwidget. Oumbärlig för att hålla koll på var nästa föreläsning är och sådant. Nu kommer jag ju inte läsa några fler kurser så kanske kommer kalendern bli rätt meningslös i framtiden. Oklart vad jag kan tänkas fylla platsen med då. :S

Kolumn 3

1. Spelmappen. Detta identifierade mina kusinbarn oerhört snabbt när de en gång lånade min telefon. Här finns inte alla spel jag har installerat, men alla som jag typ spelar. Mest är det tidsfördriv och ingen faktisk underhållning i dem.
   1. 2048 Puzzle. Finns många varianter av 2048, som i sin tur är en kopia av threes. Oerhört bra när man inte orkar bry sig så mycket.
   2. Hill Climb Racing. Värdelöst spel egentligen, vet inte riktigt varför jag har det. Eftersom det är så dåligt behöver man inte lägga så mycket själ i spelandet…
   3. PvZ 2 (Plants vs Zombies 2). Det bästa spelet jag har installerat. Tyvärr har det rätt lågt återspelningsvärde när man klarat det. Just nu går jag in dagligen för att klara daily challenge eller vad de nu kallar det för men i övrigt används spelet inte så ofta.
   4. Plague Inc. Handlar om att döda alla med en sjukdom. Rätt kul, men tyvärr lite för svårt och oklart vad som gör att man förlorar.
   5. Godus. Har inte börjat spela spelet än men installerade det pga Peter Molyneux (stavning?) och har det i mappen för att jag tänkt börja spela det snart.
   6. Peggle Blast. Peggle är i grunden ett bra spel, men denna version har inspirerats alldeles för mycket av Candy Crush med omöjliga banor och väntetider.
2. ”Nytt på internet”-mapp. Typ…?
   1. YouTube. Använder den mest för att ligga till videos i Watch Later som jag sedan tittar på på min TV.
   2. feedly. Bästa RSS-appen jag hittat. Perfekt för diverse flöden jag följer.
3. Ljud-mapp. I den här finns appar jag lyssnar på.
   1. Spotify. Bästa sättet att lyssna på musik.
   2. Podcast Addict. Bästa appen jag hittat för podcasts.
4. Play Store. Eftersom jag inte uppdaterar appar automatiskt går jag regelbundet in här och kollar om det finns uppdateringar.

Dock

1. Telefon. Man måste väl ha en sådan app på en telefon?
2. Hangouts. Min SMS-app. Använder den enbart för SMS och inte för Hangouts. SMS är en beprövad teknik som alltid funkar på alla telefoner. Dessutom kostar SMS inget för mig.
3. Chrome Beta. Chrome är bästa mobila webläsaren. Betan hade en gång i tiden något jag ville ha som inte fanns i riktiga versionen, sedan har jag bara fortsatt använda den.
4. Unified Remote (shortcut till Windows Media Center). Styr i princip min TV helt från telefonen och denna app är perfekt för det. Faktiskt även den enda app jag har betalat för, så bra är den.

Bakgrundsbild

Bakgrundsbilden ändras automatiskt varje dag av en app som heter Muzei. Jag kör med ett  500px-plugin som ger mig iverse fina foton. Som feature har jag valt ”Fresh” vilket brukar ge en rätt bra blandning. För tillfället är det en bild med namnet ”A New Day Has Come” av Reetom Hazarika som pryder min hemskärm. Imorgon är det en annan bild.

Lucka 18: Varför så förvånad?

I söndags publicerade DN en artikel från ett SD-möte i Västerås. Artikeln behandlade delvis hur SD gått från ett mer eller mindre ”hemligt” och argt parti till det glada och öppna (öppet som i att de inte agerar i det dolda, deras politik är fortfarande långt från öppen för exempelvis invandring) parti de är idag. Det var inte så många som brydde sig om detta utan det är istället intervjun med Björn Söder som fått en enorm uppmärksamhet.

Björn Söder talade på SD-mötet och sa då bland annat följande:

Det är ju så att Sverige i dag inrymmer andra nationer. Vi har ju till exempel den samiska nationen. De är svenska medborgare, men tillhör den samiska nationen. Vi har också tornedalsfinnar och så vidare. Vi accepterar dem. Men om det blir för många nationer i nationalstaten – då kan det bli problem.

Med anledning av detta frågar Niklas Orrenius (journalist på DN) sedan Björn Söder i intervjun om just detta. Här är ett utdrag av den del av artikeln som kanske fått störst uppmärksamhet:

De svenskar som har flera identiteter då? Du talar ju om att vi har människor från ”andra nationer” boende i Sverige.

– Ja. Det finns exempelvis människor som tillhör den samiska eller den judiska nationen i Sverige.

Kan man inte vara både jude och svensk, samtidigt?

– Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet. Men gör de inte det behöver inte det vara ett problem. Man måste skilja på medborgarskap och nationstillhörighet. De kan fortfarande vara svenska medborgare och leva i Sverige. Samer och judar har levt i Sverige under lång tid.

Komikern Soran Ismail brukar säga att han är 100 procent svensk och 100 procent kurd. Kan man inte vara det?

– Jag tror inte att man kan det, att tillhöra två nationer på det sättet. Däremot kan ju kurder vara svenska medborgare. Problemet är om det blir för många i Sverige som tillhör andra nationer.

Det här har uppmärksammats eftersom många tycker det är kränkande att Söder inte tycker man kan vara svensk och samtidigt vara jude, same eller kurd. Svensk medborgare kan man vara, men inte svensk. Det har kommit krav från flera håll på att Björn Söder ska avgå som andre vice talman på grund av uttalandena. Vilket jag tycker är mycket underligt.

Jag håller med om att Björn Söder är olämplig för en talmanspost, men han fick den eftersom övriga partier ansåg att praxis med att talmansposterna delas ut efter partiers storlek borde följas. Sverigedemokraterna är tredje största parti och valde att nominera Björn Söder till posten, vilket innebar att han även fick den. De övriga partierna valde att släppa fram honom, men vissa av politikerna verkar nu tycka att han måste avgå på grund av dessa uttalanden. Det verkar som att de förvånas över vad Björn Söder sagt och att vi har ett nytt läge.

Det Björn Söder sade är i princip direkt hämtat från partiets principprogram. Jag inser att många inte läst det, principprogram brukar inte vara särskilt populära dokument. Fast man kan ju ändå tro att andra politiker skulle ha tillräcklig koll för att veta vad Sverigedemokraterna har för politik. Att Björn Söder har samma åsikter som partiet kan ju knappast vara oväntat. Tyckte man det var okej att släppa fram en sverigedemokrat förut är det fortfarande det, Björn Söder har inte sagt något som inte har stöd i deras principprogram. Visst finns det folk inom SD som tycker att det där med principprogram inte ska förväxlas med partiets politik, fast de flesta andra har nog insett att poängen med principprogrammet är att förklara och försvara sin politik. När Björn Söder försökt förklara sig efter att folk blivit upprörda har han sagt exakt samma sak fast ändrat formuleringarna så de är direkt tagna från principprogrammet (alltså seriöst copy-paste…).

Att Björn Söder uttalar dessa åsikter var alltså inte särskilt oväntat. Att folk blir upprörda är inte heller särskilt oväntat, Sd har en politik som upprör. Jag blir också upprörd, men jag vet ju att det är denna syn på världen som SD har.

Det som förvånar mig är dels att så många totalt verkade ha missat vad SD har för politik, men även att SD inte verkat fatta att deras politik provocerar. Björn Söder verkar fullständigt övertygad om att DN citerat honom konstigt (trots att han kollade genomm och godkände citaten innan publicxering) och att saker är tagna ur sitt sammanhang och så. Folk blev ju upprörda, så det måste vara media som skrivit något missvisande. För det kan väl inte vara så att folk blir upprörda över den politik SD har? Jo, så är det faktiskt. Det starkaste motståndet mot SD kommer från folk som har alldeles för bra koll på deras politik. Jag har läst deras principprogram flera gånger och läst många officiella uttalanden från dem. Jag har en ganska klar bild av vad de har för politik. Det är DÄRFÖR jag är emot dem, inte för att de kallas rasister, (ny)fascister och nazister med ojämna mellanrum. Det är nog dags för Sverigedemokraterna att inse att motståndet mot dem baseras på deras politik och inte på hur de framställs av sina motståndare.

Killen på bilden är endera inte svensk eller inte kurd, för enligt Björn Söder kan man inte vara båda. För mig har det alltid varit självklart att Soran är svensk (blev förbryllad första gången jag hörde någon hävda motsatsen) så jag får anta att han inte är kurd. Sorry Soran. Just Soran Ismail och Sverigedemokraterna har en väldigt konstig relation om man frågar mig. Det är inte bara det där med att de hävdar att han inte är svensk, han framställs också ofta som SD-hatare på exempelvis Avpixlat. Visst har Soran ett tydligt motstånd mot SD men han är ju faktiskt exakt den motståndare SD hävdar sig vilja ha. Till skillnad från deras politiska motståndare i partierna är ju faktiskt Soran mer än villig att på ett lugnt och sansat sätt prata och diskutera med Sverigedemokraterna. Hans luncher med Linus Bylund borde ju bevisa det om något… Jag förstår verkligen inte hatet mot Soran från SD-politiker/anhängare.

Lucka 17: Pro tip

Pro tip till alla studenter där ute som har en blogg som lite självdött eftersom ni tyckte den tog för mycket tid från andra saker ni vill göra: få inte för er att återuppliva bloggen i julkalendersformat (dvs ett inlägg per dag 1-24 december). Trots att höstterminen slutar först i januari är det nämligen många deadlines som är just i december. Därför kommer det vara ännu jobbigare att försöka publicera ett inlägg per dag än det varit annars.

Med det sagt har jag ju faktiskt ändå lyckats och i och med att jag idag hade sista schemalagda innan jul kommer jag förhoppningsvis nu ha ”gott om” tid att skriva resten av inläggen. Visst har jag en rapport, en del programmerande samt ett möte om mitt exjobb kvar. Fast lite lugnare blir det i alla fall förhoppningsvis. Förutom entimmesmötet om exjobb är det nu ingen som förväntar sig att jag ska göra något speciellt någon speciell tid och jag kan jobba helt hemifrån/från tåg/från Uppsala. Det där med från Uppsala brukar visserligen vara rätt svårt, brukar inte få till så många inlägg därifrån. Åker först på fredag så förhoppningsvis har jag väl redan förberett en del innan jag åker.

Även om det varit rätt hektiskt den här veckan och förra veckan har det ändå gått rätt bra och det är ju den här tiden som egentligen är den bästa. Man är i skolan från 8-17 och hänger med sina kompisar liksom. Dessutom är det inte så mycket föreläsningar och skräp så här i slutet av terminen så man kan faktiskt fokusera på att jobba med det man ska jobba med. Härligt och lite av en tomhet känner man när man är färdig. Har en del kompisar som åker ”hemhem” imorgon och lär ändå inte träffa någon av dem förrän nästa år. Fast jag får ju chansen att träffa mina Uppsalakompisar istället, så det är ju också kul?

I och med att jag nu är godkänd på alla labbar har jag bara två tentor och en rapport kvar innan det är dags för exjobb. Inga mer kurser, inga mer föreläsningar, inga mer… Ingenting. Utom exjobb Det börjar närma sig slutet nu. Jag ska komma till det folk kallar för ”verkligheten”. Fuck verkligheten, vad ska den vara bra för egentligen?

Lucka 16: Drömprogramledarna

Musikhjälpen är ju liksom bra by default, men en svaghet i år måste jag säga var programledarna. De gjorde ett bra jobb, men för mig som varit med några år kan jag inte påstå att det var den bästa grupp programledare som lett programmet. Långt från.

Kodjo har varit bra tidigare år, men nu kändes det lite väl mycket som att han körde på vana. Kärlekens torg som han myntade för Gustaf Adolfs torg förra året valde han att direkt applicera även på Stora torget i Uppsala. Förra året var det trovärdigt då han kände att torget under veckan gav så mycket kärlek till honom och Musikhjälpen. I år valde han att direkt när han klev in kalla Stora torget för Kärlekens torg trots att han inte hunnit få någon kärlek från dem än. Dessutom hände det att han till och med kallade Stora torget för Gustaf Adolfs torg. Kodjo har gjort ett grymt bra jobb, men nu behövs lite annat folk i buren!

Både Petter och Linnea var nykomlingar i buren. Petter trodde jag på förhand skulle vara sjukt grym med tanke på hans stora engagemang i ”Step your VD game up” tidigare år. Även Linnea Henriksson har, kanske främst förra året, visat stort engagemang i buren. Tyvär var de, med Musikhjälpenkrav, bara bra programledare och inte utmärkta.

Att välja sina drömprogramledare för Musikhjälpen är svårt, eftersom man inte vet hur olika personer skulle klara av det. Jag trodde på förhand att jag skulle älska Petter som programledare mycket mer än jag gjorde och det visade sig ju som bekant att jag hade fel. När man listar drömprogramledare är det därför lätt att titta tillbaka på tidigare år och se vilka som var bra då.

Först på min lista är Gina Dirawi. Hon var programledare 2011 och 2012 och var en ständig orsak till glädje. Hennes ”gullhönor” eller vad det nu var hon sa blev snabbt en MH-klassiker. Jag hade egentligen nästan glömt bort hennes insats, men varje gång hon kom in i buren i år kände jag en stark vilja att höra mer av henne. Sådan energi, sådant engagemang, sådan känsla! Henne vill vi se mer av!

Nästa på listan är före detta tankesmeden som nu har ett eget program i P3: Emma Knyckare. Hon var programledare 2013 tillsammans med Sarah Dawn Finer och Kodjo Akolor och höjde båda dessa programledare långt över deras egentliga nivå. Ändå från sekunden Knyckare gick in i buren och hoppade runt med sina lappar var det klart att hon skulle bli höjdpunkten av Musikhjälpen. Tyvärr missade jag när hon var nattgäst nu under 2014 men utifrån de korta klipp jag sett verkar hon fortfarande passa utmärkt i buren. Jag var ursprungligen tveksam förra året om tankesmeden Emma Knyckare skulle klara av att vara programledare för Musikhjälpen, men där blev jag övertygad snabbt. Därför funderade jag på om jag istält skulle inkludera någon nuvarande tankesmed eftersom Emma Knyckare tappat lite hos mig sedan hon slutade där. Till slut kände jag att det ändå var bättre med Emma Knyckare, som är ett säkert kort.

Tredje programledaren bör kanske vara en man, för att få lite jämställdhet. Det finns många brudar där ute som skulle passa, men jag tror ändå att dynamiken blir lite bättre om det är en snubbe med också. Av tradition ska det även vara minst en artist med. De flesta åren har den artisten varit Jason Diakité (Timbuktu), i år var det två artister (Petter och Linnea Henriksson). Timbuk har presterat under sina år som programledare så jag funderade på att placera honom på sista platsen. Han har dock varit programledare i lika många år som Kodjo och det är nog bra med lite nytt blod i buren. Mina två tidigare val är ju dessutom tidigare programledare själva. Därför väljer jag på min tredje plats en helt ny person. Jag vet inte alls hur han skulle prestera, så han är något av ett wildcard men det är Love Antell. Han har tidigare under hösten/vintern deltagit i Så mycket bättre, där han varit så mycket bättre än alla andra artister. Kanske inte hans musik, men hans personlighet har varit överlägset bäst. Dessutom var han snyggast, men det är ju inget man har någon större nytta av i Musikhjälpen… Förutom att vara en skön person är han även oerhört engagerad av orättvisor och brinner för att förbättra världen. Det låter ju som att han skulle passa perfekt i Musikhjälpen, inte sant? Tyvärr är det mycket möjligt att Love är för tydligt politiskt vänster för att han ska få leda ett program i public service, som ju måste vara politisk obundna. Menmen, drömma kan man. Om den här texten på något sätt skulle nå Love Antell skulle jag vilja uppmana honom att droppa vänsterprofilen lite grann och satsa på att leda Musikhjälpen istället.

Ja, drömma kan man ju alltid?

Lucka 15: 30 489 975 kronor senare

För ett dygn sedan avslutades sändningen av Musikhjälpen och som alla förmodligen redan vet om drog de in drygt 30 miljoner kronor. Musikhjälpen fortsätter därmed sin trend med att öka för varje år, även om ökningen i år var mindre (se graf nedan).

Börjar MH närma sig gränsen för hur mycket de kan få in? Jag vet inte, men jag har en känsla av att det är så. Om något år eller tre är nog första gången vi kommer få se en minskning av mängden insamlade pengar. Det som de ansvariga bakom Musikhjälpen brukar säga är att det inte är pengarna som är det viktiga, det är folkets engagemang. Och det håller jag med om, så länge MH ökar i antalet människor som engagerar sig spelar pengarna mindre roll.

Givetvis tänkte jag att jag skulle skriva en sammanfattning av MH14 så här dagen efter, men det är svårt att sammanfatta 144 timmar livesänd radio/TV. Musikhjälpen försökte sig trots det på en sammanfattning på knappt sex minuter. För mig som bara sett/hört kanske typ 30-40 av de 144 timmarna blir det ännu svårare med en vettig sammanfattning. Jag tänkte därför istället ta upp några höjdpunkter. Det är inte en ”best of”-lista och den är inte heller fullständig. Bara några bra grejer jag kände var värda att ta upp.

Petter och nyheterna

Petter är egentligen rappare och inte radiopratare. Därför är det naturligt att han hade en del svårigheter med vissa saker. Petter verkade av någon anledning tycka att det absolut svåraste var att lämna över till P3 Nyheter/Ekot. Varje gång det var dags för honom blev det till värsta grejen och han blev sjukt stolt över sig själv när han lyckades göra det rätt. Om jag förstått det rätt ska man prata i en minut med en ”matta” på i bakgrunden innan det lämnas över till nyheterna. Petter verkade tycka det var lite svårt att prata lagom länge och började till slut gissa vem det var som skulle köra nyheterna. Linnea Henriksson kanske säger det bäst själv i denna video (hoppa till 11:57):

En rolig grej har ju vart, att man har lärt sig nu att så här när… När Petter säger ‘Ooh, ni vet vem som kommer nu va? Jaa, precis. Jaa, nu blir det spännande. Nu ska vi se, vem kan det vara?’ Då handlar det om nyheterna!

SVT… FLOW!

SVT Flow lanserades tidigare i år och är någon form av oklar sak som inte är SVT Play men ändå är SVT Play fast ändå inte. 2014 blev i alla fall första året Musikhjälpen skulle sändas i SVT Flow istället för SVT Play. Givetvis kunde man gå in på SVT Play och se det därifrån utan att man märkte att videon streamades från SVT Flow (vilket jag gjorde) men programledarna skulle numera säga att programmet sändes i ”P3 och SVT Flow” istället för det gamla vanliga ”P3 och SVT Play”. Jag tror Petter och Linnea var rätt bra på detta. Kodjo, som varit med under tre tidigare år med SVT Play, var HELT värdelös. Det visar ju för mig vilket enormt misslyckande hela Flow-idén var. INGEN fattar vad som är grejen med det. Publiken i Uppsala verkar dock inte varit lika förlåtande, de blev ”sura” på att Kodjo aldrig lyckades lära sig. Mot slutet av MH14 började Kodjo därför låta torget avsluta meningen ”Musikhjälpen i P3 och SVT Flow” med ordet ”Flow”. Det går att se i början av samma video som jag länkade till ovan (den här).

Julius och Björn och Hund

Julius och Björn är tydligen två snubbar från Orsa som gör grejer på nätet. De startade en digital insamlingsbössa med villkoret att om de samlade in 15 000 kronor skulle de lifta till Uppsala. Det ville de gärna göra, så de hoppades att de skulle få in mer än så. Sedan satte de även ett mål som enligt dem var orimligt på 20 000 som om de fick in det skulle de cykla till Uppsala. Det kom de upp i rätt snabbt och när det var mindre än en timme kvar av MH14 var de och pratade i buren. Då hade de samlat in ungefär 125 000 och sa att om de kom över 250 000 skulle de GÅ tillbaka till Orsa.Och DÅ JÄVLAR! Jag vet inte exakt när de var i buren men då var det ungefär 40 minuter kvar innan programledarna skulle ut, klockan var alltså runt 21.20. Klockan 21.37 hade bössan dubblerats och var uppe i 250 000. Bössan rullade på och stannade på 319 400 kronor. Inte illa! Det placerade bössan på tredjeplats efter Avkriminalisera cannabis (326 025) och Hundsporten (332 350). Hundsporten vann alltså i år igen, jag sa ju att man inte ska underskatta dem! Jag har ingen aning om vilka de är eller vad de gör, men givmilda verkar de vara i alla fall.

Se Julius och Björns stund i buren här.

Pontus

Min käre vän Tonkow klagade tidigare i veckan på att det mest är företag och B-kändisar som är Musikhjälpen. Han har uppenbarligen inte följt Musikhjälpen särskilt noga. Ovanstående punkt visar detta, men ännu tydligare är Pontus. Alla som följt Musikhjälpen har sett Pontus, men det är nog få som vetat vem han är. Han har helt enkelt blivit känd som ”Mannen i den blå jackan” efter den färg han har på jackan. Han har kunnat synas utanför buren så länge jag följt Musikhjälpen och ska enligt uppgift ha följt Musikhjälpen i sex år (om 2014 räknas in i de sex åren alla utom ett, annars samtliga). Det låter helt orimligt att Pontus inte skulle ha varit inne i buren tidigare, men i år släpptes han äntligen in i värmen. Den underbara intervjun med Pontus kan ses (om och om och om igen) här. Pontus är på alla sätt en fullständigt okänd person, han älskar barnen som bidrar med vad som för barnen är en förmögenhet, han tycker att det roligaste med Musikhjälpen är när det går fel och han följer Musihjälpen slaviskt oavsett tema, oavsett plats, oavsett tid. Skulle man sammanfatta Musikhjälpen i en person är det Pontus.

Mannen. Myten. Legenden. Pontus!